SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRAS, sbst.
Etymologi
[jfr nor. dial. bras, sprakande brasa; af BRASA, v.1]
(†)
1) flammande, flamma, låga. Hvar och en, som rätt min ofärd vil betrachta, / .. Skal ännu värma få af mina lågors bras. Kolmodin Qv.-sp. 1: 295 (1732).
2) i det allittererande uttr. buller och bras, buller och brak, buller och bång; jfr BRASK, sbst.1 1. Nu sku vi glädja oss, att man ej hördt på maken / I spel, i dans, i lek, i buller och i bras. Salvius Vitt. 499 (1740; rimmande med: glas).
Spoiler title
Spoiler content