SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MASKIN maʃi4n, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(machin 17291886. machine 16631826. maschin 17581889. maschine 1785. maskien 1797. maskin 1798 osv.)
Etymologi
[jfr d. maskine, ä. d. äv. maschine, machin, nor. maskin, t. maschine, eng. machine; av fr. machine, av lat. machina, av gr. dial. (doriska) mākhanā; jfr attisk gr. μηχανή, värktyg, hjälpmedel (jfr MEKANIK). — Jfr MACHINERA]
1) mekanisk anordning sammansatt av fasta o. rörliga delar o. använd för underlättande av visst arbete l. för att förvandla tillförd energi antingen till visst mekaniskt arbete l. till energi av annat slag än den tillförda; ofta elliptiskt för ssgr i vilka ordet ingår ss. senare ssgsled (jfr e, f nedan). Sätta en maskin i gång. Elektriska maskiner, maskiner som förvandla mekanisk energi till elektrisk l. tvärtom. Swedberg Schibb 282 (1716). En machin till lumpornes sönderristande (på Grycksbo pappersbruk). Ambrosiani DokumPprsbr. 47 (i handl. fr. 1749). Maskinerna (ha) mångdubblat den menskliga arbetsförmågan. 3SAH 6: 17 (1891). Kompoundlokomotiven hafva sina båda maskiner olika och tillsammans bildande en s. k. kompoundångmaskin. Lundberg Lok. 117 (1902). Bilen blev åtskilligt ramponerad, men kunde köras bort med egen maskin. AB(A) 1931, nr 86, s. 3. Om en mekanisk anordning sättes i verksamhet, antingen genom mänsklig kraft eller av människan ledd naturkraft, kallas hjälpmedlet (för ett visst arbete) maskin. HantvB I. 2: 101 (1934). — jfr ARBETS-, ASK-, BALANS-, BELYSNINGS-, BLÅS-, DELNINGS-, DRAG-, DRIFT-, DYNAMO-, ELD-, ELEKTRICITETS-, EXPLOSIONS-, FANER-, GAS-, GRÄSKLIPPNINGS-, GRÄV-, HACKELSE-, HJÄLP-, HYVEL-, HÖGTRYCKS-, IS-, JACQUARD-, JORDBRUKS-, KARD-, KLIPP-, KOLV-, KOMPOUND-, KONDENSATIONS-, KONTORS-, KRAFT-, KYL-, LAND-, LANTBRUKS-, MEJERI-, MJÖLKNINGS-, RÄKNE-, SJÖ-, SKÖRDE-, SLÅTTER-, SPINN-, SY-, SÅNINGS-, TURBIN-, TVILLING-, TVÄTT-, VARMLUFTS-, VÄRKTYGS-, ÅNG-MASKIN m. fl. — särsk.
a) i uttr. angivande att ngt värkställes l. förfärdigas medelst maskin (icke för hand l. medelst enklare redskap), ävensom ss. förled i ssgr betecknande att ngt värkställes osv. medelst maskin. Sy på maskin. Klänningen är sydd för maskin. Klippa gräset l. håret med maskin, dvs. med gräsklippare resp. maskinsax. Hårklippning med maskin. (Sv.) gjord för maskin (t.) mit der Maschine gemacht. Auerbach (1911). Kan vi skära vetet med maskin i år? Östergren (1932).
b) (†) om vissa enklare anordningar l. apparater avsedda ss. hjälpmedel vid utförande av visst arbete. 1 Machine eller Book stohl i K. M:tz Studer Cammar. KlädkamRSthm 1663, s. 142 (möjl. om ställbar läspulpet). En .. liusestake med machin at flytta liuset. ÅgerupArk. Bouppt. 1749. 1 liten Låda med särskildte Machiner at nösta tråd uppå. BoupptVäxjö 1784.
c) om stridsredskap.
α) (förr) om stridsredskap som före artilleriets införande användes för att slunga kastkroppar; numera bl. ss. senare led i ssgr. Biurman Brefst. 150 (1729). KrigsmSH 1800, s. 60. jfr BELÄGRINGS-, KRIGS-MASKIN.
β) om den moderna krigsteknikens maskinella utrustning. Själva striden skötes så mycket som möjligt av maskinen, människokraften går upp i att dirigera maskinerna. GbgFörsvar 1921, s. 111.
d) om maskin för framdrivande av ång- l. motorfartyg; äv. övergående i bet.: maskinrum i ett fartyg. Snart gingo vi om ”Tre Kronor”, saluterade och stoppade machin. Snellman Tyskl. 4 (1842). Sätt maschinen i gång, Herr Kapten. OLindblad i 100StudSång. 68 (1852, 1855). Den österrikiska flottan bestod .. af 7 st. .. bepansrade fartyg, .. försedda med maskiner om tillsammans 4,750 hästars kraft. Oscar II IV. 1: 137 (1869, 1890). Kapten Ericsson gick ned i maskin. Aminoff Krigsg. 381 (1904). NTid(A) 1938, nr 66, s. 7. särsk. i uttr. för, stundom med, förr äv. under full l. halv maskin, under utvecklande av hela resp. halva maskinkraften; sätta (till) full maskin, låta maskinen utveckla hela sin kraft; särsk. bildl. i uttr. för full maskin, av alla krafter, med all energi, ”för fulla muggar”. Det under full machin gående ångfartyget. Gosselman Erth. 27 (1842). Aldrig lediga att äta middag före sex, men sedan njutande af lifvet för full maskin. Nordensvan Skuggsp. 34 (1884; om kontorister). Ute på fjärden sätter ångaren till full maskin. LbFolksk. 294 (1890). Mörten .. rusade rakt in i rysjans gap. Och Gammelgäddan efter för full maskin. Forsslund Djur 174 (1900). Sidogatorna, där kommersen går undan för full maskin. Vallentin London 376 (1912).
e) om vissa fortskaffningsmedel som framföras utan hjälp av dragare, ss. lokomotiv, automobil, cykel, flygmaskin o. d. Två maskiner voro spända framför tåget. Hedin GmPers. 411 (1887). Lundin NSthm 722 (1890; om cykel). Bromsa in maskinen i en kurva. Östergren (1932; om motorcykel). Med den ordinarie holländska maskinen från Amsterdam anlände på måndagskvällen (N. N.). SvD(A) 1933, nr 212, s. 3 (om flygmaskin). jfr DUPLEX-, FLYG-, FLYGAR(E)-, GODS-, GODSTÅGS-, HJÄLP-, LANDSVÄGS-MASKIN m. fl. särsk. (†) oeg., om (segel)fartyg. Ödmann MPark 355 (1800). (Det) var .. med .. förtjusning .. (kaptenen) åskådade de sköna formerna af skrofvet och seglen, samt den lätta och lediga gången af hela machinen. Gosselman SNAmer. 2: 65 (1833).
f) om skrivmaskin. Manuskriptet var renskrivet på maskin; jfr a. Wägner Norrt. 20 (1908). jfr KLAVIATUR-, SKRIV-MASKIN.
g) i pl., om anordningar på teater för att åstadkomma scenförändringar o. d., maskineri (se d. o. 1 c); förr äv. om dekorationer, skådespelares maskering o. d. Effter (fest-)Måltijden wardt en artig Opera spelat med träffelige decorationer, machiner, musique, masquerade och Balletter. Stenbock Glädiesp. A 2 a (1701). CGyllenborg (1716) i HSH 10: 319. Vid ingen af desse Theatrer (i Rom) äro någre Machiner utan Coulisserne dragas fram med handkraft. Palmstedt Res. 112 (c. 1780).
