SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KANDIDAT kan1dida4t, i bet. 13, 5 a m.||ig., i bet. 4, 5 b o. 5 c r.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ordet i lat. form med lat. böjning. För Candidatis præsidera. BraheBrevväxl. II. 1: 56 (1650). CollMedP 1701, s. 185 (: Candidati, pl.).
Ordformer
(förr skrivet candidat)
Etymologi
[liksom dan. o. t. kandidat, eng. candidate, fr. candidat, av lat. candidatus, som (under vissa förh.) bär skinande vita kläder, vanl. substantiverat, särsk. om sökande till ett ämbete (vilken på forum uppträdde i med krita behandlad, skinande vit toga (toga candida)), till candidus, skinande vit (se KANDID)]
1) person som framstår ss. lämplig att ifrågakomma l. som föreslås vid tillsättningen av ett ämbete l. en befattning o. dyl. l. vid besättandet av en värdighet; i sht i fråga om förtroendepost (l. hedersbevisning) som icke direkt sökes o. i fråga om sådan förtroendepost (i sht ss. ledamot i en representation) som besättes gm val. Kandidat till, förr äv. av ngt. Uppställas, föreslås som kandidat. Högerns kandidat i valkretsen. Candidater aff samma Crona (dvs. den polska konungakronan). Brask Pufendorf Hist. 363 (1680). Jag vet, att Hagberg är bland Candidaterna (till biskopsstolen i Växjö). Tegnér (WB) 4: 357 (1823). (Mötet skred) till nämnande af nya kandidater. VL 1893, nr 212, s. 2. Som kandidat till rikskommissarieposten nämnes i välunderrättade kretsar (dr B.). SvD(A) 1932, nr 194, s. 3. — jfr BISKOPS-, LERGÖKS-, MOT-, PARTI-, PROFESSORS-, RIKSDAGSMANNA-, SPRÅNG-, STADSFULLMÄKTIGE-, TRON-KANDIDAT m. fl. — särsk. (skämts.) oeg. l. bildl., om person som ämnar inlåta sig på ngt visst företag o. dyl. l. som anses förutbestämd för ngt visst olyckligt öde l. straff; i sht ss. senare led i ssgr. Ett par kandidater till det heliga äktenskapet. Almqvist Smar. 348 (1845). Att ni var kandidat till galgen, anade jag icke. Blanche Tafl. 193 (1845). Beckman Påfv. 125 (1880). jfr DÅRHUS-, DÖDS-, SJÄLVMORDS-, TUKTHUS-, ÄKTENSKAPS-KANDIDAT.
2) om person som förbereder sig för visst yrke l. viss befattning o. dyl. l. för upptagning i visst samfund o. d.; numera i sht ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dylik ssg. CollMedP 1701, s. 185 (om person som skall examineras av collegium medicum). PedBl. 1875, s. 8 (om provårskandidat). Därs. s. 68 (om person som står i begrepp att avlägga mogenhetsexamen vid lärovärk). — jfr DOP-, LÄRAR(E)-, MISSIONÄRS-, NATTVARDS-, PROV(ÅRS)-, PRÄST-, STUDENT-KANDIDAT m. fl. — särsk. övergående i bet. 3, i uttr. sacri ministerii kandidat (stundom förkortat s. m. kand.), om person som efter att ha avlagt de (före 30/10 1903 för inträde i prästämbetet stadgade akademiska proven) var berättigad att undergå prästexamen. Svenske Theologiæ Studiosi och S. Ministerii Candidater. Rydén Pontoppidan a 4 b (1766). UNT 1905, nr 2916, s. 2.
