publicerad: 1924
BYGD byg4d, r. l. f. ((†) m. Sahlstedt, ÖoL (1852)); best. -en ((†) -an GR 18: 36 (1546)); pl. -er byg3der2.
Ordformer
(byg(g)d 1527 osv. bigdana, pl. best. 1529. bö(j)gd 1555—1752)
Etymologi
1) bebyggd (o. odlad) mark l. landsträcka; särsk. om landsträcka som bildar ett (relativt) sammanhängande o. afskildt helt af åkrar o. ängar osv. jämte hustomter o. därå stående byggnader; i ssgr ofta närmande sig o. svårt att skilja från 2. Obygdens förvandling till bygd. Vi sågo ut öfver en vid, öppen bygd. Bryta bygd, uppodla land. Dessa trakter äro gammal bygd. Then longa væg .. som ær til nesta bygd. GR 4: 320 (1527). Nybygena vid Flåsjön hafva bättre utseende än gamla bondgårdar fram på bygden. NorrlS 96 (1798). Längs flodernas stränder / Odlaren kämpar. Segrande makt / Bryter der bygd. AAGrafström 1: 26 (1858, 1864). På stränderna (af Ljungan) låg en stor, rik bygd med präktiga och väl upptimrade gårdar. Lagerlöf Holg. 2: 291 (1907). — jfr BERGS-, BOND-, FINN-, FJÄLL-, INDUSTRI-, LANDS-, O-, ODAL-, SKOGS-, SLÄTT-, SVENSK-, UT-BYGD m. fl.
2) om hvar särskild af de delar hvari ett större l. mindre (bebyggdt) område ur synpunkten af befolkning l. odling l. naturförhållanden o. d. kan indelas: trakt, nejd; region; stundom öfvergående i bet.: befolkning(en) i en trakt. Den moderna tiden har nu trängt fram äfven till våra aflägsna bygder. Några raska karlar härifrån bygden. Personer från samma bygd kunna i sitt språk förete rätt väsentliga olikheter. Rudbeckius KonReg. 71 (1614). Dhet spörs fulle i bygden, hwadh folcket är til dygden. Grubb 65 (1665). Han (hade) låtit plundra hela bygden. Dalin Hist. 2: 46 (1750). Samla ihop alt marknadsfolket, och hela bygden. Envallsson Savoy. 59 (1794). Fröding Guit. 43 (1891). jfr: Thett Kupperberg szom ther wedh KrockEck j Swintuna Bygden nw brukes. GR 17: 82 (1545). — jfr BERGS-, FINN-, FJÄLL-, FÖDELSE-, FÖDO-, HEM-, INDUSTRI-, KUST-, LANDS-, O-, SKOGS-, SLÄTT-, STRAND-, SVENSK-BYGD m. fl. — särsk.
a) (bygdemålsfärgadt) i uttr. gå i (förr äfv. om) bygden, gå omkring (o. tigga). Hustrun moste gåå om bygden att tigga. VDAkt. 1652, s. 13. Nordlund Bit. 63 (1894).
b) (i högre stil) om land o. d. Then Kärlek alle draga (dvs. bära) / Til sijne Fäders Bygd. Rosenhane Klag. A 3 a (1658). Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, / Mer älskad än vår bygd i nord, Än våra fäders jord. Runeberg 2: 3 (1847). Heidenstam NDikt. 9 (1915). — jfr FOSTER-BYGD.
3) (†; jfr dock a o. b) väsentligen af åkrar o. ängar, skog o. d. bestående (del af ett) landområde (hufvudsakligen bebodt af jordbrukande befolkning), landsbygd; motsatt: stad. Ther någre gamble hoffmän j Städerne eller på Bygderne besittiendis äre, som lust och wilie haffwe, att tiene för månedz soldh. GR 15: 24 (1543). — särsk.
a) (i högre stil, fullt br.) i uttr. stad och bygd, stad och land; stundom öfvergående i bet.: stads- och landtbefolkning. Nordenflycht QT 1746—47, s. 100. Sitt gyllne frukthorn Freden / tömmer öfver stad och bygd. Tegnér (WB) 2: 36 (1810). Upsala Akademi .. (har) inbjudit stad och bygd att med sig deltaga i en fest åt saknaden och minnet. Böttiger 4: 154 (1852, 1869).
b) (fullt br.) i uttr. (ute) i bygderna, ute på landet. Strinnholm Hist. 4: 356 (1852). Hvilken löjlig okunnighet visar icke mången kritisk snobb om rörelsen hos folket i bygderna. BjörnebT 1910, nr 85, s. 2.
c) i sg. best.: landsbygden, ”landet”, landsorten. Ati mågen söke och köpe eders berning huar i kunne vppaa bygden när byn (dvs. staden) eller fyärre. GR 6: 42 (1529). (Jag) reser .. på Bygden, och skal der förblifwa. Österling Ter. 1: 247 (1699). Min son, haf bygden kär; var känslig för naturen. Leopold 2: 161 (1794, 1815). Wallin Vitt. 2: 54 (1821).
