SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MYKENSK myke4nsk l. MYKENISK -isk, adj.
Ordformer
(förr äv. myc-. -ensk 1825 osv. -enisk 1871 osv.)
Etymologi
[jfr t. mykenisch; till namnet på den forngrekiska staden MYKENE (gr. Μυκῆναι, Μυκήνη)]
i sht arkeol. o. (konst)hist. som tillhör l. har avseende på Mykene l. dess kultur. Barthélemy ResGrekl. 1: 18 (1825). Den mykenska kulturen. PedT 1896, s. 190. De mykeniska kupolgrafvarna. AntT XIX. 2: 136 (1911). Nilsson GrRelH 22 (1921).
Spoiler title
Spoiler content