3) person som (bereder sig för att avlägga l.) har avlagt viss lägre l. förberedande examen vid universitet, högskolor o. vissa därmed jämförliga läroanstalter; dels i nedan anförda uttr., dels ensamt, elliptiskt för dessa.
a) dels i fråga om ä. förh., i uttr. filosofie kandidat, om student som höll på att avlägga l. hade avlagt de prov (särsk. ”examen rigorosum pro gradu”, filosofie kandidatexamen) som fordrades för att promoveras till magister i filosofiska fakulteten o. därför oftast liktydigt med: ”promovendus”; äv. (i Lund) i uttr. filologie kandidat, om student som avlagt den första avdelningen av den äldre filosofie kandidatexamen (se FILOLOGI anm. o. FILOLOGISK slutet); dels i fråga om senare o. nutida förh. (från o. med universitetsstatuterna 1852), i uttr. filosofie kandidat (ofta förkortat fil. kand.), om student som inom den filosofiska fakulteten av ett universitet l. en högskola l. vid högskola som motsvarar denna fakultet, avlagt den lägsta examen som berättigar till avläggande av licentiatexamen resp. (under åren 18911908) till licentiatexamen med färre antal ämnen än om denna tages utan föregående examen. Någre, som ringa haffwa studerat och här warit candidatorum discipuli .. (resa till Dorpat o. bliva magistrar där): och när dee sedan hijtt komma igen, stiga thee fram om wåra candidater, som näst tillförende haffwa warit deras præceptores. Annerstedt UUH Bih. 1: 340 (i handl. fr. 1638). (Den nye œconomiæ professorn borde vid examina rigorosa) vara tilstädes och höra, hvad framsteg philosophiæ candidaterne i de oeconomiske vettenskaperne hafva giordt. Därs. Bih. 3: 265 (i handl. fr. 1740). (M.) blef .. philosophiæ kandidat och magister vårterminen 1833. Geijer I. 2: 161 (1835). SFS 1852, nr 20, s. 39. Trappan, der Candidaterna, dagens hjeltar, voro uppställde. Ek Magistergr. 13 (1856; i skildring av magisterpromotion). StudHbFilosLd 136 (1933).
Anm. till 3 a. I fråga om sv. förh. har ordet (i lat. form) anträffats tidigast i en handling från 1599 i UUMatr. 1: 3 (1900), där det omtalas att vid ”årsexamen” ett antal studenter förklarades för philosophiæ candidati, d. v. s. förklarades mogna att promoveras till baccalaurei. Vid den första svenska filosofie magisterpromotionen 1600 promoverades ”kandidaterna” först till baccalaurei, o. en del av dessa sedan till magistrar. I denna tids latinska universitetsprogram o. d. har således ordet en bet. som närmast ansluter sig till 2, och så torde äv. ha varit förhållandet med ordets svenska form. När fordringarna för erhållande av promotion så småningom preciserades, övergick bet. av ”kandidat” från en mera allmän bet. till en mera speciell med direkt hänsyftning på de fastställda proven.
b) i uttr. teologie, juris resp. juris utriusque (se JURIS anm.), medicine kandidat (ofta förkortade teol., jur., med. kand.) om person som avlagt den lägsta examen inom den teologiska resp. juridiska o. medicinska fakulteten som berättigar till avläggande av licentiatexamen. Som den omkostnad, hvilken en sådan (dvs. medicine) candidat i anledning af Constitutionerne kommer at giöra, är alt för stor. Annerstedt UUH Bih. 3: 218 (i handl. fr. 1736). Gustav. Lund Olofsson, S. S. Theol. Cand. Lund Olofsson Bet. Dedik. 1 (1739; i fråga om utländsk examen). Theologiæ candidat. Annerstedt UUH Bih. 5: 199 (i handl. fr. 1790). UUMatr. 1926, s. 65.
Anm. till 3 b. Tidigast förekomma uttr. i lat. form: Thesse, som kallade warda theologiæ candidati. Annerstedt UUH Bih. 3: 86 (i handl. fr. 1705). Der en Candidatus Medicinæ vil vid utrikes Universiteter promoveras. Därs. 219 (i handl. fr. 1736). En teologie kandidatexamen skapades gm 1655 års universitetskonstitutioner, men denna examen stannade länge bl. på papperet. Promotioner inom de juridiska o. medicinska fakulteterna förekommo ytterst sällan under 1600-talet, o. några bestämmelser för de prov som föregingo dem tyckas icke ha funnits. När konstitutionerna underkastades en revision 1726, upptogos till behandling fordringarna för en juris kandidatexamen (examen theoreticum in jure) o. en medicine kandidatexamen. (Jfr Annerstedt UUH III. 2: 209 ff. (1914)). Fordringarna för dessa examina torde ha närmare utformats under förra hälften av 1700-talet. Av de båda examina som föregingo promotion inom den medicinska fakulteten var kandidatexamen den teoretiska o. licentiatexamen den praktiska.
