SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
DJURISK 4risk (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. dyrisk, t. tierisch, ä. holl. diersch]
adj. till DJUR; jfr DJURLIG.
1) lik ett oskäligt djur; ss. adv.: som ett oskäligt djur, likt ett djur; om sak: lik ett djurs l. djurens, värdig ett djur; ss. adv.: som hos ett djur, som hos djuren, värdigt ett djur; nästan alltid med bibegrepp af förakt l. vedervilja l. harm. (T.) Thierisch, (sv.) fäaktig, djurisk. Lind (1749; under thierisch).
a) i moraliskt l. intellektuellt afs.; står ofta ss. ett kraftigare uttr. för: rå, ohyfsad, tygellös, oförnuftig o. d.; jfr BESTIALISK 2, FÄAKTIG. Djurisk dumhet, försoffning. Djurisk blodtörst, brutalitet, glupskhet, råhet, vildhet. Djuriska nöjen. Följa sina djuriska drifter, instinkter (jfr 3). Blifven i gruset, dumme, kraftlöse, djuriske, slafvar! Thorild 1: 42 (1782). En djurisk sjelfkärlek .. är den, som gör sina enskildte begär til lagar, för sin vilja. Fremling Kantiske grunderna 36 (1798; i motsats till ”upplyst”). (Böjelsernas välde) gör .. (själen) allt mera svag, sinnlig, djuriskt usel. Wallin 2 Pred. 3: 264 (1823). Ett nära djuriskt tillstånd af sorglöshet och okunnighet. Dens. Rel. 4: 75 (1838; om den döfve och dumbe i Mark. 7). Under mina vandringar i ödemarken har jag .. hos .. naturfolk varseblifvit så mycken styggelse och djurisk råhet. Castrén Res. 1: 288 (1852). Arbeta mellan solens uppgång och nedgång, för att sedan falla i en djurisk dvala. Strindberg Röda r. 342 (1879). Männen sågo med djuriskt slöa och undrande blickar efter den smärte ynglingen. Nordström Herrar 302 (1910).
b) i yttre afs., t. ex. i fråga om utseende, röst. Somlige .. Americaner bekläda sig med skinnet (af svin) hvars borstiga yta ger dem et rätt djuriskt utseende. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 34. Denna (hans) nästan djuriska fulhet. E. C. Tegnér V. skr. 6: 80 (1889). Djuriska skrän. K. Hamilton i Uppland 2: 359 (1908). Det stora långdragna hufvudet (hos urmänniskan) med låg, ”flyende” panna och med ögonen skuggade af väldiga ögonbrynsbågar ter sig för nutidens smakriktning som ”djuriskt”. 2 NF 19: 264 (1913). — jfr HALF-DJURISK.
2) (i sht i fackspr.) som är ett djur; som består af djur; som härrör af l. kommer från djur; djur-; animalisk; stundom: zoologisk; äfv.: som tillhör djurriket; som kommer från l. är hämtad från djurriket; motsatt dels VEGETABILISK, dels MINERALISK. Mineraliska, Vegetabiliska och Djuriska (syror). Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 22. (Hornkorallerna) drifva en stamm med qvistar i höjden, af hvars lefvande kärna och rot Djuriska blommor visa sig. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 141 (1786). Jurakalks-formationen .. med dess djuriska försteningar. Fries Årsber. t. VetA 1832, s. 178. Afhålla sig från all djuriska spis. Palmblad Fornk. 1: LXIV (1843). En klass, som i den djuriska rangordningen följer näst efter fiskarne, nemligen Reptilierna. Hammargren Jordkl. utvecklingsh. 53 (1854). Sådane (infusorier), som genom närvaron af en mun tydligen ådagalägga sin djuriska natur. Thorell Zool. 1: 12 (1860). Djuriska exkrementer. Ber. ö. Sthms vattenlednings verksamhet 1881, Bil. s. 27. De halft djuriska sammansättningarna af centaurer och satyrer hos grekerna. Nyblom i 3 SAH 8: 288 (1893); jfr DJUR-MÄNNISKA 2. Den gamla .. operationen att öfverflytta djuriska bendelar på människan. GHT 1898, nr 11 A, s. 2. Smör och andra djuriska produkter. NDA 1912, nr 323, s. 1. Att .. (människan) sannolikt härstammar från djuriska förfäder. 2 NF 19: 269 (1913). — särsk. i vissa förb.
a) (†) djurisk kraft, djurkraft; motsatt ÅNG-KRAFT, VATTENKRAFT osv. Stål Byggn. 1: 189 (1834).
b) (†) det djuriska lifvet, djurlifvet. Dalin (1850). Intet spår af menniskoverksamhet (syntes). Äfven det djuriska lifvet syntes och hördes ej af. Bremer N. verld. 1: 419 (1853).
c) djurisk lukt, hos mjölk; jfr DJUR-LUKT. Mjölken .. äger en mild, fyllig, angenämt söt smak, en egendomlig, i synnerhet vid uppvärmning framträdande ”djurisk” lukt. Landtbr. bok 3: 19 (1902).
3) som är egendomlig l. utmärkande för djur o. djurlif (o. människor, för så vidt man tager hänsyn bl. till de egenskaper o. lifsyttringar som de hafva gemensamma med djuren), animal (se d. o. 1); kan ofta ersättas med: kroppslig l. sinnlig; stundom motsatt ANDLIG. Björkegren (1784; under animal, adj.). Denna Förbränning (af kol o. väte vid andningen) är Uphofvet til djuriska Varmen. Litt.-tidn. 1797, s. 237. Kriget med .. sina mödor, sitt nattvak, hunger, törst försänka menniskan helt och hållet till de djuriska behofven. Livijn Bref 77 (1813). (Botanisten) finner hos en del af .. (algerna) icke få djuriska attributer, t. e. en slags parning, som nästan liknar djurens. C. A. Agardh i VetAH 1816, s. 255. Att så i sitt kött (jfr Gal. 6: 8), är .. att sörja endast för sitt djuriska lif. Hagberg Pred. 6: 8 (1820). Instinct eller djuriskt begär (drift). Boström 1: 114 (c. 1830). Mat och dryck .. är blott det djuriska medlet till .. (lifvets) underhållande i tiden. Franzén Pred. 4: 253 (1844). Då och då grymtar han med ett slags stoppadt, öfvermätt grymtande, som är fullt af djurisk belåtenhet. Nyblom M. Twain 2: 22 (1874). — särsk. (†) i uttr. djurisk magnetism, animal magnetism. Ekman Jakob Psych. 104 (1822). — jfr ÖFVER-DJURISK.
Spoiler title
Spoiler content