SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PLOMMON plωm3on2, n.; best. -et; pl. =; l. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) PLOMMA plωm3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VinkällRSthm 1558, s. 16 b (: plomor), Lilja SkånFl. 213 (1838: Blommor; fr. Skåne)) l. -er (KryddRSthm 1541, s. 53 (: plommer), LPGothus Pest. 90 b (1623: Plommer)).
Ordformer
(blomer, pl. 1555. blomme- (i ssg) 1870 (: Blommeträ; fr. Skåne). blommor, pl. 1838 (fr. Skåne). blomon, pl. 1627. blomor, pl. 1558. plom- (i ssgr) 1561 (: plomgwll)1771 (: Plomgrafvare). ploman 1640. plome, pl. 1576. plomen, pl. 15501652. plomer, pl. 1549 (: plom[er]), 15501578. plomman, pl. 1671. plomme- (i ssg) 1561 (: Plommegwll). plommen 1555c. 1580. plommer, pl. 15411623. plommon 1587 osv. plommor, pl. 16421730. plomon (-onn) 1538 (: plomonaträ), 15481877. plomor, pl. 1558c. 1560. plumer, pl. 15771589. plummer, pl. 1589. plummon, pl. 1675. plåmmon 1703. plåmon, pl. 1711. plånnon, pl. 1577)
Etymologi
[fsv. ploma (i ssgrna plomo kiärne, plommonkärna, plomo trä, plommonträd (ArkBot. III. 14: 8); jfr fsv. plomkiärne, plommonkärna), y. fsv. plomon (PMånsson 341), sv. dial. plomma, plomä, plomå, plommen, plumma, blomma, blommen, blomon m. m., pl. plomma, plummer m. m.; jfr d. blomme, nor. plomme, isl. plóma, plommonträd; av mlt. plūme, motsv. mht. pflūme (t. pflaume; jfr fht. pflūmboum, plommonträd), feng. plūme (eng. plum), uppkomna av former på pr- (jfr mlt. prūme, fht. pfrūma); av gr. προῦμνον, προῦνον (delvis möjl. gm förmedling av det från gr. lånade lat. prunum; jfr fr. prune); ändelsen -on beror på ombildning gm anslutning till bär- o. fruktnamn på suffixet -on (jfr NYPON (fsv. hiupon), FIKON, LINGON, PÄRON m. fl.). — Jfr PLUMPUDDING, PRUNELL]
1) frukt av trädet Prunus domestica Lin.; äv. (i sht ss. senare led i ssgr samt ss. sammanfattande benämning) i vidsträcktare anv., om (l. med inbegrepp av) frukt av vissa andra arter av släktet Prunus Lin., särsk. P. insititia Lin. (krikon) o. P. cerasifera Ehrh. (körsbärsplommon); jfr SVISKON. Gula, röda, blå, gröna plommon. Wngerske plommer. KryddRSthm 1541, s. 53. Plomon van damask (dvs. damaskenerplommon). TullbSthm 17/4 1548. Man bränner Watn, anten aff Krijker eller Plommer (ss. medel mot svår törst vid pest). L. Paulinus Gothus Pest. 90 b (1623). Krjkon, Plommon som een stinnan Maga reena. Spegel GW 119 (1685). Nordström Matlagn. 185 (1822; vidsträcktare). Torkade plommon äro mycket näringsrika. HandHantv. Hand. 7: 134 (1939). jfr (†; med inbegrepp av persikor o. aprikoser m. m.): Plommon, (Swetzkon, Moreller, Persiker, Krijkon, små plomen, och Stärckebär) hafwa steenar. Schroderus Comenius 120 (1639); jfr 4. — jfr APRIKOS-, AUGUSTI-, BLÅ-, CYPER-, DADEL-, DAMASKENER-, DESSERT-, DIAMANT-, GUL-, HERRE-, HÖST-, IMPERIAL-, JOHANNIS-, KAP-, KATRIN-, KEJSAR-, KUNGS-, KÖRSBÄRS-, MIRABELL-, MYROBALAN-, NEKTARIN-, RÖD-, SKOGS-, SVISKON-, TRÄDGÅRDS-, ÄGG-PLOMMON m. fl.
