SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
BEGÄRA bejä4ra l. -jæ4-, i Sveal. äfv. 032 (begä´ra Weste; bej`ära Almqvist), v. begär, -de, -t, -d (pr. begär Rudbeck Bref 1: 51 (1670), Hof Skrifs. 178 (1753; jämte -er o. -ar) osv.; (numera knappast br.) -er G. I:s reg. 8: 72 (1532), Rudbeck Bref 1: 8 (1662), BB 27: 2 (Lag 1734), Strinnholm Hist. 2: 364 (1836) m. fl. — ipf. -de G. I:s reg. 1: 251 (1524) osv. p. pf. -d (-da, -de) Serenius (1734, under asked) osv. — (numera föga br.) ipf. -te Messenius Christm. 253 (c. 1616), Tessin Bref 1: 5, 16 (1751), Fryxell Ber. 3: 343 (1828), Bremer Pres. 9 (1834), Beskow Minnesb. 1: 226 (1856, 1860). p. pf. -t (-ta, -te) Stiernhielm Arch. N 2 b (1644), Mörk Ad. 2: 84 (1744), Askelöf Min. 20 (1834), (Agardh o.) Ljungberg Stat. III. 3: 222 (1859) m. fl. — (numera knappast br.) -ar, -ade osv. G. I:s reg. 1: 26 (1521), Mat. 27: 15 (NT 1526 o. Bib. 1541), Rosenhane Ven. 23 (c. 1650), Geijer I. 3: 184 (1811; i vers), Rudin 1 Evigh. 1: 640 (1870, 1878; arkaiserande) m. fl. Anm. Denna böjning är den enda som användes i NT 1526 o. Bib. 1541). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.), -NING (†, G. I:s reg. 16: 7 (1544), RP 2: 280 (1631), Dahlgren Verml. 88 (1863; med bygdemålsfärgad anstrykning), -SEL (se d. o.); -ARE (föga br., Lex. Linc. (1640, under cupitor), Ehrencrona (c. 1730); jfr LÅN-BEGÄRARE); jfr BEGÄR.
Ordformer
(beg(i)ära Mat. 27: 20 (NT 1526) osv. beg(i)er- G. I:s reg. 1: 7 (1521), E. Sparre i HSH 31: 148 (1662), Lagerberg Dagb. 221 (1711) m. fl. — begärrade (ipf.) Brahe Kr. 18 (c. 1585). begöre G. I:s reg. 3: 188 (1526). bæ- G. I:s reg. 1: 211 (1524). bö- G. I:s reg. 3: 206 (1526), 4: 99 (1527))
Etymologi
[fsv. begära, liksom d. begære af mnt. begeren, af fsax. gerôn, åstunda, af samma stam som föreligger i GÄRNA; jfr GIRIG; jfr äfv. holl. begeeren, t. begehren. Den äfv. för begär(e) o. begäran uppvisade formen med -gör- beror möjl. på sammanblandning med GÖRA, hvilket såväl i fsv. som i åtsk. dial. äfv. har formen gära. Se för öfr. BE-]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., holl. o. t.] (numera föga br. utom i g, h) hafva l. hysa begär (se d. o. 1) efter, rikta sitt begär på, åtrå, trängta efter att komma i besittning l. i åtnjutande af (ngt). Jach haffuer medh åstundan begärat ath äta thetta påscalambet medh idher. Luk. 22: 15 (NT 1526; öfv. 1883: högeligen åstundat). Såsom itt Leyon som rooff begierar. Psalt. 17: 12 (Bib. 1541; öfv. 1897: som längtar efter rof). (Kroppen) lider swåra ting, för en inbillad ähra, / Then en ostadig siäl af högmod täcks begära. Spegel Återv. par. 24 (1711). Vårt land (dvs. Finland) är fattigt, skall så bli / För den, som guld begär. Runeberg 2: 3 (1846); jfr 4. — särsk.
a) (nästan bl. i biblisk stil) om sträfvan efter ngt ideellt; i sht med afs. på Gud; jfr BEGÄR 1 b. Psalt. 91: 14 (Bib. 1541). Aff hiertat begiärar iagh tigh (Gud) om nattena. Jes. 26: 9 (Därs.; öfv. 1898: min själ trängtar efter dig). Nordenflycht QT 17467, s. 6. Lehnberg Pred. 2: 12 (c. 1800; se under f).
