SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LANGOBARD laŋ1gωba4rd l. laŋ1ω-, l. -o- l. -å-, äv. -bar4d, l. LONGOBARD loŋ1gω- l. loŋ1ω- osv., förr äv. LONGBARD, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(lango- 1885 osv. long- c. 1540. longo- 1610 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. longbarth, d. longobard, langobard, isl. langbarðar, pl., t. longobarde, eng. longobard; av mlat. longobardus, langobardus, sannol. eg. ”långskägg(ig)”, av germ. langa-, lång (se LÅNG), o. barða-, skägg (se BARD, sbst.2). — Jfr LOMBARD]
i sht hist. man tillhörande ett germanskt forntidsfolk som år 568 inföll i Italien o. bosatte sig i (det efter dem uppkallade) Lombardiet; i pl. utan hänsyn till kön. OPetri Kr. 33 (c. 1540). Dryselius Monarchsp. 262 (1691). Paulus Diaconus, en longobard, som skrev sitt folks historia. Sylwan (o. Bing) 1: 21 (1910). NorstedtVärldH 4: 193 (1928).
Avledn. (i sht hist.): LANGOBARDISK l. LONGOBARDISK, adj. Schroderus Os. 2: 349 (1635). HSH 3: 138 (1693). NorstedtVärldH 4: 195 (1928). särsk. (†) i uttr. longobardiska bokstäver, om munkskrift, munkstil. Hiärne Orth. 8 (1717). Lagerbring 1Hist. 2: 819 (1773). Hülphers Norrl. 4: 141 (1779).
Spoiler title
Spoiler content