2) trädet Prunus domestica Lin.; äv. (i sht ss. senare led i ssgr samt ss. sammanfattande benämning) i vidsträcktare anv., om (l. med inbegrepp av) vissa andra arter av släktet Prunus Lin., särsk. P. insititia Lin. (krikon) o. P. cerasifera Ehrh. (körsbärsplommon); plommonträd. 2LinkBiblH 4: 79 (c. 1550). Tehlningar aff Äpplen, Pähron eller Plommon. Risingh LandB 42 (1671). BonnierKL 9: 658 (1926; vidsträcktare). VaruhbTulltaxa 1: 38 (1931). — jfr DAMASKENER-, DIAMANT-, GUL-, KÖRS-, KÖRSBÄRS-, MIRABELL-, MYROBALAN-, NEKTARIN-, RÖD-, SKOGS-, SVISKON-, TRÄDGÅRDS-, ÄGG-PLOMMON m. fl. — särsk. (†) i uttr. vita plommon, om varieteten Prunus domestica var. cereola Lin., som har ljusgula, ofta av ett vitskimrande vaxöverdrag täckta frukter, allmänt gulplommon. Linné HortUps. X 6 a (1748). Persiker .. lära ofelbart en gång i framtiden så väl antaga borgerskap hos oss, som hvita Plommon. Dalin Vitt. II. 6: 127 (1749).
3) (i fackspr.) trä l. virke av plommonträd, plommonträ. Ett praktfullt fanér af plommon med fris af kungsträ. SvSlöjdFT 1918, s. 4.
4) i sht bot. i utvidgad anv., om mer l. mindre plommonlik frukt av andra, utländska trädslag; äv. om motsv. träd; i sht ss. senare led i ssgr. Vilda plommon ifrån America. Trozelius Rosensten 205 (1752; sannol. om frukt av Diospyros virginiana Lin.). Til .. förfriskningar .. hade .. (besättningen) några Manglis äpplen och något Plommon af Monbin. Fréville Söderh. 2: 308 (1776; om frukt av Spondias Mombin Lin., mombinplommon) [jfr fr. prune de Monbin]. Det mjöliga fruktköttet av Parinarium excelsum (grå plommon) .. i Västafrika .. utgör ett omtyckt födoämne för infödingarna. SvUppslB 21: 93 (1934). Det även som fruktträd odlade virginiska plommonet (Diospyros virginiana L.) i östra Nordamerika. Simmons Jönsson 635 (1935). — jfr BRÖST-, DADEL-, INGEFÄRS-, KAKAO-, KAP-PLOMMON.
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 4), om ngt som mer l. mindre liknar ett plommon; särsk. (vard.) dels om exkrementer (av får o. d., förr äv., i utvidgad anv., av nötkreatur o. d.), dels om projektil för eldvapen, kula. De små trinda et cætera, som samlas efter boskapen och fåren, tituleras .. (bland sjömännen) för plommon. Wallenberg (SVS) 1: 168 (1771). (Jag) fick .. ett plommon genom bägge benen .., så jag snurrade runt och föll. Cederschiöld Väntan 175 (1915). — jfr KO-, SJÖ-PLOMMON.
Ssgr (i allm. till 1): A (†): (5) PLOM-GRAVARE. person som mockar gödsel; använt ss. skämtsam benämning på ladugårdspiga. Wallenberg (SVS) 1: 168 (1771).
-GUL, -TRÄ, se D.
B (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): PLOMME-GUL, -TRÄ, se D.
C (†): PLOMMER-MOS, se D.
D: (2) PLOMMON-ALLÉ. allé av plommonträd. Bergquist MolandGrev. 170 (1919).
(1, 2) -ART. jfr art 8. Schmidt HandlednTrädg. 2: 99 (1841).
(2) -BARK. jfr bark, sbst.1 1. Alm(Ld) 1786, s. B 5 a.
(2) -BLAD. blad på l. från plommonträd. —
(2) -BLADIG. bot. o. trädg. som har blad påminnande om plommonträdets; i uttr. plommonbladig apel, äppelträdet Malus prunifolia Willd., sibiriskt äppelträd. HbTrädg. 3: 110 (1872).
(2) -BLADLUS~02, äv. ~20. [jfr t. pflaumenblattlaus] entomol. bladlusen Hyalopterus arundinis Lin., som lever bl. a. på plommonträd. Dahlbom Insekt. 138 (1837).
