SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOHERENS 1herän4s, äv. -hä-, r. (m. Sundén (1886), WoJ (1891); f. Dalin (1852)); best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -her- 1700 osv. -här- (-hær-) 16841912. -ence 16841716. -ens 1837 osv. -entz 1820)
Etymologi
[jfr t. koherenz, eng. coherence, fr. cohérence; av lat. coherentia, sammanhang, vbalsbst. till cohærere, hänga samman, av com (se KON-) o. hærere, hänga fast (jfr INHERERA)]
1) (†) sammanhang, samband. Cohærencen af sakerne (dvs. förhållandena). CivInstr. 140 (1684). Dalin (1852).
2) (i fackspr.) sammanhållning mellan en kropps molekyler. JernkA 1820, s. 93. Byggnadskonstens material måste hafva fasthet, hårdhet och koherens. Ljunggren Est. 2: 267 (1860). 2NF 14: 482 (1910).
Spoiler title
Spoiler content