SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NAPOLEON napω4leon, m.; best. -en nap1ωleå4nen l. 4nen, l. 01—; pl. -er 4ner l. 4ner.
Etymologi
[av fr. Napoléon]
namn på franska kejsare; särsk.
1) (i vitter stil) med syftning på Napoleon I; särsk. bildl., med syftning på Napoleon I:s härskaregenskaper: person med starkt framträdande härskaregenskaper; inom sin krets starkt dominerande person. Filosofiens Napoleon (dvs. Immanuel Kant). Franzén Minnest. 2: 1 (1822). Napoleoner äro icke hvardagsmenniskor. Wingård Minn. 8: 80 (1848). (Balzacs) hjältar äro alla små Napoleoner. Levertin Diktare 107 (1898). KallKår. 10 (1944).
2) med syftning på Napoleon III; i ssgn NAPOLEONS-SKÄGG.
Ssgr: A: (1) NAPOLEON-SALVA, r. l. f. [omtydning av nylat. (unguentum) neapolitanum (se neapolitansk) ss. benämning på ifrågavarande salva] (i folkligt spr.) farm. kvicksilversalva. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-SKÄGG, se B.
(1?) -TÅRTA. (napoleon- 1892 osv. napoleons- 1863 osv.) (fantasinamn på) ett slags finare tårta. Zetterstrand Kokb. 425 (1863). jfr [möjl. med anslutning till Napoli, det italienska namnet på Neapel] (†): Uti undertecknads Sveitzeri hålles till salu hvarje Lördag och Torsdag, så kallade Napolie-torter. NVexjöBl. 1847, nr 46, s. 4.
B: (1) NAPOLEONS-PÄRON. trädg. viss finare päronsort. Strindberg Utop. 209 (1885). LAHT 1899, s. 221.
(2) -SKÄGG. (napoleon- 1917 osv. napoleons- 1902 osv.) skägg (o. mustasch) av sådan fason som Napoleon III bar. Karlfeldt Bang Tine 116 (1902).
-TÅRTA, se A.
Avledn.: NAPOLEONID01004, m.||ig. [jfr t. napoleonide, fr. napoléonide] (föga br.) person härstammande från l. befryndad med Napoleon I. Dalin FrSvLex. 2: 162 (1843). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 10 (1915).
NAPOLEONISK, se napoleonsk.
NAPOLEONISM, r. [jfr t. napoleonismus, eng. napoleonism, fr. napoléonisme] (†) polit. (åskådning som hyllar) Napoleon I:s politiska system. Frey 1848, s. 290. Ekbohrn (1904).
NAPOLEONIST, m.||ig. [jfr t. o. eng. napoleonist, fr. napoléoniste] (†) polit. anhängare av Napoleon I:s politiska system. AJourn. 1815, nr 78, s. 2. Ekbohrn (1904).
NAPOLEONSK0104, äv. 0400, äv. NAPOLEONISK01040, adj. (-isk 18221883. -sk 1848 osv.) [jfr t. napoleonisch, ävensom eng. napoleonic, fr. napoléonien] som härrör från l. har avseende på l. påminner om Napoleon I l. hans tid l. omgivning o. d. Napoleonisk Kalender. (1822; broschyrtitel). Den napoleonska polisstaten. Frey 1848, s. 282. Den lille portiern stod napoleonskt oberörd i sin förskansning (dvs. portierlogen). Essén KessSthm 108 (1916). särsk. (i vitter stil) bildl.: storslagen, väldig. Han var en svindlare i stor skala, av napoleonska mått. Tiselius Huxley Fyrv. 23 (1931).
NAPOLEONTISK, adj. (†) napoleonsk. Hammarsköld KonstH 202 (1817). Wetterbergh Penning. 9 (1847).
Spoiler title