h) (†) om fysikaliskt l. astronomiskt l. medicinskt instrument o. d. Biurman Brefst. 150 (1729). Et Tobaksröks-Clistir, som .. sättes med en dertil inrättad machine. Alm(Gbg) 1781, s. 42. Användandet af orthopediska machiner. TLäk. 1834, s. 313. Tholander Ordl. (c. 1875). jfr FALL-, INANDNINGS-, RESPIRATIONS-MASKIN.
i) (†) om luftballong; i uttr. aerostatisk maskin. Beskrifning om aërostatiska machinen. (1784; broschyrtitel). jfr LUFT-MASKIN.
j) (mindre br.) oeg., i uttr. enkla maskiner, om vissa enkla redskap för kraftbesparing (hävstång, lutande plan, skruv, block, kil). Sturtzenbecher (1805). SvUppslB (1934).
k) (†) i allmännare anv.: värktyg, redskap. En Spada är nu en machine, at gräfva i jorden med. Dalin Hist. 1: 263 (1747).
l) mer l. mindre bildl. (jfr d slutet, 2). Den första machin var menniskan sjelf, af menniskan såsom machin nyttjad, nämligen slafven. Geijer I. 6: 178 (1839). De lefvande maskiner, som i människo- och hästgestalter framfört byggnadsmaterialet (till den nya kyrkan). Rydberg Varia 87 (1894). ”Ett hus är en maskin att bo i” så har funktionalismens skapare formulerat sin syn på bostadens planering. Form 1937, Omsl. s. 36. jfr FRÅG-, PRAT-, TAL-MASKIN.
2) i bildl. anv. av 1 (jfr 1 l). — särsk.
a) om ngt helt som består av samvärkande l. sammanhörande delar; särsk.
α) ss. äldre beteckning för levande organism. Machiner och Organiska kroppar äro de, som i förmågo af sin sammansättning röra antingen sig eller andra kroppar. Desse äro Örter och Djur och må kallas Lefvande kroppar. Wallerius Hydrol. A 5 b (1748). Slutligen försvinner från den kroppsliga machinen all retlighet och känslighet, och när detta inträffat, är människan död. Ekman Jakob 102 (1822). Redan Descartes .. talade om djurorganismen såsom en maskin. Thunberg Livsförrättn. 15 (1924). jfr KROPPS-MASKIN.
β) (†) om kroppskonstitution. Är alt (dvs. i kroppen) vti godt Stånd, så är ofehlbarligen at sluta, at vår Machin och Konst-Bygnad är frisk och helbregda. Aken Reseap. 120 (1746). (Voltaire) har dött af en för stark dosis opium, som han tog för att döfva sten-plågorna: jag tillägger, af ett öfvermått af beröm, som för mycket skakade hans svaga maschin. JournLTh. 1813, nr 18, s. 3.
γ) (†) i uttr. politisk maskin, om statsskick o. d. Blifva någre stycken .. uti thenna Politiska Machinen (dvs. rikets skötsel) på orätta ställen satte; måste nödvändigt oordning och oreda förorsakas ther af. Nehrman PrCiv. 78 (1732). (Marat) gick .. i god för sig sjelf, att han .. skulle göra en fullkomlig konstitution, en politisk maskin, den ingen kunde bringa i olag. Hedin Rev. 129 (1879). jfr FÖRVALTNINGS-MASKIN.
δ) (†) om stat l. religionssamfund o. d. Brask Pufendorf Hist. 387 (1680; om hedendomen). Gud gifwe Rijket wille söndra sig mot sig sielfft .. samt hehla Ryska machinen rambla omkull såssom en illa sammanfogad och på swag grund stält bygning. KKD 6: 174 (1709). Björnståhl Resa 3: 135 (1778; om det engelska väldet). jfr SAMHÄLLS-, STATS-MASKIN.
ε) konst. om större konstvärk med en mängd detaljer; numera bl. ngn gg om större historiekompositioner o. d. Arkitekturen är rik i sig sielf, särdehles uthi stora machiner, hwaräst alla leder sigh finna emot hwar andra proportionerade. NTessin d. y. (1712) hos Josephson Tessin 2: 51. I sina icke-officiella porträtt, .. där stilen fått vika för det direkta naturåtergivandet, är .. (L. David) en helt annan än i sina stora maskiner. OoB 1928, s. 450.
b) (vard.) om person som arbetar l. handlar på mekaniskt sätt; jfr AUTOMAT 1 b. At iag warit en .. tänkande varelse och ei en tanklös til vissa afsigter inrättad machine allena. 2Saml. 9: 136 (1756). Denna hastighetsgrad (i arbetet i amerikanska fabriker) .. förvandlar människan till en maskin, är i högsta grad osocial och utnyttjar människokraften på ett .. brottsligt sätt. Jensen Carlé Amer. 59 (1920).
c) (numera knappast br.) om person som är ett viljelöst redskap för andra l. som handlar helt i överensstämmelse med andras mening, värktyg. Manfolken, sade hon för sig sjelf, äro enfaldiga machiner; vi kunna leda dem efter behag. Chenon Heywood 1: 53 (1772). Sundén (1887). — särsk. (†) i uttr. ngns l. ngts maskin, maskin för ngn l. ngt, person som är ett viljelöst redskap för ngn l. ngt. Thorild (SVS) 2: 293 (1788). Despotismen gör menniskor til machiner för regenterna. Höijer 4: 329 (1797). Polyfem V. 33: 2 (1812).
d) (vard., numera föga br.) ss. nedsättande benämning på person l. djur: egendomlig(t) l. kuriös(t) l. löjlig(t) person l. djur, ”figur” (se d. o. 4), ”prisse”. GbgMag. 1760, s. 94. En sådan dyster och tungsint maskin som jag är kan inte göra någon glädje åt någon. VNorström (1884) hos Liljedahl Norström 1: 48. ”Du är en konstig maskin, du Nils”, tyckte fader Lars och skrattade. Bondeson AllmogBer. 16 (1884). Det är några roliga maskiner de abborrarna. Dens. MVK 63 (1894, 1903).
e) (vard., mindre br.) egendomlig(t) l. klumpig(t) l. oformlig(t) sak l. föremål; äv. i allmännare anv.: sak, tingest; äv. om egendomligt sakförhållande o. d.: ”tillställning”. Denne posten packas i en ljten machine. Derföre måste få bref, och tunna affärdas. KKD 6: 167 (1709). Hustrun .. (hade) på hufvudet ett slags binnmössa. .. Under mössan låg en maskin af guld, ungefär 2 finger bred. Tersmeden Mem. 2: 112 (1735). De grekiska sadlarne, klumpiga machiner af trä-slåar och skinnputor, sågo icke inbjudande ut. Bremer GVerld. 5: 64 (1862). Deklamationsnumren på matinéer och soaréer äro ena tråkiga maskiner. SmålAlleh. 1883, nr 152, s. 4. (Ekipaget) var en hög, smal, gammalmodig maskin från kejsar Pauls tider. Ahrenberg Männ. 6: 133 (1914).
f) (†) = MASKINERI 3. ConvLex. 2: 557 (1823).