b) (numera föga br.) om sexuell l. erotisk åtrå; jfr BEGÄR 1 d. Huilken, som seer på ena quinno till ath begära henne. Mat. 5: 28 (NT 1526; gr. ἐπιϑυμῆσαι; Vulgata: ad concupiscendum eam). Om hon (dvs. hustrun) är skön, .. / Så blifwer hon aff mången begärd. Fosz 499 (1621).
c) (†) om åtrå att komma i besittning af ngt (som man icke har ngn rättighet till). Ingens mandz sylffuer och guldh eller clädher haffuer iach begärat. Apg. 20: 33 (NT 1526; gr. ἐπεϑύμησα; Vulgata: concupivi; Luther: habe begert). Tv skalt icke begära tins nästes hustru, .. ey heller hans oxa, ey heller hans åszna. 2 Mos. 20: 17 (Bib. 1541; öfv. 1893: hafva lust till; Vulgata: desiderabis). Han begärar ens annors och förslöser sitt. Lex. Linc. (1640, under appetens).
d) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., holl. o. t.] (numera knappast br.) i försvagad anv.: vilja, önska, vara angelägen om. Om .. någhor begärar itt biscops ämbete, han åstundar en goodh gerning. 1 Tim. 3: 1 (NT 1526; öfv. 1883: begär). Jagh begärar intet meer leffua. Job 9: 21 (Bib. 1541; öfv. 1897: jag frågar icke efter att få lefva). (Minerva till Paris:) Jagh wil tigh medh thet bästa förähra / Som tu i Werlden kan nonsin begära. Rudbeckius Starcke B 8 b (1624); jfr 2. Ehwem en långan tijdh, begärar sund at blifwa, / Til Fråszerij och Swalgh, skal han sin Kropp ey gifwa. Sparrman Sund. sp. 379 (1642). Will han (dvs. indianen) bygga tar han där (dvs. af aloen) / Så mycket wärke han begär / Till biälk och sparrar. Brenner Dikt. 1: 225 (1713). Värdinnan (frågade) .., om hon begärade at gå til sängs? Humbla 38 (1740). Han blef hastigt glömd, som han begärde. Strandberg 1: 244 (c. 1870); jfr 2. — (†) Hon, then store Gustafs Blod och afkomst / Begärar inte meer, än at (dvs. önskar ingenting högre än att) hon altijd / Bewarar i sin hug, och teer i wärcket / Then Dotterlige Plicht, som hon är skyldig. Stiernhielm Cup. Ballet (1649, 1668); jfr 4 b.
e) (knappast br.) med predikativ inledt af till. Tu blir på then orten ärad, / Och til en redbar vän af dygdigt folck begärad. J. G. Hallman Vitt. 163 (1727).
f) [efter motsv. uttr. i hebr.] (bl. i högtidligt l. poetiskt spr., numera föga br.) om själ l. hjärta. The äple som thin siäl begärar, äro bortkompne. Upp. 18: 14 (NT 1526; öfv. 1883: den frukt, till hvilken din själ hade lust). Tagh .. hwadh titt hierta begärar. 1 Sam. 2: 16 (Bib. 1541; öfv. 1896: tag .. hvad dig lyster; Vulgata: quantumcumque desiderat anima tua). Hjertat begärar Honom (dvs. Gud) framför allt i himmelen och på jorden. Lehnberg Pred. 2: 12 (c. 1800); jfr a. Vill du .. hoppas att .. finna hvad ditt hjerta begärar. Wallin Rel. 1: 157 (1821, 1825). Du gode herde, som är återgången / till den dig sändt, till den din själ begärt ..! Tegnér 2: 480 (1824); jfr a.
g) (i högre stil; jfr äfv. under h) utan angifvande af hvad man åtrår. J begären och haffuen intit. Jak. 4: 2 (NT 1526; öfv. 1883: I åtrån; gr. ἐπιϑυμεῖτε). Then late begärar och fåår doch intet. Ordspr. 13: 4 (Bib. 1541; öfv. 1897: är full af lystnad). Viljan, medelst hvilken man begärer och eftersträfver. Lallerstedt Dygdel. 5 (1739, 1746); jfr h. Tvenne lagar styra menskolifvet, / .. Magten att begära / Är den första. Tvånget att försaka / Är den andra. Stagnelius 2: 186 (1821). Gäckande dunstsyner, sådana de stiga upp i den heta luft, der man åtrår och begär, men icke mera älskar eller längtar. Aug. Quennerstedt i SDS 1897, nr 202, s. 2.
