SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEUK- lä͡u1k- l. LEVK- läv1k-, l. LEUKO- lä͡u1ko- l. -å- l. -ω-, l. LEVKO- läv1ko- osv.
Ordformer
(förr äv. skrivet leuc-)
Etymologi
[jfr t. leuk(o)-, eng. o. fr. leuc(o)-, till gr. λευκός, ljus, vit, besläktat med LJUS. — Jfr JUGÅS]
eg.: vit, ljus; ss. första led i ssgr.
Ssgr: A: LEUK- l. LEVK-EMI lä͡u1kemi4 osv., l. -ÄMI ~ämi4, r.; best. -en l. -n. (-emi 1872 osv. -ämi 1880 osv.) [jfr t. leukämie, eng. leucæmia, fr. leuchémie; senare leden bildad till gr. αἷμα, blod (jfr HEMORROJDER)] med. sjukdom i de blodbildande organen, karakteriserad av en ökning av de vita blodkropparnas antal o. samtidig minskning av de rödas. Som bekant, tillkommer äran af levkemiens upptäckt 1845 Virchow. Hygiea 1872, s. 84. Hylin Munn. 2: 45 (1933).
Avledn. (med.): leukemiker l. levkemiker, m.||ig. (knappast br.) person som lider av leukemi. Hygiea 1872, s. 86.
leukemisk l. levkemisk, adj. om blod: vari de vita blodkropparnas antal är ökat o. de rödas minskat. Det levkemiska blodet. Hygiea 1872, s. 87. 2NF 22: 500 (1915).
B: LEUKO- l. LEVKO-CYT lä͡u1kosy4t osv., r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. leukocyten, pl., eng. o. fr. leucocyte; med avs. på ordets senare ssgsled se under FAGOCYT] med. vit blodkropp. Wretlind Läk. 2: 45 (1894). Broman Männ. 1: 93 (1925).
-PLAST lä͡u1koplas4t osv., r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. leukoplasten, pl., eng. leucoplast, fr. leucoplaste; senare leden bildad till gr. πλαστός, p. pf. av πλάσσειν, forma, bilda (jfr PLASTIK, PLASTISK, PLÅSTER)]
1) bot. i växtcell ingående kromatofor (se d. o. 1) som saknar färgämne o. har förmåga att ur socker bilda stärkelse, vitkropp; i sht i pl. NF 20: 117 (1896).
2) (i fackspr.) ett slags häftplåster innehållande kautschuk o. zinkoxid. LbKir. 1: 568 (1920).
Spoiler title