Ssgr (i allm. till 1, i sht i fackspr. Anm. Här nedan anförda verb som ansluta sig till 1 a användas nästan bl. i pass., i sht i p. pf., samt ss. vbalsbst. -(n)ing): A: MASKIN-AFFÄR. jfr affär 6. SvHandelskal. 1885—86, s. 32.
-AGGREGAT. tekn. grupp av två l. flera maskiner som samvärka med varandra o. bilda ett sammanhängande helt. TT 1898, M. s. 42.
(1 a) -ARBETA~020, -ning.
1) (föga br.) i p. pr.: som arbetar medelst maskiner. Vår maskin-arbetande, äflande tid. SvTidskr. 1874, s. 128.
2) (jfr anm. ovan) bearbeta (ngt) medelst maskin. Den maskinarbetade torfven. JernkA 1876, s. 220. Maskinarbetning af jorden. LB 4: 265 (1905).
-ARBETARE~0200.
1) till 1: arbetare vid maskinfabrik. JernkA 1840, s. 186. ArbStat. A 3: 76 (1901).
2) till 1 g: scenarbetare som sköter maskineriet vid en teater. Blanche Våln. 409 (1847). Hellander Teat. 78 (1898).
(1 a) -ARBETE~020. (maskin- 1872 osv. maskins- 1832) Carlström Spinnm. 30 (1832). Handarbetets ständiga undanträngande genom maskinarbetet. Cassel TeorSocEkon. 210 (1934).
-ARMÉ.
1) mil. till 1 c β: armé som i största utsträckning tagit den moderna teknikens maskinella utrustning i sin tjänst för att därigm bl. a. minska behovet av den levande kraft som antalet soldater tidigare ansetts representera. Bauer SvArmHäls. 181 (1924). AntingenEller 103 (1930).
2) (tillf.) till 1, bildl., om en ”armé” av maskiner. Verldsutställningarna äro .. maskinarméernas stora mönstringar. TT 1878, s. 27.
-ARTAD, p. adj. (föga br.) bildl.: som liknar en maskin, blind, automatisk; jfr maskin 2 b, c. ALHamilton (1795) i MoB 4: 140. Med sin vanliga maskinartade lydnad reste sig Nils. Blanche Bild. 1: 135 (1863).
-AVDELNING~020.
1) järnv. om den del av en (större) järnvägs förvaltning o. personal som har hand om järnvägens rullande materiel jämte därtill hörande värkstäder, förråd m. m. ReglSJBränsle 1865, s. 9. BtRiksdP 1867, VIII. 2: nr 17, s. 6. 2SJ 1: 13 (1931).
2) sjömil. om de delar av marinens underofficers- o. sjömanskår som omfatta maskinister o. eldare. FörslBefordrUnderoffFl. 1914, s. 81.
3) tekn. om den del av personalen vid ett varvs ritkontor som huvudsakligen sysselsättes med arbeten rörande fartygs maskineri. SvUppslB (1934).
(1 a) -BEARBETA~0020, -ning. (jfr anm. ovan) JernkA 1883, s. 122. (De syrefasta stålen äro) något svårare att maskinbearbeta än vanligt stål. SvD(A) 1929, nr 111, s. 8.
-BEFÄL.
1) sjöt. till 1 d, i handelsflottan, om maskinister m. fl. VFl. 1907, s. 153.
2) järnv. befäl tillhörande maskinavdelningen. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 240.
(1 a) -BOKFÖRING~020. utförd medelst bokföringsmaskiner. Östergren (cit. fr. 1923).
(1 a) -BORR. tekn. o. bärgv. avsedd att användas i borrmaskin. NordT 1878, s. 136.
(1 a) -BORRA, -ning. (jfr anm. ovan) tekn. o. bärgv. JernkA 1863, s. 37. SvGeolU Ca 6: 425 (1915).
(1 a) -BRODERA, -ing. (jfr anm. ovan) Kulörta, maskinbroderade volanger. Freja 1881, s. 107. KatalNK 1916 17, s. 183.
(1 a) -BRODERI. jfr -brodera; konkret. Halsduk med maskinbroderi. Freja 1880, s. 31.
(1 a) -BRODYR. = -broderi. Östergren (1932).
-BRONS. brons (av växlande sammansättning) använd för maskindelar (kranar, ventiler o. d.). NoK 76: 175 (1927).
-BULLER. från maskiner i gång. Zidbäck (1890).
-BYGGARE. person som konstruerar o. tillvärkar maskiner. Polhem Invent. 59 (1729). 2SvKulturb. 1—2: 310 (1934).
-BYGGERI. konstruktion o. tillvärkning av maskiner. UB 6: 5 (1874).
(1 c α) -BYGGMÄSTARE. (†) person som tillvärkade krigsmaskiner. 2VittAH 20: 76 (1849, 1852).
-BYGGNAD. (maskin- 1856 osv. maskins- 1779)
1) konstruktion o. tillvärkning av maskiner; förr äv. konkret: maskin. Rothstein Byggn. 22 (1856; konkret). SFS 1921, s. 697.
2) byggnad som inrymmer maskiner. Hülphers Norrl. 4: 363 (1779).
Ssg (till -byggnad 1): maskinbyggnads-konst. BetTeknHögsk. 1873, s. 76. —
-BÄDD. underlag för maskin; i sht för maskinen i ett ång l. motorfartyg; jfr bädd 5. TT 1877, s. 257. Nilsson Skeppsb. 92 (1932).
(1 d) -DAGBOK~02 l. ~20. sjöt. dagbok som skall föras ombord på vissa maskindrivna fartyg o. vari antecknas vad som rör maskinens gång o. skötsel. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 3, s. 12.
-DEL. var särskild av de delar av vilka en maskin är sammansatt. JernkA 1829, Bih. s. 376.
-DETALJ.
1) (föga br.) maskindel. TT 1876, s. 256.
2) sjömil. om den gren av tjänsten vid ngn av flottans stationer som har att göra med fartygens maskiner m. m. SFS 1901, Bih. nr 4, s. 19.
-DIREKTÖR. järnv. tjänsteman som förestår maskinavdelningen vid vissa större järnvägar; särsk. (förr) om föreståndare för maskinavdelningen vid Statens järnvägars olika distrikt o. för vissa av Statens järnvägars värkstäder. SJ 1: 277 (1867). TT 1872, s. 287. BetJernvAdm. 1895, 2 b: 21. SvStatskal. 1943, Bih. s. 308 (vid enskild järnväg).
-DRIFT.
1) till 1, om driften av en maskin. Frykholm Ångm. 112 (1881).
2) till 1 a, om drift av en värksamhet l. tillvärkning o. d. medelst maskiner (o. icke för hand l. medelst dragdjur o. d.). Jordbrukets maskindrift. Forssell Stud. 2: 32 (1884, 1888). Dædalus 1934, s. 73.
3) (†) slentrianmässig drift i utförandet av ngt; jfr maskin 2 b. Järta 1: 96 (1815).
(1 a) -DRIVEN, p. adj.
1) om ort i gruva: borrad med maskin. JernkA 1902, s. 236.
2) som drives medelst maskin. Maskindrivna varpspel. HbSkogstekn. 376 (1922). särsk. i uttr. maskindrivet fartyg o. d., motsatt: segelfartyg. SFS 1909, nr 94, s. 2. SvD(A) 1933, nr 171, s. 4.