h) filos. i sht i p. pr. utan obj. (jfr g); jfr BEGÄR 1 h. Människan begär allt det, som förorsakar henne lust eller nöje .. Hon begär sitt angenäma och afskyr sitt oangenäma tillstånd. Ekman Jakob 82 (1822). Egentligen practiska (begär) .. delas .. med afseende på det åsyftade förhållandet till det begärda: i positiva och negativa. Ribbing Anthrop. 43 (1861, 1879). Den begärande verksamheten. Wikner Anthrop. 63 (1870, 1873). Borelius Metaf. 295 (1895; se under BEGÄR 1 h).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d. o. t.] rikta till ngn en anhållan l. bön om (ngt), anhålla om; göra framställning om; numera ofta med den bibet., att man har en viss rättighet att framställa sin anhållan (jfr 4). Begära afsked, permission. Begära pardon. Begära tillåtelse. Luk. 6: 30 (NT 1526). En tijdh komme monge munkar til Anthonium och wore begiärandes aff honom noghon lärdom. O. Petri Klost. A 3 a (1528). J .. begäre att edher lön förbettres måtte. G. I:s reg. 17: 11 (1545). När (Antiokus Epifanes) .. wille intaga Egypten .. begärade the Egyptier förswar aff the Romare. Baazius Upp. 113 b (1629). En supplication .., der uthi dhe begära Fiscalen Bergium. RP 3: 249 (1633). En fattig man .. begärade almose i Gudz nampn. Lindner 45 (1641). Doctor Fabricy fann för godt at Brefvet skulle tryckas .. och begärde mit tilstånd dertil. Björnståhl Resa 1: 234 (1771). Banken har beviljat det begärta förskottet. Gustaf III Skr. 6: 183 (1789). Samtycka .. alla Riks-Stånden til Konungens Förslag, begäre de dag, at på Rikssalen få Riksens Ständers bifall dertil afgifva. RF 1809, § 81. Af dig, o drott, jag intet vill begära, / Ej kostlig gåfva, icke bröd och lön. Geijer I. 3: 199 (1811); jfr 4. Jag begär det som särskild gunst. Nyblom Hum. 116 (1874, 1883). Ginge jag nu in och begärde, att han förstärkte min reskassa. Rydberg Vap. 53 (1891). En sluskig karl, som bröt på tyska, när han (på värdshuset) begärde mat och öl. Därs. 256. Kungl. Maj:t .. (hade) af 1901 års riksdag begärt ett extra anslag för ändamålet. PT 1902, nr 96 A, s. 2. — särsk.
a) (numera i sht i talspr.) med predikativ. Iac begærer alswolligan gudh til vetness at ... G. I:s reg. 1: 32 (1521). Olaff Tryggiason .. begierade henne (dvs. Sigrid Storråda) til hustru. O. Petri Kr. 45 (c. 1540); jfr j. Undenius, hvilken Församblingen begiärt til Kyrkjoherde. 2 RARP 4: 490 (1727); jfr i. Han .. fick Församlingen .. at hos Cons(istoriu)m begära honom .. til 4:de man. Porthan Bref t. Calonius 10 (1793); jfr i. I kungar, skön Ingeborg är mig kär; / af eder jag henne till brud begär. Tegnér 1: 25 (1825). (Sången) ”Efterår” .. begärdes omtagen. SD(L) 1902, nr 71, s. 3.(†) The Norske begiärade konung Karll för herra och konung. O. Petri Kr. 214 (c. 1540). Thärföre begärde han sin eedh löss (dvs. att lösas från sin ed). A. Oxenstierna Skr. 1: 5 (1605).
b) med adverbial som antyder den behandling o. d. hvilken man önskar skola komma obj. till del. Begära ngn i konkurs. I går tog jag afsked af den studerande ungdomen med ett tal, som den begärt till tryckning. Tegnér 5: 376 (1824). Begära en motion .. på bordet. Dalin (1850). jfr: (N. N. har) begärt sig i konkurs. SD(L) 1901, nr 515, s. 1. — särsk. [jfr t. zur ehe begehren] i uttr. begära ngn till äkta (jfr j). Humbla 45 (1740). Cavallin (1875).
