SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HAG ha4g, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[fsv. hagh, n., inhägnad, inhägnad mark; jfr sv. o. nor. dial. hag, n., inhägnad; möjl. snarast vbalsbst. till HAGA, v.2; jfr emellertid äv. fht. o. t. hag, m. — Jfr HAGE]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hägnad, stängsel, gärdsgård; ofta om mera konstlöst l. för tillfället uppfört stängsel; jfr HAGE 1. Ernhoffer Ench. 48 b (1591; i bild). Dän gerdzgården emellan lura täht och öde Tårpet nijbij är heelt förderfwat och nu förtiden hegnass med Hagh. InventFornby 1683. Hag. Så kallar man stängsel som icke äro strängt noggranna. .. De göras ofta utaf kullfällda eller kullfallna yngre träd, jemte gröfre ris och grenar som instickas eller inflätas. .. De användas aldrig för att skilja emellan odlade egor. Svederus Hlex. (1869). VgFmT II. 10: 105 (1909). — jfr RIS-HAG. — särsk.
a) (numera i sht i Norrl., starkt bygdemålsfärgat) jäg. om för djurfångst avsett stängsel av ris l. kvistar o. d., försett med öppningar i vilka snaror l. giller äro anbragta; jfr HAGE 1 slutet. Frälsisman (må) på ägom sinom .. diur skiuta saaklöser .., doch eij medh hagh eller reep taga. Lagförsl. 58 (1609). Ekman NorrlJakt 184 (1910). (†) Saa bidie wij .. athij wille oss een (jägare) tiilskaffa ther kwnne wel iagha tiil hag och skiwta kwnne. G1R 3: 58 (1526). — jfr DJURE-, SNAR-, VARG-HAG.
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om i vatten anbragt stängsel av ris o. d. för ledande av fisk mot fiskredskap. Fatab. 1918, s. 86 (fr. trakten av Västervik).
c) (i Norrl., starkt bygdemålsfärgat) fisk. oeg.: (rad av) fisknät. Ekman NorrlJakt 253 (1910). jfr: Mer allmänt än med not fångar man fisken vintertiden med nät ... Nätets vanliga längd är 16 famnar: det kallas ett hag. Læstadius 2Journ. 67 (1833).
2) av hägnad omgivet jordområde.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i vitter stil) = HAGE 2 a. Bäcken, som löper vtur lille siöen och vp i haget. BtFinlH 3: 427 (1558). HLilljebjörn Hågk. 1: 5 (1865). Flyg du fogel i frid, / Flaxa i hult och hag! Öman LyrBl. 2: 30 (1868). Röda aspars facklor låga / högt i hag, där sommar dör. Johansson Varseln. 57 (1915).
b) (†) inhägnad skogs- l. hagmark där vilda djur underhållas, jaktpark; jfr HAGE 2 b samt GEHÄG. Thill Erick Dalekarll, att han skall lathe tilpynthe ther um kring Gripzholm någre sköne hagh, ther Kong:e M:t kunne få någen godh jacht. G1R 25: 23 (1555). Därs. 28: 48 (1558).
Ssgr, se HAGE ssgr.
Spoiler title
Spoiler content