(1 d) -DURK, r. l. m. om golv i fartygs maskinrum; jfr durk, sbst.1 3. Zidbäck (1890).
-EFFEKT. tekn. jfr effekt 4. JernkA 1829, Bih. s. 385. Farten (uppgår) till 13 knop vid en maskineffekt om 950 ind. hkr. VFl. 1911, s. 99.
-ELEMENT. (mindre br.) tekn. var särskild av de enkla delar varav en maskin är sammansatt. TT 1879, s. 115.
-FABRIK. för tillvärkning av maskiner. Carlsund Res. 259 (1834).
-FABRIKANT. jfr -fabrik. SvT 1852, nr 15, s. 3.
-FABRIKATION. jfr -fabrik. Åstrand 2: 75 (1855).
-FEL, n. = -skada 2. Ashton-Wolfe Spind. 268 (1930).
(1 d) -FOLK. (vard.) om maskinister, eldare m. m. på ett fartyg. NVexjöBl. 1852, nr 4, s. 3. ST(A) 1930, nr 310, s. 7.
(1 a) -FORMA, v. -ning. (jfr anm. ovan) forma (ngt) medelst maskin. TT 1874, s. 256. Maskinformadt tegel. 2NF 28: 624 (1918).
-FUNDAMENT. jfr fundament 1. Zidbäck (1890).
-FÖRARE. person som sköter en arbetsmaskin; särsk. om ledare för arbetslag som sköter större arbetsmaskin. SvD(A) 1935, nr 187, s. 14.
-FÖRSÄKRING. försäkring (se d. o. 2) mot skada gm olyckshändelse som kan drabba en maskin o. d. 2NF (1912).
(1 a) -GARN. (föga br.) spunnet medelst maskin. LBÄ 44—50: 359 (1801). Östergren (1932).
(1 d) -GAST. (vard.) sjöt. besättningskarl tillhörande maskinpersonalen, särsk. eldarna, på örlogsfartyg. SundhetscollBer. 1854, s. 192. Ramsten 67 (1866).
-GEVÄR. [jfr t. maschinengewehr] (i sht i fråga om utländska förh.) automatiskt eldvapen av gevärskaliber, kulspruta. IllMilRevy 1900, s. 371. SvUppslB (1934).
Ssgr (i sht i fråga om utländska förh.): maskingevärs-, äv. maskingevär-avdelning. (-gevär-) trupp beväpnad med kulsprutor. SDS 1904, nr 22, s. 2.
-eld. eldgivning från kulsprutor. Anderson Hötorgsgr. 49 (1923).
(1 a) -GJORD, p. adj. motsatt: handgjord. Machingjorda tygsknappar. ExposSlöjdprodSthm. 1847, s. 80. särsk. bildl.: konstgjord, onaturlig; jfr maskin 1 l. Vår feberhetsade och maskingjorda civilisation. Nyström NKina 2: 310 (1914).
-GODS. jfr gods 2, 3. JernkA 1868, Bih. s. 66.
(1 a) -GYMNASTIK. (föga br.) sjukgymnastik vid vilken maskinella anordningar tagas i bruk. EkonS 1: 11 (1891). Wide MedGymn. 2 (1895).
-GÖRA, n. mekanisk(t), själlös(t) arbete l. sysselsättning; jfr maskin 1 l, 2 b. Protokollssekreterarens göromål innebära, också de, ett maschingöra. Frey 1846, s. 17. Tråkigt maskingöra. Östergren (1932).
-HALL. i fabrik, utställningsbyggnad o. d.: hall inrymmande maskiner; jfr hall, sbst.2 7. TT 1872, s. 204 (på utställning). SDS 1942, nr 350, s. 10.
-HASTIGHET~200 l. ~002. om hastigheten hos de rörliga delarna i en maskin. TT 1882, s. 161. HandInd. 709 (1927).
(1 d) -HAVERI. sjöt. haveri (se d. o. 2) bestående i skada på fartygets maskineri. KrigVAH 1887, s. 172. Ramsten o. Stenfelt (1917). särsk. (tillf.) oeg., i fråga om flygplan. VFl. 1915, s. 4.
(1 a) -HUGGA, -ning. (jfr anm. ovan) Maskinhugget socker. SmålP 1890, nr 106, s. 1. Maskinhuggningens (av smågatsten) lokalisering (nära hamn). SvGeogrÅb. 1930, s. 114.
-HUS. (maskin- 1871 osv. maskine- 1834. maskins- 1734) särsk. om hus vid industriell anläggning o. d. vari anläggningens kraftmaskineri är placerat. Triewald Eldmachin 5 (1734). SvD(A) 1935, nr 187, s. 18.
-HUV. särsk. om huv tjänstgörande ss. skydd över motorn i automobil l. motorbåt. Nerén HbAut. 2: 8 (1912).
-HYVEL. hyvelmaskin. TT 1897, Allm. s. 46.
(1 a) -HYVLA, -ing. (jfr anm. ovan) Maskinhyflade bräder. Forssell Stud. 2: 286 (1880, 1888). HbSkogstekn. 812 (1922).
-INDUSTRI.
1) till 1: industri som avser tillvärkning av maskiner. Rönnholm EkonGeogr. 236 (1907).
2) till 1 a: industri som avser tillvärkning av varor med tillhjälp av maskiner. EkonS 2: 372 (1898). Nålfabrikationen har blivit en ren maskinindustri. Grimberg SvH 557 (1909).
-INGENJÖR. ingenjör med maskinteknisk utbildning o. vars värksamhet faller inom det maskintekniska området. BetTeknHögsk. 1873, Bil. s. 32 (om förh. i Tyskl.). SvUppslB (1934). särsk. om tjänsteman vid järnväg, vanl. föreståndare för maskinsektion l. större värkstad. Förste maskiningeniör, sedan 1928 titel för föreståndaren för maskinavdelningen vid Statens järnvägars olika distrikt. ReglSJLokFör. 1858, s. 4. SvStatskal. 1942, s. 588.
Ssgr: maskiningenjörs-, stundom maskiningenjör-elev. BetTeknHögsk. 1873, s. 80.
-tjänst. vid järnväg. BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit. s. 134.
-INSPEKTOR~002. vid järnväg: tjänsteman som biträder vid skötseln av maskinsektion l. (större) värkstad l. som för befälet på större lokomotivstation. BtRiksdP 1897, nr 27, s. 75. SvUppslB (1934).
-INSPEKTÖR.
1) (förr) tjänsteman inom maskinavdelningen vid Statens järnvägar med uppgift att utöva kontroll över järnvägarnas materiel m. m. BtRiksdP 1900, 6Hufvudtit. s. 50 (1890). Därs. 1897, I. 1: nr 27, s. 35.
2) ingenjör anställd hos Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med uppgift att utöva kontroll över de enskilda järnvägarnas materiel m. m. BtRiksdP 1904, 6Hufvudtit. s. 169. SvUppslB (1934).
3) sjöt. person vilken ss. ombud för rederi l. klassificeringssällskap har att besiktiga fartygs maskineri. TT 1901, Allm. s. 170.
-KAMMARE.
1) till 1, om rum som innehåller maskineri. TT 1895, M. s. 69. 2UB 9: 444 (1906).
