SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BOA 3a2, äfv. 40 (bóa Dalin), förr äfv. BOAS, i bet. 1 m. l. f. l. r. (m. Ödmann Bruce 464 (1795)), i bet. 2 r. l. m. l. f.; best. boan; pl. boor, sällan boas (SFS 1854, nr 80, s. 16, Hufvudstadsbl. 1911, nr 76, s. 1) ((†) -ar Mag. f. konst 1827, s. 32).
Ordformer
(boas i bet. 1 Linné Del. nat. 28 (1773), Wetterbergh Samh. kärna 2: 31 (1857: boasormar); i bet. 2 Kullberg Minnen 45 (1847). boa Ödmann Bruce 464 (1795) osv.)
Etymologi
[liksom d., holl., t., eng. o. fr. boa af lat. boa, boas, stor orm som beskrifves på olika sätt, af lat. förf. sammanställdt med bos, oxe]
Anm. I tionde uppl. af Syst. nat. (1758) sammanför Linné under namnet Boa såväl den gamla som den nya världens jätteormar. Daudin Hist. des reptiles 1802—04 delade dem i två släkten: Python på östra o. Boa på västra halfklotet. Denna tudelning har sedan bibehållits af vetenskapsmännen, men har ännu ej trängt igenom i det allmänna språkbruket, där ordet boa fortfarande ofta användes i bet. jätteorm, vare sig den tillhör det ena l. andra släktet.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] jätteorm (jfr anm. ofvan); jfr AFGUDA-, BOA-, KUNGS-, PYTON-ORM. Boas, som Orm, kan svälja hela Oxen; är aln. 20 à 30. Linné Del. nat. 28 (1773). I det nedra (Abyssinien) .. förekomma endast få arter (ormar), ibland hvilka den store Boa, ofta 20 fot lång och tjock såsom en Mans lår. Ödmann Bruce 464 (1795). Thyrén Akad. tal 31 (1889, 1916). — särsk. zool. orm af släktet Boa Laur., särsk. arten B. constrictor Lin.; ngn gg äfv. om anakondan. Palmblad Handb. i geogr. 3: 161 (1832). Anaconda'n är endast en afart af boan, och har sitt hemvist i Sydamerika. Ber. ur djurv. 2: 70 (1850). Boan kallas .. även avgudaormen och var även faktiskt i Mexiko och flera andra länder föremål för gudomlig dyrkan. Erikson Djurv. 93 (1913). — jfr VATTEN-BOA.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.; namnet är föranledt af föremålets ormliknande form] till kvinnodräkten hörande, vanl. långt, i allm. valsformigt plagg af pälsverk, äfv. af plysch l. fjäder l. andra ämnen, hvilket bäres löst hängande omkring halsen; jfr PALATIN. De fordna Palatiner kallas nu Boar .. och äro oundvikliga för Damernas klädsel. Mag. f. konst 1827, s. 32. För att skydda halsen använder man till teatertoiletterna boas af plysch i stället för pels. Freja 1885, s. 21. Muff och boa af blåräf. SDS 1899, nr 602, s. 1. — jfr FJÄDER-, MÅRD-, PLYM-, PÄLS-, SPETS-, SVANDUNS-, TEATER-BOA m. fl.
Ssg: BOA-, förr äfv. BOAS-ORM. = BOA 1. Nicander Minnen 1: 302 (1831). särsk. = BOA 1 slutet. Berlin Läseb. 105 (1852). Pythonormarne .. skilja sig från boaormarne hufvudsakligen derigenom, att hos dem äfven mellankäksbenen äro väpnade med tänder och att de undre stjertplåtarne bilda två rader. 2 Brehm 3: 108 (1887).
Spoiler title
Spoiler content