SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RADIAL rad1ia4l l. ra1-, l. (utom i bet. 1, 2 o. i ssgr numera vanl.) RADIELL -iäl4, stundom -iä4l, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-al 1837 (: radialfält), 1845 osv. -el 18651927 (: radielt). -ell 1890 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. radial; av senlat. radialis, avledn. av lat. radius, stråle (se RADIE); radiell är en ombildning av radial i anslutning till adj. på -ell, särsk. sådana som ha en sidoform på -al (jfr AXIELL)]
1) (radial) (†) som liknar l. har samband med l. är försedd med strålar, strålformig, strålig. Andersson (1845). Naturen själf (föredrar) i sina radiala organiska bildningar den sexstråliga (stjärn-)typen framför de andra. Rydberg DSkön. 112 (1889). Yfvigt svart hår, som stod ut radialt från hufvudet på honom. Adelsköld Dagsv. 1: 59 (1899); jfr 3. Ekbohrn (1904).
2) (radial) anat. som har avseende på l. samband med strålbenet (”radius”) i underarmen; äv.: som ligger på samma sida av underarmen som strålbenet. Andersson (1845). Dorsala och radiala sidan av underarmen. LbKir. 1: 478 (1920). BonnierKL 9: 814 (1926). — särsk. entomol. i utvidgad anv.: som har samband med främre delen av en (utspänd) insektsvinge; i ssgrna RADIAL-CELL, -FÄLT o. -NERV.
3) (i fackspr.) som hör till l. har samband med en radie l. radier; som liksom en radie l. radier gå(r) från en cirkels l. kurvas l. sfärs medelpunkt till dess periferi l. omvänt; gående o. d. i radiens riktning; äv. i utvidgad anv.: anordnad l. placerad o. d. liksom en radie l. radier i en cirkel o. d.; radiär; strålformig; ofta ss. adv.: i (cirkel)radiens riktning; ss. en radie l. radier. Ett vanligt i fyra rum radialt deladt tvätthjul. Pasch ÅrsbVetA 1846, s. 13. På den stora vulkanens yta märktes mångfaldiga små sprickor, dels radiella, dels koncentriska. SD(L) 1894, nr 135, s. 6. På öster (i Örebro) skall man ha en central medelpunkt i Engelbrektsplan, från hvilken samfärdslinjer radialt utstråla åt alla håll. TurÅ 1910, s. 209. Röda fläckar (i huden), bestående av ett större blodkärl i centrum och radialt förlöpande grenar. Asplund Hud. 56 (1924). — särsk.
a) (i fackspr.) om tegel(sten) l. fasonsten: formad som ett segment av en cirkelring (se d. o. 2) o. med kortsidor som utgöra delar av cirkelradier. Runda Ångskorstenar af radiala fasonsten. AB 1890, nr 257, s. 4.
b) (numera föga br.) tekn. i uttr. radiell turbin o. d., radialturbin. TT 1873, s. 156. LVetA IV. 4: 40 (1905, 1909).
c) geol. om rörelse inom jordskorpan: som går i jordradiens riktning. Fennia III. 1: 13 (1890). Under långa tidrymder fortgående, radiella höjnings- och sänkningsrörelser (i jordskorpan). 2SvUppslB 8: 800 (1948).
d) geol. o. geogr. om glacifluvial(a) ås(ar) l. morän(er): utstrålande liksom en radie l. radier (ofta från en kulle o. d.) i landisens rörelseriktning. Globen 1929, s. 37.
e) (föga br.) el.-tekn. om dynamoborste: anbragt i radiell riktning. Ramsten o. Stenfelt (1917).
Ssgr (i allm. till 3): (2) RADIAL-ARTÄR. [jfr t. radialarterie, nylat. arteria radialis] anat. artär som går längs strålbenet i underarmen o. strax ovan handleden ligger tätt mot benet (varför pulsslagen lätt kunna iakttagas där). Hygiea 1854, s. 502.
-AXEL. [jfr eng. radial axle] (†) tekn. om hjulaxel (på ett lokomotiv o. d.) som i kurvor kan inställa sig i kurvradiens riktning. TT 1898, M. s. 107.
-BORRMASKIN~002. [jfr t. radialbohrmaschine] tekn. borrmaskin vars spindel utgår från en docka som löper på en kring en lodrät axel höj- o. sänkbar samt svängbar horisontell arm. JernkA 1871, s. 73.
(2) -BÖJNING. (i fackspr.) om böjning av handen åt underarmens radialsida. Wide MedGymn. 86 (1895).