2) (†) till 1 h: lokal för samling av fysikaliska instrument o. d. ProtConsAcLd(Renov) 1744, s. 543. Kongl. (Bärgs)-Collegii Machin-Kammare. Nicander ÅmVetA 1778, s. 7. Lund äger en Physicalisk Samling af Instrumenter, på den så kallade Machin-kammaren. Fallén BiogrAnt. 37 (c. 1820).
-KANON~02. [jfr t. maschinenkanone] (numera knappast br.) om snabbskjutande artilleripjäs med kaliber intill c. 75 mm., automatkanon. Holmberg Artill. 3: 309 (1883). BonnierKL (1925).
(1 d) -KAPP. sjöt. plåtbyggnad på ång- l. motorfartyg som omger den stora öppningen i däcket över maskinrummet; jfr kapp, sbst.1 1. Gosselman Erth. 15 (1842).
(1 a) -KLIPPA, v., -ning. (jfr anm. ovan) GHT 1897, nr 272, s. 3. (Gossens) maskinklippta hår. Wägner Norrt. 163 (1908). (Indianen) maskinklippte omkring 300 får på dagen. Ymer 1931, s. 14.
-KONSTRUKTION. jfr konstruktion 1; äv. konkret. NF 2: 842 (1877). 2UB 10: 211 (1906).
-KONSTRUKTÖR. jfr konstruktör 1. Uggla Sjölex. 214 (1875).
-KRAFT. om kraften hos en maskin l. hos maskiner; ofta motsatt: handkraft. Järta 2: 228 (1823). De stora upfinningarne att spinna bomullsgarn och väfva bomullstyger med machinkraft. Svedelius Statsk. 4: 48 (1869). DN(A) 1933, nr 224, s. 5. särsk. om den effekt som maskineriet i fartyg o. d. förmår utveckla; jfr maskin 1 d. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 4 b, s. 17. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(1 a) -KROSSA, -ning. (jfr anm. ovan) Maskinkrossad Anthracit. AB 1890, nr 1, s. 1. TT 1899, Byggn. s. 133 (: maskinkrossningen).
-KULTUR. kultur (se d. o. 8) som framför allt präglas av att maskiner användas i stor utsträckning. Norström Masskult. 78 (1910). Kinas mödosamma arbete för att anpassa sig till Västerlandets moderna maskinkultur. Andersson Drak. 7 (1926). Dædalus 1936, s. 115.
-KUNNIG. som förstår att sköta maskiner. Högberg Utböl. 2: 237 (1912).
(1 d) -LOGGBOK~02, äv. ~20. sjöt. = -dagbok. Konow (1887). SvUppslB 17: 546 (1933).
-LÄRA, r. l. f. lära(n) om maskiners byggnad, värkningssätt o. egenskaper. VetAH 1799, s. 51. Mekanik .. betecknade ursprungligen .. vad vi nu närmast skulle kalla för teknisk mekanik eller maskinlära. Ekman Mek. 1 (1919).
(1 d) -MANÖVER. sjöt. om ändring av varvantal o. rotationsriktning l. övergång från vila till rörelse o. tvärtom hos ett fartygs maskineri. BtRiksdP 1897, 6Hufvudtit. s. 96. VFl. 1926, s. 30.
(1 a) -MJÖLKA, -ning. (jfr anm. ovan) LAHT 1908, s. 14. 11 af korna maskinmjölkades. Därs. 1910, s. 445. Den maskinmjölkade mjölken. Därs. 446.
(1 a) -MJÖLKARE. person som mjölkar kor medelst mjölkningsmaskin. LAHT 1924, s. 730.
(1 a) -MURBRUK~02 l. ~20. framställt medelst maskin. TT 1899, Allm. s. 343.
-MÄNNISKA.
1) (vard.) till 1: person som sysslar med maskiner. AB 1898, nr 132, s. 3.
2) bildl.: person som arbetar l. handlar liksom en maskin; jfr maskin 2 b. Östergren (1932).
-MÄSSIG.
1) till 1 a, om arbete: som utföres med maskin (o. icke för hand), maskinell. JernkA 1867, s. 263. Maskinmässig drift. 2UB 10: 422 (1907).
2) bildl., om arbete l. rörelse o. d.: som utföres l. försiggår liksom med l. av en maskin, automatisk; äv.: vanemässig; jfr maskin 2 b. Machinmässigt lyftade .. (hon) handen. MorgBl(Hfors) 1833, nr 95, s. 2. (Han) klädde av sig med en maskinmässig, hopplös brådska. Siwertz JoDr. 384 (1928).
3) bildl., om person: lik en maskin; jfr maskin 2 b; förr äv.: osjälvständig, viljelös; jfr maskin 2 c. Regeringen (i ett land) skall icke vara ett eget, afskildt stort ljus, som .. endast betjenas af några machin-mässiga drabanter. SC 1: 1027 (1821). Det finns människosjälar, så fulla af beräkning, .. så maskinmässiga — eller så tröga, att klangen tycks alldeles vara försvunnen från dem. Söderblom StundVäxl. 1: 58 (1904, 1909).
-MÄSTARE. person som har direkt överinseende över skötseln av en större maskin l. en maskinanläggning l. del därav; jfr maskinist. Dalin FrSvLex. 2: 88 (1843). TT 1891, s. 111 (i fråga om vattenledningsvärk). Maskinmästare af 1:a graden (vid rikets hospital). Upsala(A) 1919, nr 128, s. 3. Maskinmästare (vid statens vattenfallsvärk). SFS 1920, s. 604. jfr land-maskinmästare. särsk.
a) (i Finl.) till 1 d, på fartyg, = maskinist a. FFS 1924, s. 331.
c) till 1 g: person som förestår skötseln av en teaters maskineri; jfr maskinist c. (Lundin o.) Strindberg GSthm 138 (1880; om förh. 1847). En av Operans skickligaste maskinmästare. Linder Tid. 96 (1924).
(2 b) -MÄTIG, adj. (†) = -mässig 3. Täubel Boktr. 1: 177 (1823).
(1 a) -NITA, -ning. (jfr anm. ovan) tekn. En maskinnitad nagel. Frykholm Ångm. 92 (1881). Då .. flertalet (pannvärkstäder) maskinnitar naglarne, så (osv.). TT 1898, M. s. 128. Nilsson Skeppsb. 108 (1932).
-NÅL. för symaskin. SvHandelskal. 1868—69, Annons. s. 12.
-OLJA, r. l. f. för smörjning av maskiner. NDA 1861, nr 205, s. 4.
(1 a) -PACKAD, p. adj. Socker i .. maskinpackade originalkartonger. SvD(A) 1927, nr 68, s. 1 (i annons).
-PACKNING. (föga br.) tekn. särsk. konkret, om medel varmed gas- l. vattentät anslutning erhålles mellan vissa maskindelar. SundsvP 1886, nr 31, s. 4. TT 1900, Allm. s. 22.
(1 a) -PAPPER. motsatt: handgjort papper. Pasch ÅrsbVetA 1830, s. 35.
-PARK. sammanfattande benämning på samtliga maskiner som höra till samma fabrik l. ägas av samma person o. d. TT 1878, s. 38.
-PASSARE. (föga br.) person med uppgift att sköta en maskin l. att biträda vid skötseln av en maskin. SD(L) 1898, nr 463, s. 2.