-BLÅ. som har den blåvioletta färgnyans som utmärker vissa plommon. Marklin Illiger 78 (1818).
-BLÅTT, n. jfr -blå. Freja 1881, s. 137.
-BRUN. som har den brunaktiga färgnyans som utmärker vissa plommon. AHB 38: 32 (1869).
-BRUNT, n. jfr -brun. Sahlin SkånFärg. 154 (1928).
-BRÄNNVIN. [jfr t. pflaumenbranntwein, eng. plumbrandy] (i sht i Österrike, Ungern o. slaviska länder framställt) brännvin som beredes gm jäsning o. destillation av plommon. Åstrand (1855).
-BURK. jfr burk, sbst.1 1.
(jfr 2) -BUSKE. jfr -träd. Palmstjerna Snapph. 2: 103 (1831).
(2) -DUNGE. jfr -lund. Lönnberg Skogsb. 150 (1881).
-ESSENS. (i fackspr.) essens (se d. o. II c) som i utspätt tillstånd har lukt o. smak påminnande om plommons. Ekenberg (o. Landin) 301 (1890).
-EXTRAKT. (i fackspr.) jfr extrakt 2. 2NF 20: 336 (1913).
-FORMIG. Dalin FrSvLex. 2: 343 (1843).
-FYLLNING. kok. jfr fyllning 1 b. Bremer FamH 2: 226 (1831).
-FÄRG. särsk. om plommonblå färg(nyans). Westring SvLafv. 1: 47 (1805).
-FÄRGAD, p. adj. jfr -färg. Knorring Axel 3: 72 (1836).
(1, 2) -GALL-KVALSTER. zool. kvalstret Eriophyes similis Nal., som angriper (förorsakar gallbildningar hos) plommonträdets blad o. frukter; jfr -kvalster. Tullgren TrädgårdsvFiend. 139 (1915).
-GELÉ. kok. jfr gelé 2. DA 1824, nr 52, s. 6.
-GLASS. kok. jfr glass 1. Högstedt KokB 492 (1920).
(1, 2) -GRUPP. (i sht i fackspr.) grupp (se grupp, sbst.1 2) av plommonsorter. Eneroth Pom. 2: 333 (1866).
-GUL. (plom- 1561. plomme- 1561. plommon- 1548 osv.) som har den gula färgnyans som utmärker vissa plommon. SkinnkamRSthm 1548—52, s. 5. Bergman Skepp. 177 (1915).
-GULT, n. jfr -gul.
(2) -GÅRD. (†) inhägnat område med planterade plommonträd; jfr -trädgård. Linné Vg. 22 (1747).
-HUVUD. [jfr t. pflaumenkopf] zool. (individ av) papegojarten Palæornis cyanocephalus Lin., som har blåviolett hjässa; i sht i sg. best. 4Brehm 7: 541 (1925).
-KAKA. [jfr t. pflaumenkuchen] kok. jfr kaka, sbst. 2 b, o. -tårta. Singstock Bakv. 34 (1815). StKokb. 39 (1940).
-KART. jfr kart, sbst.1 2. Bladh (o. Hornstedt) 29 (1799).
-KLUR, sbst. (-kluur) [senare ssgsleden sannol. av (lt. klör l.) holl. kleur, färg (se kulör)] (†) visst slags efterrätt innehållande plommon (möjl. i färgad sockerlag l. dyl.; jfr kulör 2 b). HovförtärSthm 3/9 1636 c.
-KOMPOTT. kok. AHB 92: 45 (1876).
-KRYPKEN, sbst. [senare leden sannol. av ett lt. kröpken l. krüpken (motsv. t. (dial.) kröpfchen, bakvärk med fyllning), diminutivbildn. till mlt. krop, kroppe, bakvärk med fyllning (se KROPPKAKA, KRÖPLA)] (†) bakvärk med fyllning av plommon. HovförtärSthm 2/9 1636 C. —
-KRÄM. kok. jfr kräm, sbst.2 2. Hallsten o. Lilius (1896).
(1, 2) -KVALSTER. zool. = -gallkvalster. Henning SkadedjFrukttr. 139 (1902 c).
(2) -KVIST. (plommon- 1643 osv. plommons- 1690) jfr kvist 1. Månsson Trääg. 13 (1643).
