SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FIFF fif4, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. fif, fyndigt l. klipskt uppträdande, knep, trick, elegant o. modernt snitt på kläder; av t. pfiff, vissling (varmed en fågelfängare lockar fåglarna till sig), knep, till pfeifen (se PIPA, v.); jfr FIFFA, ävensom PIFF]
(vard., föga br.) konstgrepp varmed ngn söker att förhöja sitt utseende (dölja en skavank). Mars skarpa blick upptäcker snart fiffet och jagar den defekta skönheten på porten. SDS 1904, nr 67 A, s. 1.
Spoiler title