-PERSONAL. med uppgift att sköta maskiner. TT 1879, s. 10. särsk. på fartyg; jfr maskin 1 d. SFS 1911, nr 86, s. 25.
-PISTOL. (i sht i fråga om utländska förh.) automatisk pistol, kulsprutepistol. KrigVAT 1920, s. 172.
(1 a) -PLIGGA, -ning. (jfr anm. ovan) Ymer 1926, s. 269. Maskinpliggade kängor. Östergren (1932).
-PLOG. lant. maskindriven plog. 2NF (1912).
(1 a) -PLÖJNING. lant. jfr -plog. 2UB 3: 566 (1897).
-PRESS. (mindre br.) driven med maskinkraft; i sht om tryckpress. Fahlgrén Boktr. 123 (1853).
-PRODUKTION. särsk. till 1 a: industriell produktion som göres medelst maskiner. Järta 2: 228 (1823). Form 1934, s. 171.
-PROVNING. särsk. om provning av i handeln förekommande jordbruksmaskiner; i uttr. maskin- och redskapsprovning o. d. Behofvet af sakkunnig redskaps- och maskinprofning. MeddStyrMaskRedskPr. 1: 1 (1899). Maskin- och redskapsprovning. BonnierKL (1925).
Ssg: maskinprovnings-anstalt. i uttr. maskin- och redskapsprovningsanstalt. Meddelande n:o 1. Från Styrelsen för Maskin- och Redskapsprofningsanstalterna. (1899; boktitel). SFS 1918, s. 1336.
-REM. drivrem för en maskin. AB 1865, nr 222, s. 4.
-RITNING. ritning (konstruering) av maskiner; äv. konkret. AB 1869, nr 73, s. 2. NPress. 1894, nr 235, s. 4 (konkret).
(1 a) -RIVA, -ning. (jfr anm. ovan) Maskinriven färg. MosskT 1889, s. 101.
-RUM. rum som inrymmer maskiner. TT 1871, s. 124. Siwertz JoDr. 376 (1928). särsk.
a) sjöt. i fartyg: rum som inrymmer fartygets ångmaskin(er) l. motor(er); jfr maskin 1 d. SPF 1843, s. 309. Hellström Storm 250 (1935).
b) sjömil. i torped: avdelning som inrymmer torpedens framdrivningsmaskineri. Wrangel SvFlBok 167 (1898). Hägg Flottan 40 (1904).
Ssg: maskinrums-skott. sjöt. till -rum a: maskinskott. —
(1 a) -RÄKNA, -ing. (jfr anm. ovan) räkna (ngt) medelst räknemaskin. Ymer 1916, s. 351. (Revisorerna hade) litat på .. (kassörskans) slutsummor, som varit maskinräknade. Upsala(A) 1926, nr 56, s. 5.
(1 a) -RÄKNARE, m. person som kan räkna l. som har till uppgift att räkna på maskin. Östergren (1932).
(1 a) -RÄKNERSKA. jfr -räknare. Rutinerad Maskinräknerska .. erhåller genast plats. SvD(A) 1919, nr 15, s. 15.
-SAL. sal (l. värkstad) som inrymmer maskiner; numera bl. om sal i fabrik, kraftstation o. d. som inrymmer maskiner erforderliga för driften. Nordenflycht QT 1746 47, s. 46. TT 1871, s. 402.
-SATS.
1) (mindre br.) till 1; konkret, = -aggregat. Elfving Starkstr. 360 (1909).
2) boktr. till 1 a: text uppsatt medelst sättmaskin. NordBoktrK 1905, s. 257. HantvB I. 5: 122 (1937).
-SAX.
1) maskindriven sax för klippning av plåt, järnstänger o. d. Eneberg Karmarsch 2: 341 (1861). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 445.
2) maskin för klippning av hår, huvudsakligen bestående av tvenne kamliknande delar med skarpa tänder samt driven för hand l. av en liten elektrisk motor o. d. Höpken Momb. 86 (1908). Östergren (1932).
-SEKTION. järnv. avdelning av maskinavdelningen vid större järnväg, särsk. Statens järnvägar, med särskild kvalificerad föreståndare. 2NF (1912). Engström o. Carlson HlednTrafik. 9 (1917).
-SKADA, r. l. f.
1) om kroppsskada (med dödlig utgång) vållad av en maskin. SFS 1891, Bih. nr 80, s. 7.
2) skada som en maskin blivit utsatt för. Lundberg Lok. 281 (1902; i fråga om lokomotiv). särsk. sjöt. om skada på ett fartygs maskineri; jfr maskin 1 d. GHT 1898, nr 17 A, s. 2. SvD(A) 1935, nr 300, s. 12.
(1 d) -SKOTT. sjöt. vertikal skiljevägg som begränsar maskinrummet i ett fartyg. Frykholm Ångm. 265 (1881).
(1 a) -SKRIFT. framställd medelst skrivmaskin. 2UB 10: 157 (1906).
(1 a) -SKRIVA, -ning. (jfr anm. ovan) skriva (ngt) medelst skrivmaskin. Maskinskrivet manuskript. Maskinskrifven stil. Angered-Strandberg NVärld. 153 (1898). Stenogrammen maskinskrevos. HågkLivsintr. 12: 320 (1931).
Ssg: maskinskrivnings-byrå. byrå som utför maskinskrivning. Östergren (1932).
(1 a) -SKRIVARE. person som har till uppgift att skriva på maskin l. som är kunnig i maskinskrivning. SDS 1904, nr 289, s. 2.
(1 a) -SKRIVERSKA. jfr -skrivare. SD(L) 1904, nr 296, s. 2.
(1 a) -SKUMMA, -skumning. (jfr anm. ovan) skumma (mjölk) medelst mjölkcentrifug (separator). Juhlin-Dannfelt 54 (1886).
(1 a) -SKÄRA, v., -ning. (jfr anm. ovan) AB 1865, nr 258, s. 4. Maskinskurna kugghjul. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 127.
-SKÖTARE. person som sköter en maskin; ofta om biträde l. hantlangare åt maskinist. TT 1883, s. 31. Cassel TeorSocEkon. 339 (1934). särsk. till 1 d, på handelsfartyg; på mindre fartyg äv. självständigt tjänstgörande ss. maskinist. Lundin NSthm 107 (1887). SFS 1923, s. 727.
-SKÖTSEL. särsk. till 1 d. SFS 1882, nr 54, s. 25.
-SLAG. (föga br.) tekn. = kolv-slag 3. Frykholm Ångm. 235 (1881). VFl. 1906, s. 79.
-SLAV. bildl.: arbetare som utför ”slavarbete” vid en maskin. VerdS 191: 19 (1913).
(1 a) -SLIPA, -ning. (jfr anm. ovan) Maskinslipade cirkelsågar. GbgAB 1892, nr 172, s. 1. Parkettgolv maskinslipas. SvD(A) 1933, nr 225, s. 17.
(1 a) -SLÅ, v. (jfr anm. ovan) slå (ngt) medelst maskin; särsk.
a) i fråga om tillvärkning av tågvirke. KrigVAH 1843, s. 214. Lavén Sjöv. 19 (1853).
b) i fråga om avmejning av gräs o. d. Abelin VTr. 46 (1903).
c) i fråga om tillvärkning av tegel. Östergren (1932).
