PLEO- ple1ω- l. -o- l. -å-, före obetonad stavelse i efterleden äv. 01—.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. pleo-; till gr. πλέον (se PLEONASM)]
ss. förled i vissa fackspråkliga ssgr: mång-.
Ssgr [med motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: PLEO-KROISM -krωis4m (fyrstavigt) l. -kro- l. -krå-, r. l. m.; best. -en. (förr äv. -chro-) [jfr gr. χρῶμα, färg (se krom)] fys. fenomenet att vissa kroppar på grund av ljusets olika absorption i olika riktningar synas ändra färg alltefter den riktning i vilken man betraktar kropparna; äv. om en kropps egenskap att uppvisa detta fenomen. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 234. —
-KROITISK -krωi4tisk (femstavigt) l. -kro- l. -krå-, adj. [till -kroism] fys. som har avseende på l. uppvisar pleokroism. BotN 1922, s. 114. —
-MORF -mor4f, adj. [med avs. på efterleden jfr amorf]
1) bot. om växt(individ): som har vissa delar olikformigt utbildade; särsk.: som har blommor av olika slag. BotN 1881, s. 69.
2) bakteriol. i uttr. pleomorfa bakterier, bakterier som under sin utveckling uppträda i olika former (som kocker, baciller, spiriller). NF 19: 516 (1895). Kräftsjukd. 70 (1930).
