SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1905  
BESKO beskω4, v. -r, -dde, -tt, -dd. vbalsbst. -ENDE, -NING.
Etymologi
[liksom d. besko efter t. beschuhen; jfr holl. beschoeien; se BE- o. SKO, v.]
(numera mindre br.) — jfr JÄRN-BESKODD.
1) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] förse med sko(r).
a) (föga br.) med afs. på person: förse l. bekläda med sko(r); jfr CHAUSSERA, v.2; numera bl. i p. pf. Dalin Vitt. 5: 12 (1751). Jag har dem (dvs. pojkarna) .. låtit kläda och besko. Därs. 337 (c. 1753). De små, fint, väl och nätt beskodda fötterna. Andersson Verldsomsegl. 1: 193 (1853).
b) med afs. på hästar: sko, beslå (se d. o. I 1 a α). Then beszlade, beskodde .. Hästen. Rålamb 4: 96 (1690). Beskoning (af hästen) var .. en okänd sak (i Grekland under antiken). Palmblad Fornk. 1: 128 (1843). Det vore ju / Ett dråpligt krigsputs att en tropp med hästar / Besko med filt! Hagberg Shaksp. 11: 126 (1851). Hästarna beskoddes (i Finl. i slutet af 1700-talet) endast om vintern och äfven då endast med tåhättor under framfötterna. Hultin Bergsh. i Finl. 11 (1896).
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt eng. beshod, p. pf.] bekläda l. förse (ngt) nedtill l. i ändan l. i kanten (med beslag l. annan skyddande beklädnad); sko, beslå. De krokiga trä-instrumenter, som man vid vinternots dragande brukar at under isen efterleta och fasttaga notstängerna med, beskos ock med horn at de må hålla. Rothof 61 (1762). Ett långt skaft, vid handtaget och ändan beskodt med messing. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 232 (1827). Han fattar sitt kastspjut, beskodt med ett spetsadt ben. Runeberg 5: 327 (1832). Kindblad (1867).
Ssg: (1 b) BESKONINGS-KONST030~2. (mindre br.) hofbeslagskonst. För undervisningen uti det praktiska af Beskoningskonsten, skall vid (veterinär-)Inrättningen finnas en Smed. Regl. f. veter.-inrättn. 28 maj 1824, § 8.
Spoiler title
Spoiler content