(1 a) -SMIDD, p. adj. smidd medelst maskin. Maskinsmidda hästskosöm. Bendz Hofbesl. 50 (1886).
(1 a) -SNICKARE. snickare som utför snickeriarbete med hjälp av maskiner. Blomberg Överg. 73 (1915).
-SNICKERI.
1) (förr) till 1: tillvärkning av redskap o. maskiner av trä. Eneberg Karmarsch 1: 228 (1858).
2) till 1 a: snickeriarbete som utföres med hjälp av maskiner. —
(1 a) -SPETS. handarb. spets tillvärkad medelst maskin. SthmModeJ 1848, s. 39.
(1 a) -SPINNA, -ing. (jfr anm. ovan) spinna (garn, tågvirke o. d.) medelst maskin. Engelskt, maskinspunnet bomullsgarn. Freja 1873, s. 156. Fatab. 1933, s. 182 (om förh. 1841).
(1 a) -SPINNERI. jfr -spinna. ConvLex. 2: 556 (1823).
-STATION. (föga br.)
1) till 1: elektrisk kraftstation. SFS 1904, nr 10, s. 6. SvGeogrÅb. 1929, s. 152.
2) till 1 e: lokomotivstation. ReglSJMachinEld. 1857, s. 5. 2NF 37: 464 (1925).
(1 a) -STICKA, v. -ade; -ning. (jfr anm. ovan) Ullgarner för hand- och maskinstickning. SmålAlleh. 1883, nr 122, s. 1. Maskinstickade .. koftor. Tenow Solidar 2: 67 (1906).
(1 a) -STICKERSKA. jfr -sticka. PT 1906, nr 145 A, s. 1.
-STOL. (föga br.)
1) ställning som uppbär en maskin. TT 1875, s. 66.
2) maskindriven vävstol. SLorS 12: 18 (1896).
-STOPP, n. om förhållandet att en maskin på grund av maskinskada icke kan fungera. VFl. 1914, s. 95.
(1 g) -STYCKE. (†) teaterstycke med många dekorationer o. d., utstyrselstycke. JournLTh. 1811, s. 403.
(1 a) -STYNG l. -STYGN. sytt på maskin. Östergren (1932).
(1 d) -STYRKA, r. l. f. = -kraft slutet. NF 3: 625 (1879). På .. pansarbåtarna av ”Sverige”-klassen är maskinstyrkan 22 000 hkr. VFl. 1925, s. 47.
-SVARV. maskindriven svarv. JernkA 1868, s. 21.
(1 a) -SVARVARE. arbetare med uppgift att sköta en maskinsvarv. PT 1906, nr 292 A, s. 3.
(1 a) -SY. (jfr anm. ovan) Liksom för hand gjorda stöflar äro starkare än maskinsydda (så osv.). Wrangel HbHästv. 434 (1885). Monogram .. maskinsys direkt på plaggen. KatalNK 1915, s. 32.
(1 a) -SÅ, v. (jfr anm. ovan) UtsädT 1904, s. 21.
(1 a) -SÅDD, r. värkställd medelst såningsmaskin. 2NF 28: 19 (1918).
-SÅG. maskindriven såg. Rothstein Byggn. 36 (1856).
(1 a) -SÅGA, -ning. (jfr anm. ovan) Maskinsågade bräder.
(1 a) -SÄTTA, -ning. (jfr anm. ovan) boktr. Maskinsatta rader. NordBoktrK 1906, s. 390.
(1 a) -SÄTTARE. boktr. jfr -sätta. NordBoktrK 1904, s. 381.
(1 a) -SÄTTERI. boktr. avdelning av tryckeri där maskinsättning försiggår. 2NF 27: 86 (1917).
(1 a) -SÖM. sömnad som utföres medelst symaskin; äv.: söm som åstadkommes på detta sätt. Wolter Symask. 17 (1866). Väl utförd maskinsöm. Langlet Husm. 880 (1884).
(1 a) -SÖMMERSKA. jfr -söm. TT 1875, s. 26.
(1 a) -SÖMNAD. utförd medelst symaskin. TT 1875, s. 25.
-TALG. (föga br.) använd ss. smörjmedel i maskiner. HforsD 1875, nr 223, s. 3. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 103.
-TEKNIK. den del av tekniken som rör konstruktion o. tillvärkning l. användande av maskiner. PedT 1893, s. 254 (i bild). SvStatskal. 1943, s. 784.
-TEKNIKER. jfr -teknik. TT 1872, s. 130.
-TEKNISK. jfr -teknik. AB 1890, nr 281, s. 4. Maskinteknisk fackskola. SFS 1928, s. 234.
(1 d) -TELEGRAF. sjöt. på mekanisk l. elektrisk väg manövrerad apparat för överförande av order från kommandobryggan l. annan kommandoplats till maskinrummet. SD(L) 1898, nr 119, s. 5.
(1 a) -TILLVÄRKAD~020, p. adj. tillvärkad medelst maskin. SFS 1882, nr 14, s. 27.
-TILLVÄRKNING~020.
1) till 1: tillvärkning av maskiner. JernkA 1840, s. 145.
2) till 1 a; särsk. konkret: vara som är tillvärkad medelst maskiner. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 77.
-TIMME. (i fackspr.) timme varunder en maskin är i gång. NordBoktrK 1906, s. 273. Uträkning av kostnaderna per maskintimme. HantvB I. 2: 356 (1934).
-TJÄNST. tjänst innefattande skötande av maskiner m. m.
1) järnv. Maskindirektören åligger (bl. a.): att .. ordna och kontrollera maskin- samt förråds- och verkstadstjensten inom distriktet. SFS 1897, nr 86, s. 30. SvStatskal. 1942, s. 142.
2) sjöt. o. sjömil. VFl. 1911, s. 91. Lang FinlSjör. 135 (1932).
(1 a) -TORV. bränntorv bearbetad medelst maskin; presstorv. JernkA 1862, 2: 39. SFS 1925, s. 753.
Ssgr: maskintorv-, stundom -torvs-beredning. LAHT 1909, s. 324.
-fabrikation. (-torvs-) MosskT 1888, s. 379.
-TRÅD. (numera knappast br.) avsedd för användning i symaskin; förr möjl. äv. till 1 a: tråd spunnen med maskin. BoupptVäxjö 1864. Sömnadsb. 10 (1915).
-TRÄL. bildl., = -slav. SD(L) 1905, nr 42, s. 1.
(1 a) -TRÖSKA, v., -ning. (jfr anm. ovan) LB 2: 107 (1900). Maskintröskad hafre. 2NF 31: 171 (1920).
(1 a) -TVÄTT. om tvättning av tyg o. d. medelst maskin. Tvätterska, fullt kunnig i maskintvätt. SDS 1925, nr 69, s. 14 (i annons).
(1 a) -TVÄTTA, -ning. (jfr anm. ovan) Östergren (1932).
(1 a) -TVÄTTERSKA. jfr -tvätt, -tvätta. UNT 1918, nr 6993, s. 6.
(1 d) -UPPBÖRD~02. sjömil. (förråd av) förnödenheter behövliga för fartygsmaskineriet. SD(L) 1893, nr 287, s. 8. SFS 1919, s. 1609.
-UPPSÄTTARE~0200. = -montör. JernkA 1869, s. 178.
-UPPSÄTTNING~020.