(2) -KÅDA, r. l. f. kåda som utflyter ur sårnader på stammen av plommonträd; jfr körsbärs-kåda. Trozelius Rosensten 206 (1752).
-KÄRNA, r. l. f., äv. (numera föga br.) -KÄRNE. [fsv. plomo kiärne, plomkiärne] jfr kärna, sbst.1 1 b. Mollet Lustg. B 2 a (1651).
Ssg: plommonkärn-olja, r. l. f. (i fackspr.) olja erhållen ur plommonkärnor. (Ekenberg o.) Landin 732 (1894).
-LATVÄRG. (plommona- 1578) (förr) BOlavi 97 a (1578).
(1, 2) -LIK, adj. särsk. till 1. Plomonlik frukt. Oldendorp 1: 200 (1786).
(1, 2) -LIKNANDE, p. adj. särsk. till 1. SkogsvT 1912, s. 66.
-LIKÖR. likör (se d. o. 3) beredd på plommon; jfr -brännvin. Langlet Husm. 565 (1884).
(2) -LUND. jfr lund, sbst.1 Almqvist AmH 1: 100 (1840). SvTrädgK 1: 38 (1930; efter handl. fr. 1782).
(2) -LÖV. (numera föga br.) löv på l. från plommonträd; anträffat bl. koll. Trozelius Rosensten 206 (1752). GT 1788, nr 24, s. 3.
(2) -MAL. [jfr t. pflaumenmotte] (numera mindre br.) entomol. fjäriln Argyresthia pruniella Lin., vars larver leva på plommon- o. körsbärsträdens knoppar o. späda blad, körsbärsmal. Holmgren TrädgSkadedj. 1: 253 (1883). 2SvUppslB 2: 232 (1947).
-MARMELAD. kok. Sjöberg Singstock 250 (1832).
-MOS. (plommer- 1560. plommon- 1730 osv. plommone- c. 1600) i sht kok. jfr mos, sbst.1 1. KryddRSthm 1560 b, s. 207. —
-MÖGEL. (i fackspr.) svampen Monilia cinerea Bon., som angriper bl. a. plommon o. körsbär, grå monilia, stenfruktmögel; äv. om den av svampen förorsakade sjukdomen. 2NF (1914). SvUppslB (1934; om sjukdomen).
-NÄSA. (vard., mera tillf.) plommonblå (o. uppsvälld) näsa; jfr brännvins-näsa. Engström 2Bok 5 (1909).
-ODLARE. Östergren (1935).
-ODLING. abstr. o. konkret. NF 1: 93 (1875; abstr.).
(2) -PLANTA, r. l. f. jfr -telning. Lundberg Träg. 61 (1754).
-PLANTERING. särsk. konkret. LAHT 1912, s. 256 (konkret).
-PUNG. (i fackspr., i sht trädg.) läderartad, punglikt förlängd, kärnlös, på ytan med ett gråaktigt mjöl överdragen missbildning av plommon, uppkommen gm en av blåssvampen Taphrina pruni (Fuckel) Tul. förorsakad sjukdom (pungsjuka); äv. om blåssvampen. LAHT 1890, s. 216. 3NF (1931; om blåssvampen).
-ROS, r. l. f. bot. den i Sverige (i sht förr) odlade o. stundom förvildade busken Rosa villosa Lin. var. pomifera (Herrm.) Desv., som har stora, köttiga frukter; jfr plommon 4. Lilja SkånFl. 348 (1870). Plommonrosen, även kallad äppelnypon. Hylander PrydnV 177 (1948).
-SAFT. saft av plommon. (T.) Pflaumenmuss .. (sv.) kokad plommonsaft. Möller 2: 586 (1785).
(2) -SKOG. jfr -dunge, -lund. Meurman (1847). Fridegård LHårdVid. 214 (1951).
-SKÖRD. Eneroth Pom. 1: 47 (1864; efter handl. fr. 1771).
(5) -SLUKER, m.; pl. -slukar. (†) inställsam smickrare l. snyltgäst; jfr lort-ätare. Schroderus Comenius 680 (1639; lat. texten: Sycophantæ). Därs. Reg.
(2) -SLÄKTE(T). (numera knappast br.) bot. släktet Prunus Lin. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 273 (1857).
-SOPPA, r. l. f. kok. Wikforss 2: 301 (1804; under pflaumenbrühe).
