SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARBON- karbå3n~, stundom 3n~.
Ordformer
(äv. skrivet car-)
Etymologi
[av lat. carbo (gen. -ōnis), kol. — Jfr KARBON]
i ssgr: som sammanhänger med l. har avseende på kol l. kolförening l. stenkol.
Ssgr (jfr ssgn under KARBON): KARBON-FORMATION(EN). geol. stenkolsformation(en); jfr -SYSTEM(ET). SvUppslB (1933).
-PAPPER. [jfr t. karbonpapier, eng. carbon paper] (i fackspr.) för erhållande av genomslagskopior vid maskinskrivning användt tunt kalkerpapper, på ena sidan överdraget med färg (finfördelat kol l. anilinfärg). SvBokhT 1901, s. 237.
-PERIOD(EN). geol. stenkolsperiod(en). 2NF 17: 864 (1912).
-SYRA, r. l. f. [jfr t. karbonsäure] kem. benämning på vissa organiska syror. NF 8: 256 (1884). Alla föreningar, som innehålla radikalen — CO OH, karboxyl, äro syror och kallas karbonsyror. Widman OrgKemi 32 (1895). Starck Kemi 240 (1931).
-SYSTEM(ET). geol. det geologiska lagersystem som är närmast yngre än det devoniska systemet o. som kännetecknas bl. a. av mäktiga stenkolslager. NF 15: 490 (1891). SvGeolU Ca 6: 3 (1915).
-TID(EN). geol. = -PERIOD(EN). 2NF 20: 961 (1914).
Spoiler title
Spoiler content