1) montering av en maskin l. av maskiner. Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) (mindre br.) konkret: sammanfattningen av samtliga maskiner inom en fabrik o. d. HandInd. 142 (1926).
-VAGN.
1) (†) om vagn framdriven med eget maskineri; lokomotiv; ångvagn. Jungberg (1873).
2) vagn som uppbär ngn maskin. Fyrspända maskinvagnar (för strålkastarmaskinernas framforsling). SFS 1911, Bih. nr 6, s. 21. Lokomotivet består af 2 fordon, det främre, pannvagnen, och det bakre, maskinvagnen med kondensorn. 2NF 37: 274 (1924; om ångturbinlokomotiv av viss typ).
-VAPEN. (i sht i fråga om utländska förh.) om kulspruta o. d., automatvapen. Holmberg Artill. 3: 292 (1883). KrigVAT 1921, s. 2.
(1 a) -VARA, r. l. f. tillvärkad medelst maskin. 2NF 25: 1496 (1917). En tendens, som här och var gör sig gällande inom hemslöjden, att imitera maskinvaran. SvSlöjdFÅb. 1931, s. 31.
(1 a) -VIRKA, -ning. (jfr anm. ovan) Maskinvirkad gardin. 2UB 8: 385 (1900).
-VIRKE. (i sht förr) trävirke använt vid tillvärkning av maskiner l. maskindelar. Björkman Skogssk. 24 (1868). Cnattingius (1876, 1894).
-VÄLT. vägvält framdriven med egen maskinkraft. 2NF 33: 73 (1921).
-VÄRK, n. särsk. (†) bildl., om ngt konstgjort l. falskt. Skall et Hus ej hafva sin grundval? .. Lägg grundvalen. Och det falska stödet, och alt maschinverk, skall föraktadt falla. Thorild Gransk. 1784, 1: 7. Wulf Köppen 2: 905 (1800).
-VÄRKSTAD~02 l. ~20. för tillvärkning l. reparation av maskiner. JernkA 1840, s. 148.
-VÄRKTYG~02 l. ~20. för skötsel o. underhåll av maskiner. PT 1899, nr 158 A, s. 4.
(1 a) -VÄVD, p. adj. om tyg: vävd på maskinvävstol. UB 6: 440 (1874).
(1 a) -VÄVNAD. konkret, om tyg vävt på maskinvävstol. UB 6: 388 (1874).
-VÄVSTOL~02 l. ~20. maskindriven vävstol. TT 1872, s. 131.
-YRKESSKOLA~0020. fackskola (l. avdelning av teknisk skola) för maskinbyggnadskonst. BtRiksdP 1891, 8Hufvudtit. s. 47.
-ÅLDER(N). (mera tillf.) om den nuvarande tidsåldern (inom vilken maskindriften utbrett sig mer o. mer inom alla områden). OoB 1893, s. 568. Dædalus 1936, s. 101.
(1 a) -ÄLTA, -ning. (jfr anm. ovan) Maskinältad torv. Östergren (1932).
(1 a) -ÄLTTORV~02. maskinältad torv. MosskT 1888, s. 378.
B (†): MASKINE-HUS, se A.
C (†): MASKINS-ARBETE, -BYGGNAD, -HUS, se A.
-KARL. arbetare som sköter en maskin. Ruuth PVetA 1813, s. 9.
-RÖRELSE. en maskins rörelse. Et Håf-tyg .. lyftes op och neder förmedelst Machins-Rörelse. Triewald Eldmachin 11 (1734).
-SKÖTNING. skötsel av maskiner. Carlström Spinnm. 51 (1832).
Avledn.: MASKINAL, adj. [jfr ä. d. machinal, eng. machinal; av fr. machinal, av lat. machinalis, avledn. av machina, maskin] (†) som hör till l. har avseende på maskiner; i sht bildl.: som liknar l. erinrar om en maskin l. en maskins egenskaper; mekanisk; automatisk; jfr maskin 1 l, 2 b. Tessin Bref 1: 40 (1751). (A. G. Leijonhufvuds) vana att berömma var så machinal, att ingen däraf kunde smickras. Gyllenborg Lefv. 38 (c. 1805). Pfeiffer (1837).
MASKINALISK, adj. (†) bildl., = maskinal. En dylik Embetsman (som kunnat för egen vinning göra en klagande orätt, handlar icke) .. aldeles machinaliskt. Hans mått och steg bero af en föregående pröfning. LBÄ 16—17: 154 (1798). BetUnd. 1828, s. 16.
MASKINELL, adj. [jfr d. maskinel, t. maschinell; ytterst av lat. machinalis (se maskinal)]
1) (i sht i fackspr.) till 1: som har avseende på l. innehåller l. består av l. drives l. göres med maskin l. maskiner; mekanisk; maskin-. På maskinell väg, medelst maskiner. Den maskinella kraften (i kraftstationen uppgår) för närvarande endast .. till 100 eff. hktr. TT 1892, s. 135. Den maskinella och elektriska delen af banan. Därs. 1893, M. s. 78. Den maskinella teknikens insteg inom jordbruket. Siösteen ModBelg. 202 (1906). Maskinell bokföring. DN(A) 1929, nr 87, s. 9. GHT 1934, nr 77, s. 10. särsk. till 1 g, i fråga om teater. De maskinella anordningarna. Jeanson (o. Rabe) 1: 146 (1927).
2) till 2; bildl.: som liknar l. erinrar om en maskin l. en maskins egenskaper, mekanisk; äv.: som karakteriseras av att det maskinella arbetet tagit överhand över handarbetet m. m. Leopold 4: 211 (c. 1820). En maskinell likformighet och regelbundenhet. Jensen Carlé Amer. 18 (1920; om handgrepp vid arbete). Vår nuvarande maskinella värld. SvD(A) 1930, nr 210, s. 6. Film är maskinell konst. Därs. 1935, nr 321, s. 28.
MASKINERI, se d. o.
MASKINISERA, v., -ing. [jfr d. maskinisere] (i skriftspr.)
1) till 1: låta (ngt) mer l. mindre fullständigt drivas med maskiner. Hur mekaniserad och maskiniserad världen än blir — nog skall det finnas så mycket arbete kvar att det räcker för dem som vilja och behöva arbeta. SvD(A) 1934, nr 50, s. 13. särsk. med avs. på armé: förse (armé) med (stor mängd av) automatiska vapen, flygmaskiner, motorfordon m. fl. mekaniska hjälpmedel. Arméns maskinisering. SvD(A) 1923, nr 330, s. 5.
2) bildl.: åstadkomma att ngt blir (mer o. mer) maskinmässigt l. själlöst l. slentrianmässigt, mekanisera; jfr maskin 1 l, 2 b. Topelius Dagb. 3: 213 (1837). Skolan, .. där till och med hvad som borde vara friast af allt, ungdomens lek, redan mycket märkbart maskiniserats till sport. Norström Masskult. 89 (1910). Östergren (1932).
MASKINISM, r. (i skriftspr.) till 1, om det förhållande att allting mer o. mer tillvärkas medelst maskiner, att det maskinella arbetet tagit överhand över handarbetet m. m. Kleen Kvinn. 192 (1910). Kriget (kommer) som teknikens och maskinismens stora uppvisning och största triumf. VNorström i UndDusken 1916, nr 17, s. 2. Maskinismens tidsålder. Östergren (1932).
MASKINIST, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content