SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DENNICH l. TENNICH, sbst.
Ordformer
(dennich Rinman 1: 283 (1788); dennis Därs. 2: 975 (1789). tennich Därs. 1: 289 (1788), tennick A. v. Svab i VetAH 1763, s. 313; tennis Rinman 2: 975 (1789))
Etymologi
[sannol. af ett icke anträffadt t. dennich l. (med högtysk begynnelsekonsonant) tennich, afl. af t. tenne, loge, tröskplats, botten i bokverk, fht. denne, tenne; jfr holl. denne, golf, (sädes-)vind o. d., i ä. holl. äfv. tröskgolf]
(†) bergv. boksula af hopstampad sten o. malm. En så kallad Tennick eller botten af bärg. A. v. Svab i VetAH 1763, s. 313. Vid några Bokverk brukas ingen Tackjärnssula, utan Bokningen sker endast på instampad sten och malm, som då Dennich, eller Tennich, kallas, eller på träsula. Rinman 1: 289 (1788).
Spoiler title
Spoiler content