[sannol. af ett mnt. ord motsv. holl. ballingschap; jfr mnt. o. holl. balling, t. bannling, landsförvist person, afl. af BANN]
(†) (lands)förvisning. En karl på ett skepp förwerckade sitt lijf, för den skedde förböön af sina (dvs. hans) camerater at han måtte sättias på denne öen (näml. en flottholme) i bellingskap. Hiärne 2 Anl. 392(1706).
