SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EVA e3va2, ngn gg, särsk. i Värml. o. Dalsl., ä3va2 (äva Dalin (ä`vassdå´ttr)), f.; pl. (i bet. 2) -or ((†) -ar Schroderus Os. 1: 584 (1635)). Anm. I ä. tid förekommer ordet stundom med lat. böjning, t. ex. 2Kor. 11: 3 (NT 1526: Euam, ack.), Småsaker 1: 133 (1738: Evæ, gen.).
Ordformer
(Eva (Eua) 2Kor. 11: 3 (NT 1526) osv. Hewa (Heua) 1Mos. 3: 20 (Bib. 1541, 1703))
Etymologi
[lat. Eva o. Heva, gr. Εὔα o. Εὕα, av hebr. Khavvāh]
1) namn på den första kvinnan, människosläktets stammoder, enl. 1Mos. 3: 20. — särsk. (jfr Hjelmqvist BiblPersN)
a) med syftning på att Eva var naken före syndafallet. Hon var klädd som Eva i paradiset. Hjelmqvist BiblPersN 23 (1901).
b) med syftning på Eva ss. stammoder för människorna, särsk. för kvinnorna; särsk. i uttr. Evas dotter, (i sht förr) äv. Evas barn l. (†) barnbarn, kvinna, ofta med tanke på sådana egenskaper som anses karakteristiska för en kvinna, ss. nyfikenhet l. behagsjuka l. ostadighet m. m. I döttrar uthaf Eva. Lindschöld Vitt. 194 (c. 1670). I Evæ Barna-Barn, och Adams Sona-Söner. Eldh Myrt. 91 (1725). Till sina tärnor några ord hon sade, / Ett dussin Evas barn. C. V. A. Strandberg 4: 270 (1857).
2) bildl.: kvinna; särsk. om (typisk) kvinna med för en kvinna karakteristiska egenskaper; jfr 1 b; ofta med tanke på kvinnans förh. till mannen, särsk. om kvinnan ss. lockande o. förledande; jfr Hjelmqvist BiblPersN. Voigt Alm. 1679, s. 17. Där ingen Eva är, är intet Paradis! Runius Dud. 3: 61 (c. 1710). Evas kända smak för kaffetåren. Sthmskorna 32 (1885). Den lede satan / i maskopi med Evor ifrån gatan. Fröding NDikt. 114 (1894). Alla nyfikna och smått sensationsälskande Evor. SD 1906, nr 19 A, s. 4.
3) (mindre br.) bildl. ss. symbol för kvinnonaturens svaga sidor. Swedberg Ungd. 334 (1709). Thet blifwer snar sagdt nästan odrägeligit för en man af stånd och werde, then icke thesto förmögnare är, at taga sig hustru. Här är strax Eva framma, som är ei nögd med sitt stånd och sina wilkor. Hon wil högre vp. Dens. Dödst. 79 (1711). — särsk. [efter motsv. anv. av ADAM] i uttr. den gamla Eva. Skvaller .. hör till de kvarlefvor af den gamla Eva inom mig, som jag vill reformera bort. Branting Lena 55 (1893; ur en kvinnas dagbok).
Ssgr: A: EVA-DOTTER, se B.
(1 a) -DRÄKT. (Kvinnliga infödingar) vadande barfota .. i sin lätta Evadrägt. Andersson Verldsoms. 3: 84 (1854).
(1 a) -KOSTYM.
(1 a) -TOALETT. VL 1908, nr 90, s. 12.
B: (1 b) EVAS-DOTTER. (eva- Anholm Gog 89 (1895)) kvinna. Dalin (1850).
Spoiler title