SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.):
ODÅGLIG, se oduglig.
ODÅGSE(NHET), se odogse(nhet).
ODÄCKAD, p. adj. [till däck, sbst.1, l. däcka, v.1] sjöt. om båt l. fartyg o. d.: som saknar däck, icke däckad. Murberg FörslSAOB (1791). Hägg Segel 46 (1935).
ODÄD, se odåd.
ODÄMPAD, p. adj. särsk.
1) om (ngt som utsänder) ljud l. ljus o. d.: icke dämpad; särsk. fys. om våg(rörelse) l. svängning: som ständigt fortsätter gm tillförsel av ny energi, kontinuerlig. Almqvist GrSpr. 10 (1837). Odämpade elektromagnetiska vågor. Erix (1923). Odämpade motorsnurror. Melin AmazUrskog. 109 (1929).
2) (numera bl. tillf.): ohämmad, ohejdad; om begär l. egenskap o. d.: otyglad; förr äv. om flygsand: som icke är bunden. Swedberg Ordab. (1722). Fischerström 1: 197 (1779; om flygsand). Ditt eget hjertas odämpade begär. Carling Kempis 7 (1827).
Spoiler title
Spoiler content