c) med inf. (numera nästan bl. pass. l. af verbet ). See .. milleligha til tesse thina tienerinne som .. begiärar wara aff tich beskermat. O. Petri Handb. C 2 a (1529); jfr Handb. 1811, s. 126. Ty begärte Ständerna få weta wiszt, huru med Militien utomlands tilstod. Loenbom Märkv. 4: 37 (1675). Herr Hedengren begär at få tala vid Herrn några ord allena. Björn Förf. yngl. 11 (1792). Det står en man derutom vår port, / Begärar med Marsken att tala. Gumælius Engelbr. 155 (1858). Hedningar, som begärde att upptagas i den kristna församlingens gemenskap. Rydberg Ath. 77 (1859, 1866).
d) [jfr motsv. konstr. vid lat. orare] (†) med ack. o. inf. Begährade han (dvs. Gustaf Trolle) aff .. Herr Steen .. någhra Fridzmedel och Wilkor sigh föreskriffuas. Tegel G. I 1: 60 (1622).
e) (numera knappast br.) med objektssats utan inledande konj. (Prästerna) begiära, the måtte få lof uthvälia sig archiepiscopum. RA 3: 37 (1593). Min herre begärar I willien honom göra then ähra. Rondeletius 102 (1614).
f) (†) med refl. pron. ss. indirekt obj. Tu begärar tigh stoor ting. Jer. 45: 5 (Bib. 1541). Then her(r) Erich szom the begäre sich till kyrckeherre. G. I:s reg. 17: 47 (1545); jfr a.
g) (†) i p. pf. ss. adj. om konkret föremål: som ofta begäres, som röner efterfrågan, efterfrågad, eftersökt, begärlig; jfr BEGÄR 4. Gottlands Steen til Golff är .. brukat och begärat. Risingh Landb. 83 (1671). Af Apelns vilda växt bereder konstens hand / En dryck, ännu begärd i sjelfva drufvans land. J. G. Oxenstierna 2: 152 (1796, 1806).
h) [jfr motsv. anv. af eng. demand, desire] (†) begära att få veta, fråga efter. RP 1: 109 (1628). Sedan påroopadess kyrckioness Sex Männ (dvs. sexmän), och begäradess dherass Nampn. Växiö domk. akt. 1686, nr 111. Same dag kom en Capit(en) ur staden .. och begerte .. om någon Termin att lefwerera staden wore utsatt i ordren. Lagerberg Dagb. 221 (1711).
i) med afs. på präst (jfr under a). Stiernman Riksd. 1048 (1643). Ingen må träda til Prediko-Embetet, som icke är lagligen och ordenteligen kallad och begärad. Kyrkol. 19: 1 (1686). Är Pastoratet regalt, så lemnas Församlingen frihet, i fall then ej finner sig nögd, med alla tre, som Consistorium utsedt, at hos Consistorium begiära ännu en til. Förordn. 5 Juni 1739, mom. 3. — särsk. i uttr. begära fjärde profpredikant l. fjärde man. Saml. af förf., hv. ändra kyrkol. Reg. 28 (1813).
j) (mindre br.) fria till (en kvinna), begära till äkta (jfr under a, b). Då nu Håkon kom .. till Swerige, säges dhed att konung Erich begiärte hans dotter, och fick han henne. Reenhielm Tryggv. 8 (1691). Vil man hionalag bygga; tå skal han mö af hennes giftoman begära, och ej med våld taga, eller hemliga til sig locka. GB 1: 1 (Lag 1734). Min vackra ros, .. / Jag får ju ja, om jag begär dig? Leopold 1: 425 (1814). Måste jag stå för den ärade herrn och begäras af honom, / Spricker min kind af blod, och mitt hjerta hoppar ur barmen. Runeberg 1: 152 (1836). Henne aktar jag begära, / Hon mig synes anstå väl. Carl XV Dikt. 124 (1855, 1870).
