SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEGUTT begut4, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(beguter (pl.) Schroderus)
Etymologi
[jfr t. begutte, af mlat. beguta, begutta, öknamn på BEGIN; jfr för öfr. Murray (under bigot)]
(numera knappast br.) begin. The Beginer eller Beguter vthi Tydskland. Schroderus Osiander 1: 303 (1635; se för öfr. under BEGIN). G. Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content