c) i uttr. teol. fil. kand., jur. fil. kand., med. fil. kand. (eg. förkortning för ”teologisk filosofisk kandidat” osv.) l. elliptiskt för ngt av dessa uttr., om student som avlagt teologisk-filosofisk resp. juridisk-filosofisk, medicinsk-filosofisk examen; jfr TEOLOGISK, JURIDISK d, MEDICINSK.
d) i uttr. farmacie, odontologie kandidat (l. elliptiskt för ngt av dessa uttr.), se FARMACI anm., ODONTOLOGI.
e) (i icke officiellt spr.) oeg., dels om studerande vid universitet l. högskola före avlagd examen, dels om nybliven student; i sht användt ss. titel (i stället för det ss. titel icke använda: student); nästan bl. om manlig individ. En Prost du nämn Prælat, / Student Herr Candidat. Ihre DissMutatLingv. 28 (1743; ironiskt). Nilsson FestdVard. 49 (1925). Mången hjärtängslig tentand .. hade av den .. för alla stackars kandidater ömmande flickan skaffat sig en sista .. avhyvling. Siwertz JoDr. 15 (1928).
4) (vard.) kandidatexamen; äv. om kunskaper som erfordras för en kandidatexamen; ofta i förb. filosofie, teologie osv. kandidat. Läsa på, ta(ga) kandidaten. En vacker kandidat. Almqvist AmH 1: 99 (1840). Petrus Ekberg föraktade ingalunda dem, hvilka slogo i sig en filosofie kandidat på sex terminer. Lindqvist Stud. 228 (1906). Den sedermera som skönlitterär skriftställare kände Ola Hansson tog sin kandidat efter endast ett års studier. 1LundagKron. 42 (1918). Siwertz JoDr. 47 (1928).
5) idrott.
a) [oeg. anv. av 3] om person som för promotion i ett simsällskap fullgjort vissa lättare prov; jfr MAGISTER. LinkBl. 1824, nr 45, s. 1 (i fråga om Uppsala simsällskap). TIdr. 1896, s. 391. STSD(A) 1934, nr 216, s. 1. — jfr SIM-KANDIDAT.
b) [oeg. anv. av 4] sammanfattande, om de prov som skola fullgöras för erhållande av titeln kandidat (se a). Han har en dålig kandidat. TIdr. 1896, s. 391.
c) benämning på den trampolin från vilken hoppen utföras av dem som skola fullgöra proven för erhållande av titeln kandidat (se a). Från ”magisterbryggan” (är avståndet till vattenytan) 22 fot, från ”kandidaten” 14 fot. IllT 1859, nr 35, s. 2. TIdr. 1896, s. 391.
Anm. till 5. Vid de äldsta simpromotionerna (i Uppsala fr. o. m. 1796) tyckes icke ngn kandidatgrad ha utdelats. Fr. o. m. 1813 talas vid promotionerna om ”den mindre belöningen” vid sidan av ”den större belöningen”, o. antagligen kallades de som erhållit den förra ”kandidater”.
Ssgr (i allm. till 3): A: KANDIDAT-BETYG. Verd. 1890, s. 40.
(5 a) -BYXOR, pl. idrott. korta simbyxor av visst utseende (olika för olika simsällskap, men numera vanl. vita med röda revärer) som bäras ss. tecken på att man erhållit titeln kandidat. Landsm. XVIII. 10: 53 (1901). 2NF 25: 559 (1916).
-EXAMEN. Filosofie, teologie, medicine, juris (utriusque), farmacie, odontologie kandidatexamen (ofta förkortat fil., teol. kand.-examen osv.); jfr KANDIDAT 3 a, b, d. Annerstedt UUH Bih. 4: 359 (i handl. fr. 1774). Studerande, som vill vinna Philosophiæ-Magistergrad skall .. inför Faculteten undergå Philosophiæ Candidatexamen. SFS 1852, nr 20, s. 39. En .. vinterdag stod Jonas .. med en finare kandidatexamen. Siwertz JoDr. 62 (1928).