k) [jfr BEDJA (om), ANHÅLLA (om)] (föga br.) med prep. om. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 10 (1619). H. Landtmarskalken begärde om förlåtelse af deres Excell:tier att dhe dem bemöda (dvs. besvära). RARP V. 1: 179 (1654). 2 RARP 2: 129 (1723). Detta vare dig gerna unnadt, Crœsus, och derjemte allt annat, hvarom du framdeles begär. Carlstedt Herodot 1: 93 (1832). Han .. fattade (aldrig) min hand utan att begära om lof. Heidenstam Birg. pilgrimsf. 107 (1901).
l) (i södra Sv. i bygdemålsfärgadt tal) med prep. på. Jagh vndrar han vill begära på förlyckningh (dvs. förlikning) för än the hafva fått alt sitt igen. Växiö domk. akt. 1658, nr 75. Begär .. alltid på Allcock's (plåster). LD 1902, nr 27, s. 1 (i annons).
m) abs. Han begärde sällan, utan att vinna bifall. Rosenstein 1: 138 (1789). Ingen konst är det att begära, men att begära så, att man får någonting, dertill fordras mera. Runeberg E. skr. 1: 143 (c. 1836). — särsk.
α) (†) bönfalla; jfr BEGÄRAN 2 e. Om titt folck Israel .. slaghet warder, .. Och the .. bidia och begiära för tigh j thesso Hwse. 2 Krön. 6: 24 (Bib. 1541).
β) [jfr BEDJA I 4] (i sht i mellersta Sv. o. i Finl.) tigga; i sht i förb. gå och begära. Hvem är där ute i farstun? En som begär (dvs. en tiggare). Ihre Gl. (1769; anf. ss. eufemism). Jag går och begär, / Ty törstig jag är. Kaspertheater (1866). jfr: Ack huru lyckliga voro icke i mina ögon böndernes barn, hvilka obekymrade och utan att begära af någon gingo till bords. Nygård Päivärinta Bild. ur lifv. 4: 139 (1887).
3) [eg. en särsk. anv. af 2; jfr motsv. anv. af fr. demander samt af t. fragen, d. spörge] spelt. i vissa spel med kort.
a) tillkännagifva att man önskar spelandet af ett visst spel, ett visst kort osv.; särsk. i lomber l. vira, i fråga om det lägsta bud som en spelare kan afgifva; jfr BEGÄR 5. Förhand, d. ä. rättigheten att först begära ett Spel, och att spela ut det första kortet. Lyckans talisman 2: 3 (1817). Om någon säger, ”jag begär” utan att vidare nämna sitt Spel, så menas dermed alltid 6 Spel med köp eller lilla Misere. Därs. 5: 7 (1818). Spelar någon på i orätt tur, så kan detta kort sedan begäras när som helst, eller har motspelaren rättighet att begära färg. Hagdahl Fråga mig 32 (1883). Nu kommer (i vira) i ordningen att bjuda eller begära på dessa kort. Wilson Spelb. 313 (1888). Därs. 439.
b) i uttr. begära hjälp, se HJÄLP.
4) fordra, kräfva, äska, hafva l. framställa anspråk på; icke alltid skarpt skildt från 1 o. 2. Begära det omöjliga. Hvad kan han mer begära? Han begär ej mycket af lifvet l. lyckan l. framtiden. Then toll the begærede war hanss hwffuudh. G. I:s reg. 3: 213 (1526). Daal i Westergöthland wele wi Eder skänckia. / Jag swarade, Broder, jag det intet begiärer. Carl IX Rimkr. 43 (c. 1600). Då .. Hennes K. M:tz wår allernådigste Drottningz fullmechtige nu å Hennes May:tz wägnar begäre och fordra Wår skyldiga Trooheetz Eedh. Stiernman Riksd. 1211 (1654). Niuta en så fri öfning af theras egen Religion, som the med skäl begära kunna. Schmedeman Just. 609 (1671). Gudh begärte / Eij meer än ödmiuk tack för alt thet han förärte. Spegel Öp. par. 45 (1705). En del (af ridderskapet o. adeln) begiärte votering. 2 RARP 3: 70 (1723). Om en fåkunnig skulle begära bevis .., så måste jag .. biuda til at öfvertyga honom. Rydelius Förn. 413 (1737). Om I så mycket vil bestå, / Som Sömmerskan i lön begär. Nordenflycht QT 1745, s. 161. (Han) begärde .. barna-lydnad äfven af den fullvuxna ynglingen. Adlerbeth Åm. i VetA 1817, s. 6. Kolaren, som befriade den ene af prinsarne, begärte blott till belöning litet bättre ved, att bränna sina kol utaf. Beskow Vandr. 1: 109 (1819, 1833). Kraft af en man jag begär. Tranér Anakr. 128 (1825, 1833). Då jag begärte mina penningar. Thomander Skr. 3: 455 (1826). Jag söker gunst ej, och begär ej lön. Runeberg 2: 119 (1848). Huru mycket begär ni i dagspenning? Dalin (1850). Magen begär mat. Dens. Att rörelsen för tillfället icke begär mera guldmynt. Forssell Stud. 2: 148 (1888); jfr BEGÄR 4. Kristendomen förmenar ej individen krafvet på huslig lycka ..; den begär blott, att han skall se det timliga ur evighetens synpunkt. Wirsén E. Key 86 (1900). — särsk.
