SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EVOE e1vωe4 l. -o- l. -å-, l. 400, interj.
Ordformer
(evohe Adlerbeth)
Etymologi
[av lat. evoe, euhoe, av gr. εὐοῖ, under Backusfesterna användt jubelrop]
(i fråga om gr. förh. samt äv. annars ngn gg av personer med klassisk bildning) uttr. för glädje l. fröjd l. tillfredsställelse o. d. Adlerbeth Æn. 180 (1804). Evoé! hvad dock gudinnor, / För att tjusa gossarna, / Evoé! mot andra qvinnor, / Ha' fasoner som ä' bra! Hedberg Hel. 20 (1865).
Ssgr: EVOE-HYMN. Risberg Sof. 50 (1910).
-SÅNG. Stagnelius (SVS) 4: 238 (1822).
Spoiler title
Spoiler content