SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EU- äv1- l. (i södra Sv.) ä͡u1-, prefix.
Ordformer
(eu- KyrkohÅ 1906, s. 181 (i handl. fr. 1692: euphonien) osv. ev- LittT 1796, s. 358 (: Evrythmi), PT 1905, nr 122 A, s. 3 (: evdämonism))
Etymologi
[av gr. εὐ-, av εὖ, godt, väl. I förbindelse med ett substantiviskt ord tillägger prefixet detta god kvalitet (jfr EUFEMISM, EUFONI), i förbindelse med ett verbalt angiver det att ngt utföres väl (jfr EUKALYPTUS) l. sker med lätthet (jfr EURIT)]
prefix i ett antal efter gr. l. av gr. språkelement bildade ord.
Spoiler title