a) [jfr motsv. konstr. vid BEDJA] (hvard., föga br.) med obj. o. inf. Jag skall vist icke begära Er at arbeta. Törngrenska målet 221 (1801).
b) [jfr fr. ne pas demander mieux] i uttr. icke begära bättre (än att), icke begära ngnting hellre o. d., icke önska ngnting högre l. hellre (jfr 1 d slutet). Jag var förtjust af de små sköna barnen, och begärte ej bättre än att få göra bekantskap med dem. Bremer Pres. 9 (1834).
c) vilja hafva (en viss penningsumma för ngt som man säljer), fordra i betalning. Så frampt at Borgaren icke wil uthan godz sökie til marcknaden, moste han uthloffwe så mykit som then andre (dvs. den främmande köpmannen) begärer. Schmedeman Just. 76 (1580). Lind (1749). Jag ger hvad han begärt för Spannemåln, och tar hela partiet. Björn Förf. yngl. 1 (1792). Hvad brukar du begära för ett par af de der klumpiga spetten? .. (Svar:) Af en främling skulle jag begära en otroligt hög summa. Heidenstam End. 163 (1889).
d) mat.; urspr. sannol. (o. ännu stundom) uppfattadt ss. hörande till 1 l. 2; jfr SÖKA. Stiernhielm Arch. N 2 b (1644). Så har man .. den begärta månghörningen enlig (dvs. likformig) med den förra. Mört Geom. 98 (1727). Att afskära hvad del som begäres af en gifven rät linie. Witt o. Areskoug Eucl. 231 (1850). Denna perpendikel blir den begärda tangenten. Mellberg Bergroth 88 (1885). — särsk. (i Finl.) i uttr. gjordt som begärtes efter lösandet af geometriska problem: hvilket skulle göras; ofta bildl.: färdigt!
e) i vissa omskrifvande uttr. för att beteckna ett anspråk ss. rimligt l. orimligt.
α) icke kunna l. icke vilja begära o. d. Therfföre kan icke eller (dvs. heller) nagen .. begera atth then gode man .. skall .. stod-hesta hålla. G. I:s reg. 1: 7 (1521). Man kan intet begära en sann konst .. i nordiska klimater. C. A. Ehrensvärd 47 (1782). Ingen förnuftig menniska kan begära, att du öfver Fleming skall ha mycket att säga. Tegnér 6: 190 (1832). ”Ja, flickor, det kan då ingen begära, att dom ska' va' annat än sjåp,” sade Sixten. Beskow För sv. barn 18 (1896).
β) det är för mycket l. väl (l. bra) mycket begärdt o. d. Det är inte för mycket begärdt, att den som beskyller en författare för oriktigheter också anför faktiska exempel på sådana. At krig skulle itändas för dem (dvs. de för Ryssland misshagliga riksråden), .. vore för mycket begjärt. Höpken 2: 64 (1746). Hur skall jag kunna minnas det? Det är bra mycket begärdt. Michaelson Ungk. 178 (1892).
