publicerad: 1935
KASEMATT kas1emat4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. cachematter, pl. 1710. kasematt (ca-) 1791 (: Casematt-Lavetter), 1805 osv. kasematte- (ca-) (i ssgr) 1832 (: Casematte-murarnas)—1842 (: Casematte-Lavetter). kasematter (ca-) pl. c. 1640 osv. kassematt 1880. kassematter, pl. 1924)
Etymologi
[jfr t. kasematte, eng. casemate, fr. casemate; av it. casamatta, ssg till casa, hus (se KASA, sbst.1). Senare ssgsleden är av ovisst urspr.]
1) bef. i befästningsanläggning: mot tungt artilleri skyddande, välvt rum l. välvd gång, använd(t) vid försvaret med eldvapen (”försvarskasematt”) l. till uppehållsplats för vilande l. i beredskap befintlig trupp (”boningskasematt”, ”beredskapskasematt”) l. till förvaringsplats för olika förråd, framför allt sådana av ömtålig beskaffenhet (”förrådskasematt”); jfr KAPONJÄR, MORD-GALLERI, -KÄLLARE. HH 20: 363 (c. 1640). Casematter hafwa mycket större Nytta medh sigh till att beskiuta Brecherne, och till att fördöllia Stycken där uti, än som uthi Vnder-wallen. Rålamb 8: 45 (1691). Hazelius Bef. 286 (1836). Busch Fästn. 42 (1888). Vid kustbefästningar torde kanonuppställning i kasematt med embrasyrpansar åter komma till heders. 2NF 37: 977 (1925). — jfr FLANKERINGS-, KANON-, PARALLELL-, PERPENDIKULÄR-, MÖRSAR(E)-KASEMATT m. fl.
2) sjömil. å örlogsfartyg: bepansrat, täckt rum avsett att tjäna ss. uppställningsplats för en l. flera kanoner; pansarskyddat batteri (se d. o. 4). UB 7: 422 (1875). På däcket ofvanför citadellet (på pansarbåten ”Oden”) befinner sig den s. k. kassematten, hvilken utgöres af en större, fullständigt bepansrad uppställningsplats för 8 kanoner. TT 1897, Allm. s. 314. VFl. 1922, s. 12. Nilsson Skeppsb. 220 (1932).
Ssgr (bef. resp. sjömil.): (1) KASEMATT-BYGGNAD. konkret. KrigVAH 1842, s. 91. 3NF 5: 1159 (1926). —
(2) -FARTYG~02 l. ~20. örlogsfartyg (pansarfartyg) försett med ett midskepps beläget, täckt o. starkt bepansrat batteri. Konow (1887). 3NF (1929). —
(1) -LAVETT. (förr) benämning på ett slags numera obruklig lavett för bruk i artillerikasematter l. på ställen med trångt utrymme; motsatt: vallavett. Hermansson PVetA 1791, s. 8. Holmberg Artill. 3: 93 (1883). —
(1) -LAVETTAGE. (förr) motsatt: vallavettage; jfr -LAVETT. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 418 (1879). 2UB 6: 377 (1904). —
(2) -PANSAR. pansar till bepansring av kasematter. Wrangel SvFlBok 247 (1898). Ramsten o. Stenfelt (1917).
Avledn.: KASEMATTERA, v., -ing. (kasemat(t)- (ca-) 1840 osv. kassematt- (ca-) 1735—1828) [jfr t. kasemattieren, fr. casemater, ävensom eng. casemated, p. adj.] särsk. bef. till 1: förse (en befästningsanläggning l. del därav) med kasematt(er); äv.: anordna (en del av befästningsanläggning) ss. en kasematt; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Ifrån porten (till Gibraltar fästning) längs hela stranden är kassematterade starka batterier. Tersmeden Mem. 2: 165 (1735). 2NF 34: Suppl. 723 (1922).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content