-GRAD. (kandidat- 18521921. kandidats- 1894)
1) (numera bl. i Finl., föga br.) till 3: kandidatexamen. SFS 1852, nr 20, s. 38. När Hård .. tagit sin kandidatgrad. Tavaststjerna Inföd. 19 (1887). Aspelin Stenbäck 282 (1900; i fråga om förh. på 1840-talet).
2) idrott. till 5 a: värdighet ss. simkandidat. NordIdrL 1901, s. 252.
(5 a) -KRANS. idrott. krans av pillöv varmed vid simpromotion de som avlagt för ”kandidaten” stadgade simprov bekransas. TIdr. 1897, s. 244.
(1) -LISTA, r. l. f. lista upptagande (ett visst partis) kandidater (vid ett val). Oppositionens kandidatlistor. NDA 1863, nr 125, s. 2.
(1) -NOMINERING. nominering av kandidater vid ett val. SvD(A) 1920, nr 15, s. 3.
(1) -NÖD. (ngt vard.) stor brist på kandidater vid ett val l. vid en utnämning. Det är .. en oförklarlig sak hur man kan konstatera någon ”kandidatnöd” på vittra män, värdiga att krönas till litterära nobiles. UNT 1919, nr 7339, s. 2. SvD(A) 1927, nr 285, s. 3.
-SUP. (†) ”sexa” l. (dryckes)-gille till firande av lyckligt genomgången kandidatexamen, examensfest. Hjärne DagDrabbn. 216 (i handl. fr. 1805). SthmFig. 1845, s. 160. Kjellin Troili 2: 148 (cit. fr. 1872).
B (†): KANDIDATS-GRAD, se A.
Avledn.: KANDIDATINNA, f. (†) kvinnlig kandidat.
1) till 1 slutet, om kvinnlig äktenskapskandidat. SP 1792, nr 93, s. 2. jfr: En verklig kandidatinna till en presthustru på landet. Wetterbergh Past. 159 (1845).
2) till 2, om kvinnlig dopkandidat. Oldendorp 2: 328 (1788).
KANDIDATSKA, f. (tillf., skämts.) kvinnlig kandidat.
1) till 1 slutet. Kandidatskor för den koreanska kronprinsens harem. SödermNyh. 1894, nr 2, s. 3.
2) till 3. Fil. kandidatskor. Fröding Brev 291 (1897).
KANDIDATUR, r. l. f. [liksom t. kandidatur av fr. candidature] Leopold i 2SAH 1: 254 (1801; i fört. ö. främ. ord).
1) till 1: förhållandet att vara kandidat till ett ämbete, en ställning, ett förtroendeuppdrag o. d. Han antog kandidaturen till ordförandeposten. Crusenstolpe Mor. 6: 568 (1844). Prinsens af Ponte Corvo kandidatur till svenska tronföljden. Forssell i 3SAH 3: 133 (1888). jfr RIKSDAGSMANNA-, SPRÄNG-, TRON-, VAL-KANDIDATUR. särsk. statsv. i pregnant anv., om det förhållande att den som önskar bliva utsedd vid ett val själv anmäler sig ss. kandidat l. offentligen uppställes av ett parti under iakttagande av författningsenligt bestämda former; särsk. i uttr. offentlig kandidatur, i samma bet., men äv. om det förhållande att en kandidat offentligen framträder o. tillkännager sina politiska åsikter (ev. gm besvarande av framställda frågor). Valet (av folketingsman i Danmark) sker med Kandidatur. Svedelius Statsk. 1: 230 (1868). De Geer Minn. 2: 295 (1892). HOHHildebrand i 3SAH 10: 16 (1895). Rönblom FrisinnLandsf. 178 (1929).
2) (†) till 3: kandidatexamen. Lindfors (1815). LärovKomBet. 1884 85, 2: Bil. B. s. 142 (i fråga om belgiska förh.).
Spoiler title
Spoiler content