f) (numera föga br.) på grund af sin beskaffenhet (er)fordra, kräfva, behöfva; med saksubj. Effter han (dvs. hvarannandagsfrossan) haffuer åtskilieligha orsaker, Therföre begärar han och andra läkedomar. B. Olavi 91 b (1578). Detta ämnet torde längre fram begära nogare tillsyn, undersökning och åtgiärd. Höpken 2: 132 (1748). Att .. (ensam) hafva förmått uträtta hvad som tycktes begära fleras möda och lifstid. Rosenstein 1: 163 (1790). Öfver allt detta kände jag en lustighet, som begärde att utbrista i utrop och skratt. Bremer Grann. 1: 71 (1837). Att du dig sparar, allas väl begär. Kullberg Befr. Jer. 2: 8 (1860). — särsk. [jfr motsv. anv. af fr. vouloir] (†) språkv. om ord osv.: fordra l. kräfva (en viss konstr.). Några (fr. verba) .. begiära för (dvs. framför) sigh thetta Partickle en. Pourel de Hatrize 54 (1650).
Särskilda förbindelser (till 2, 4):
BEGÄRA FRAM 010 4. Vin begärdes fram. Weste (1807). Dalin (1850).
BEGÄRA IGEN 010 04. (numera hvard.)
1) (mindre br.) begära i gengäld. (Om) theres herre finge dett han begiärede, så måtte vi begiäre igiän hvad som vi ville. Hist. tidskr. 1887, s. 333 (i handl. fr. 1567).
2) begära att få tillbaka, återfordra; jfr BEGÄRA TILLBAKA, ÅTER. (Den danske konungen) Begiärar .. igen all the skep och skytt (dvs. kanoner), som the Svenske hafver fångit ifrå honom. RA 2: 281 (1569). S. Columbus Vitt. 279 (c. 1678). Dalin (1850). jfr: (†) The Lybbeske .. begiäre .. sin skada igen (dvs. begära skadeersättning). RA 2: 281 (1569).
BEGÄRA IN 010 4. (Trädgårdsmästaren) begärte in mjölk. Tessin Bref 1: 25 (1751). Almqvist (1842). jfr: Han .. begierade noghra predikare hijtt in i landet. O. Petri Kr. 41 (c. 1540). — jfr INBEGÄRA.
BEGÄRA NED l. NER 010 4. Weste (1807). Gästen på värdshuset begär .. ned .. den och den rätten. Almqvist (1842). Dalin (1850).
BEGÄRA TILL SIG 010 4 0. (mindre br.) Drottningen begärade min dotter .. til sig i Hofvet. A. Brahe (1623) hos Loenbom Anecd. 3: 224. Kyrkol. 24: 29 (1686). Sekreta utskottet kunde med rätta icke begära till sig någon sak. Malmström Hist. 3: 185 (1870). jfr: Pohlackerna .. hafwa .. Försten (Radziwil) af Tartarne til sigh begärat. N. Av. 6 Nov. 1656, nr 2, s. 4.
BEGÄRA TILLBAKA 010 040, äfv. 032. jfr BEGÄRA IGEN 2. Petreius Beskr. 1: 68 (1614). Invånarena i Förstendömet Munsterberg .. begärde .. några kyrkor tilbaka. Nordberg 1: 876 (1740). Vännen begär .. tillbaka .. sina penningar. Almqvist (1842). Dalin (1850). — särsk. (hvard.) utan obj. Han lämnade kyparen en tvåkrona, men begärde tillbaka på den.
BEGÄRA UPP l. OPP 010 4. Weste (1807). Gästen på värdshuset begär .. upp .. den och den rätten. Almqvist (1842). Dalin (1850).
BEGÄRA UT 010 4. Begära ut det återstående af sin lön. Dalin (1850). — (numera knappast br). med afs. på person. En deras (dvs. franciskanermunkarnas i Jerusalem) glasmästare begärade Turkarne ut att laga fönsterne på denna förfallne Moschéen. Eneman Resa 2: 126 (1712). Prot. rör. stud. oväs. i Lund 107 (1794). — särsk. (†) fordra utlämnandet af (ngn). At giöra en alfvarsam föreställning hos Magistraten, och begära dem ut, som til dråpet voro skyldige. Nordberg 1: 828 (1740). — jfr UTBEGÄRA.
BEGÄRA ÅTER 010 40. (mindre br.) jfr BEGÄRA IGEN 2. Vännen begär .. åter .. sina penningar. Almqvist (1842). Dalin (1850). — jfr ÅTERBEGÄRA.
Spoiler title