(2 slutet) -CELL. [jfr fr. cellule radiale] (†) entomol. = -fält. Boheman ÅrsbVetA 1851—52, s. 262.
-FORMTEGEL~020. (mera tillf.) byggn. = -tegel; jfr radial 3 a. KatalIndUtstSthm 1897, s. 182.
-FRÄS. tekn. = -fräsmaskin. TT 1894, M. s. 55.
-FRÄSMASKIN~002. tekn. jfr -borrmaskin. TT 1894, M. s. 54.
(2 slutet) -FÄLT. entomol. fält på främre delen av framvingen hos insekter. Dahlbom Insekt. 252 (1837).
-GATA. [jfr t. radialstrasse] (i fackspr.) om var särskild av ett antal från ett gemensamt centrum utstrålande gator. TT 1892, s. 250.
-HASTIGHET~002, äv.~200. astr. om en himlakropps hastighetskomposant längs synlinjen (i riktning rakt emot l. från oss). Positiv l. negativ radialhastighet, om dylik hastighet då en stjärna avlägsnar sig från resp. närmar sig till jorden. VetAÅb. 1905, s. 188.
-KULLAGER~020. tekn. jfr -lager. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 227.
-LAGER, n. tekn. lager (se lager, sbst.3 4) vars uppgift är att överföra l. upptaga tryck i en roterande axels radiella riktning. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 398.
(3 d) -MORÄN. [jfr t. radialmoräne] geol. o. geogr. bottenmorän som går i landisens rörelseriktning, drumlin; särsk. i pl., om ett antal mer l. mindre parallella sådana moräner. GeolFF 1895, s. 212.
(2 slutet) -NERV. (föga br.) entomol. ribba belägen i främre delen av en (utspänd) insektsvinge o. avgränsande radialfältet. Thomson Insect. 238 (1862).
-PROV. (i fackspr.) om (ss. prov på träets kvalitet använt) utsågat parti av en trädstam från barken till kärnan; jfr -snitt. Ymer 1931, s. 271.
(2) -PULS. med. om puls(slag) i radialartären. Radialpulsen var ej kännbar. Hygiea 1854, s. 502.
(2) -PULSATION. (mindre br.) med. jfr -puls. Tholander Ordl. (c. 1875).
-PUTSMASKIN~002. tekn. jfr -borrmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 100.
-RIKTNING. (i fackspr.) särsk. i uttr. i radialriktning, i radiell l. radiär riktning, radiellt, radiärt. Ställda i radialriktning. Östergren (1935).
-RÖRELSE. astr. om den komposant av en himlakropps rörelse som är riktad rakt emot l. från oss; jfr -hastighet. 2NF 26: 1438 (1917).
(2) -SIDA, r. l. f. anat. om den sida av underarmen (o. handen) där strålbenet sitter, tumsida; äv. om motsv. sida av ett djurs framben. ASScF 3: 468 (1847, 1852; på padda). 2SvUppslB (1952).
-SNITT. (i fackspr.) om snitt (i en trädstam o. d.) i radiens riktning (från barken till kärnan). HbPedSnick. 29 (1890).
-STEN. byggn. = -tegel; jfr radial 3 a. SvUppslB (1935).
-STRÅLIG.
1) (i fackspr.) utstrålande ss. en radie l. radier; särsk. ss. adv. De 16 radialstråligt ställda magneterna (i malmseparatorn). TT 1900, K. s. 60.
2) miner. = -trådig. En radialstrålig markasitboll. AntT IX. 6: 80 (1905).
-TEGEL. byggn. tegel(sten) vars horisontalsektion har formen av ett cirkelringssegment; jfr radial 3 a. TT 1888, s. 128. Skorstenstegel eller radialtegel äro murtegel avsedda för fabriksskorstenar med cirkulär tvärsektion. HantvB I. 4: 23 (1936).
-TRÅDIG. miner. om mineral o. d.: försedd med trådar i radiell riktning. Gertz o. Grönwall Min. 56 (1923).
-TURBIN. [jfr t. radialturbine] tekn. (vatten- l. ång)turbin i vilken vattnet resp. ångan inströmmar i l. genomströmmar skovelsystemet i en med dettas radie (mer l. mindre) parallell riktning; motsatt: axialturbin; jfr radial 3 b. Zidbäck (1890).
(3 d) -ÅS. geol. o. geogr. jfr -morän. Fennia 36: 240 (1915).
Spoiler title
Spoiler content