II. (†) motsv. BYGGA 9; abstr.: byggande, bygge. (Berch) förmådde .. ”åtskillige för det allmänna nitälskande Herrar .. att af egna medel sammanskjuta till bygd vid det hederliga Oeconomiska huset vid Academien”. Fries 2Linné 2: 195 (cit. fr. c. 1750).
Ssgr: A: (I 1) BYGD-BRYTARE, m.||ig. (bygde- 1895) (i högre stil) person som bryter bygd. Borgar har i mythen varit bygdbrytaren. Rydberg Myt. 1: 144 (1886). —
(I 2) -FAST. (†) i en viss bygd bofast. Vittnesmål af andra än byggd- och bolfasta män ansågos icke giltiga i saker, som rörde jordegendom. Strinnholm Hist. 1: 553 (1834). Nordström Samh. 2: 707 (1840). —
-VÄG, se C.
B (†): BYGDA-LAG, -MAN, se C.
C (i allm. till I 2): BYGDE-BORG. [efter nor. bygdeborg] arkeol. benämning på vissa enklare befästningar från hednatiden (afsedda att under ofred tjäna ss. tillflyktsort för befolkningen i en viss trakt). Almgren Fornl. 16 (1904). —
-BRYTARE, se A. —
(I 2, 3) -FORSKNING. forskning som till sitt föremål har (de kulturella) förhållandena i särskilda bygder; jfr HEMBYGDS-FORSKNING. 2NF 8: 331 (1907). —
-LAG, n. (bygda- 1628—1870) sammanfattning(en) af de personer som bo i en bygd (by); bygd; jfr BYA-LAG 1 b. The bygdelag, som formene sig wara ägende vdj skogerne. GR 14: 41 (1542). Ägor, som .. obebyggde lågo fjärran ifrån ägoskillnaden och Byggdelagen. Botin Hem. 2: 12 (efter handl. fr. 1544). Guds fred, go' vänner, Guds fred och god dag / I alla af Särna bygdelag. Fredin Dan. 42 (1888). I en stor del av dessa fester deltog emellertid också hela by- eller bygdelaget. Flodström SvFolk 379 (1918). —
(I 3) -LEFNAD. (†) lif på landet. I sin Eensligheet, i sitt Jungfrustånd och bygde-leffnad. Lindschöld Gen. C 3 a (1669). Nordenflycht QT 1745, s. 52. —
(I 2, 3) -MAN, m. (bygda- 1640—1870) (i högre stil; arkaiserande) man från en viss bygd (landsort); stundom: allmogeman, bonde. Reser någon Borgare på Landet, och drifwer någon handel med Bygdamännen och Allmogen. Abrahamsson 543 (efter handl. fr. 1640). Hören kallelsen, I odalmän och bygdemän från den stränge hertig Karls Södermanland. Hedin TalUngdemokr. 33 (1914). —
-MUSEUM. Ett bygdemuseums uppgift är att på hemortens mark .. skapa en så trogen bild som möjligt af det gångna lifvet inom den bygd det representerar. Fatab. 1915, s. 102. —
(I 2, 3) -MÅL. munart som talas i en viss bygd (landsort); dialekt, motsatt: riksspråk. Ett starkt diftongeradt bygdemål. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 47 (1868). Noreen VS 1: 26 (1903). —
-MÅLS-LITTERATUR. —
-POLITIK. politik som söker främja endast den egna bygdens intressen. Den låga, småsinta bygdepolitik, .. hvilken så länge på alla sätt hämmat odlingens framsteg (i Schweiz). Framtiden 1877, s. 51. —
-SKVALLER. skvaller som sprides i en bygd. Een saak, som af itt uthflutit bygdesqualler här flyter. VDAkt. 1669, nr 217. Därs. 1707, nr 480. —
-VÄG. (bygd- 1895) (mindre) körväg afsedd för trafiken inom en viss bygd; byväg. Landsväg skall vara 6 meter samt bygdeväg 3,6 meter bred. SFS 1891, nr 68, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content