(14) -SORT. särsk. till 1 o. 2. Rosensten Skog. 48 (1737).
(2) -SPINNAR(E)STEKEL~10(0)20. entomol. spinnarstekeln Neurotoma nemoralis Lin., som lever bl. a. på plommonträd. UppsatsPrEntom. 20: 55 (1910).
-SPÄCKAD, p. adj. kok. Plommonspäckad svinkarré. HemKokb. 94 (1903).
(2) -STAM. i sht trädg. plommonträds l. plommonplantas stam; äv.: telning av plommonträd. Ahlich 144 (1722). HbTrädg. 3: 9 (1872; om telningar).
-STEKEL. [jfr t. pflaumenwespe] entomol. bladstekeln Hoplocampa minuta Christ., vars larver leva i kärnorna i omogna plommon. Henning SkadedjFrukttr. 37 (1902).
-STEN. jfr -kärna. Rosensten Skog. 48 (1737).
-STOP. (vard.) bildl.: låg, rundkullig, styv herrhatt; jfr knall-hatt 2 a, kubb, sbst.2 3 a, stop. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900; skolpojksuttryck fr. Nyköping). Bergman OllaPodr. 60 (1905). (Chaplin är) en genial komiker, med en underbar mimisk uttrycksfullhet från plommonstopet ned till fotsulan. GHT 1936, nr 83, s. 3.
-STOR. stor som ett plommon, av ett plommons storlek. Plommonstora nötter. Forshæll OrgPharm. 331 (1836).
(2) -STUBBE. särsk. (trädg.): avskuren grundstam (se d. o. 2) av plommonträd. Ahlich 154 (1722).
-SUFFLÉ. kok. Hagdahl Kok. 869 (1879).
-SYLT. kok. DA 1824, nr 52, s. 6.
-SÅS. kok. Hagdahl Kok. 248 (1879; använd till puddingar).
(2) -TELNING. telning av plommonträd. Eneroth Pom. 1: 162 (1864).
(2) -TICKA, r. l. f. bot. svampen Polyporus pomaceus Pers., som förorsakar kärnröta hos plommonträd. SvPomolFÅ 1925, s. 50. Krok o. Almquist Fl. 2: 297 (1947).
-TID. (mera tillf.) tid då plommon äro mogna l. då plommon skördas; i sht i sg. best. Karlfeldt FlBell. 47 (1918).
-TRÄ. (plom- 16261741. plomme- 1870 (: Blommeträ; fr. Skåne). plommon- c. 1580 osv. plommona- 15381624. plommone- 15561624) [fsv. plomo trä (ArkBot. III. 14: 8), y. fsv. plomona træ (PMånsson 341); jfr mlt. plūmbōm, t. pflaum(en)-baum]
1) (numera nästan bl. vard. l. i poesi, i pl. -trän) plommonträd. VarRerV 56 (1538). Löfwen aff Plomonträä, sudne vthi Wijn, och ther aff gurglat vthi munden .. sterker Tannakiötet. Månsson Ört. 346 (1628). Iverus VästmFanerog. 143 (1877).
2) trä l. virke av plommonträd; jfr plommon 3. Åstrand (1855).
-TRÄD. jfr plommon 2. Bolinus Dagb. 28 (1667).
Ssg: plommonträds-art. (i fackspr.) jfr art 8 a α. Eneroth Pom. 1: 161 (1864).
(2) -TRÄDGÅRD. (numera bl. mera tillf.) jfr -plantering. Ekblad 297 (1764).
-TÅRTA. [jfr t. pflaumentorte] kok. jfr -kaka. Lind (1749).
(1, 2) -VARIETET. (i sht i fackspr.) Müller FruktTrädg. 135 (1850).
-VECKLARE, m. l. r. [jfr t. pflaumenwickler] (i fackspr., i sht entomol.) fjäriln (vecklaren) Laspeyresia funebrana Lin., vars larver leva bl. a. i plommon(kart). UppsatsPrEntom. 18: 31 (1908).
-VIN. berett på plommon. Almström KemTekn. 2: 139 (1845).
E (†): PLOMMONA-LATVÄRG, -TRÄ, se D.
F (†): PLOMMONE-MOS, -TRÄ, se D.
G (†): PLOMMONS-KVIST, se D.
Spoiler title