KRISTIANISM, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. christianismus, eng. christianism, fr. christianisme, av lat. christianismus, av gr. χριστιανισμός, bekännelse till kristendomen, till χριστιανίζειν, bekänna sig till kristendomen, till χριστιανός (se KRISTEN, KRISTIAN)]
(†) kristen tro l. lära, kristendom; äv.: kristenhet(en). Men, men, min Far! (jag sade då) / et Djur, som detta, väl ej fins i christianismen? LBÄ 4: 14 (1797). Klarast .. antyder Christianismen, att den, som finner sanningen, förnimmer Guds väsende. Valerius 2: 212 (1837). Ekbohrn (1904).
