SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BACKANAL bak1ana4l (bacchana´l Weste), r. (m. Weste (1807), G. Dalin (1871) m. fl.); best. -en; pl. (föga br.) -er (Weste (1807), Boye (1833), Meurman (1846)); sällan BACKANALIE bak1ana4lie l. 10302, r.; best. -en; pl. (fullt br.) -er (Hasselquist 144 (1751) osv.). Anm. I sg. är således backanal, i pl. backanalier den vanliga formen. I ä. tid användes den lat. pl.-formen bacchanalia. Schroderus Liv. 686 (1626). Büchner Concord. 99 (1754, 1789).
Etymologi
[jfr t. bacchanal (pl. bacchanalien), fr. bacchanale, af lat. pl. bacchanalia, fest till vinguden Backus' ära]
1) högtid, i sht nattlig, till vinguden Backus' ära; mest i pl. (Grekerna tillställa i den heliga grafvens kyrka) en hop uptog, aldeles sådane, som deras förfäder beskrifva vid sina Bacchanalier och afgudatjänster. Hasselquist 144 (1751). V. Knös i NF 1: 1404 (1876). En yrande backanal. Rydberg Rom. d. 91 (1882).
2) i utvidgad bet.: bullrande l. yrande dryckeslag, orgie; rummel, pokulerande. Bacchanal, larmande Sup sällskap, Nattsvärmeri. Holmberg (1795, under bacchanale). Och nu blef en vild bacchanal: de drucko ur tumlare, de drucko ur skopor. Carlén Köpm. 2: 415 (1860). Herresätena .. i hvilkas salar orgiska fester och vilda backanalier firades. Rydberg Rom. d. 289 (1882); jfr 1.
Spoiler title
Spoiler content