publicerad: 1956
RADIO- ra1diω- l. rad1-, l. -o-, resp. 101—, l. ra3diω~ l. -o~.
i ssgr.
1) betecknande att ngt utmärkes av strålig struktur l. utmärkes av l. har avseende på strålning.
2) [jfr 1] betecknande att ngt utmärkes av l. har avseende på röntgenstrålning l. det slag av strålning som äger rum vid vissa omvandlingar av atomkärnor; ofta liktydigt med: radioaktiv.
3) betecknande att ngt har samband med elektromagnetiska strålar l. med trådlös telegrafi l. telefoni. Anm. Hit höra urspr. sådana ssgr som RADIO-TELEFONI, -TELEGRAFI, men dessa uppfattas numera ss. ssgr med RADIO o. ha upptagits under detta ord. Här upptagas endast sådana hithörande ssgr som ha l. kunna ha huvudtrycket på den senare ssgsleden.
Ssgr [med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.] (i allm. till 2): RADIO-AKTINIUM -akti4-nium, n.; best. -iet l. -iumet. [till gr. ἀκτίς (gen. -ῖνος), stråle] kem. radioaktivt grundämne som ingår ss. led i uran-aktinium-serien. Grenander Radioakt. 41 (1909). —
-AKTIV10104, äv. 10040 l. —32 l. 300~02 l. ~20. adj. (i fackspr.) om grundämne l. kemisk förening: som utmärkes av att atomkärnorna kunna sönderfalla under utsändande av strålning (av korpuskulär natur l. av vågnatur) l. av att atomkärnorna kunna omvandlas gm att de infånga en elektron ur det innersta elektronskalet; äv.: som utmärkes av l. beror på l. har avseende på radioaktivitet. Radioaktiv strålning. Radioaktiva isotoper (fys.), sådana isotoper av ett grundämne som visa radioaktiva egenskaper. Radioaktiv jämvikt (fys.), jämviktstillstånd som under vissa förhållanden kan uppstå mellan två led i en radioaktiv sönderfallsserie. Radioaktivt belägg (fys., kem.), beteckning för de radioaktiva sönderdelningsprodukter vilka ss. ett osynligt skikt avsätta sig på alla kroppar som kommit i beröring med de gasformiga radioaktiva grundämnena radon, aktinon o. toron. KemT 1900, s. 14. Grundämnet thorium eger radioaktiva egenskaper i ungefär samma grad som uran. PT 1903, nr 291 A, s. 3. Ett antal meteoriter ha även visat sig vara radioaktiva. Bergstrand Astr. 530 (1925). —
-AKTIVERA1001040, i Sveal. äv. —32. (föga br.) göra radioaktiv; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Radioaktiverad luft. LAHT 1914, s. 153. —
-AKTIVERING1001040, i Sveal. äv. —32. (i fackspr.) jfr -aktivera. Radioaktivering af vatten. KemT 1914, s. 11. —
-AKTIVITET1001004 l. 1010104, l. 300~0102. (i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att vara radioaktiv; radioaktiv egenskap (hos grundämne o. d.). KemT 1900, s. 25. Tors radioaktivitet är af ungefär samma styrka som urans. NordT 1904, s. 268. Heilborn ArtUppk. 139 (1932). —
-BLY 300~2, äv. 1004. kem. en radioaktiv isotop av bly som ingår ss. led i uran-radium-serien, radium D. Grenander Radioakt. 43 (1909). —
-ELEMENT300~102, äv. 100104, sbst.2 (sbst.1 se sp. 70). fys. o. kem. radioaktivt grundämne. KemT 1907, s. 52. —
-FON 1004.
2) (†) till 3: radioapparat. Radio 1923, nr 3, s. 12. jfr: I st. f. .. (broadcasting) har man i Sverige föreslagit radiofon, .. rundradio m. m. 2NF 34: Suppl. 836 (1923). —
-FONI10104.
1) (numera knappast br.) fys. till 1, om fortplantning av ljud med hjälp av en fotofon. 2UB 3: 547 (1897). Auerbach (1913).
2) [jfr d. radiofoni] (numera bl. om danska förh.) till 3: radio (se d. o. 1). Lampa Exper. 101 (1923). Internationella byrån för radiofoni i Genève. SvD(L) 1926, nr 74, s. 2. I den danska radiofoniens nya byggnad .. skall inrättas 16 eller 17 studios. Upsala(A) 1934, nr 176, s. 3.
Ssg (till -foni 2): radiofoni-station. (numera knappast br.) radiostation. Köpenhamns radiofonistation. SvD(L) 1926, nr 34, s. 2. —
-FOR -få4r, adj. [till gr. φόρος, bärare (jfr fosfor)] (i fackspr., numera knappast br.) radiumhaltig, radiumbärande. 2NF (1915).
Ssg: radiofor-terapi. (numera knappast br.) med. radioterapi. 2NF 22: 880 (1915). Santesson Läkem. 45 (1924). —
-FOSFOR 300~20, äv. 10040 l. —32. fys. o. kem. radioaktiv isotop av fosfor. TMatFysKemi 1934, s. 168. —
-FYSIK300~02 l. 10104. i sht med. vetenskapsgren behandlande metoder för alstring av radioaktiv strålning o. röntgenstrålning o. de fysikaliska förloppen vid sådan strålnings användning inom medicinen. 2NF 35: 1113 (1923). —
-GRAFERA101040, i Sveal. äv. —32, -ing.
1) (föga br.) med. till 2: röntgenfotografera (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ing. Radioskoperingens företräde framför radiograferingen. Hygiea 1909, s. 1242.
2) (numera knappast br.) till 3: radiotelegrafera l. radiera (ngt); äv. abs. Billigare att radiografera på Sassnitzfärjan. SvD(A) 1921, nr 297, s. 5. —
-GRAFI10104. i sht med. fotografering med hjälp av röntgenstrålar, röntgenfotografering; äv.: radiogram (se d. o. 1). Ekbohrn 2: 376 (1904). Dædalus 1945, s. 20 (om radiogram). —
-GRAFISK10040. (i fackspr.) adj. till -grafi. Pettersson FysUnders. 362 (1908). Radiografisk inspektion av lättmetallgjutgods. TT 1943, Bergsv. s. 95. —
-GRAM1004.
1) (i fackspr.) till 2: med hjälp av röntgenstrålar framkallad skuggbild på en fotografisk plåt, röntgenbild. TT 1897, M. s. 29.
2) (numera föga br.) till 3: trådlöst telegram, radiotelegram. Ett till skeppet afsändt radiogram blef lämnadt utan svar. SDS 1910, nr 43, s. 4. Zetterström SannMOrd 155 (1933). 3NF 23: 533 (1937). —
-KOL300~2, äv. 1004. fys. o. kem. radioaktiv isotop av kol. —
(1) -LIT -li4t, r.; best. -en; pl. -er. (förr äv. -lith) [till gr. λίϑος, sten (se lito-)] miner. natrolit med strålig struktur. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 257. 2NF (1915). —
2) (vard.) i sht i sg. best., om radiologisk avdelning på sjukhus o. d.
-LOGI 10104. [till -logi 2 a] med. lära(n) l. vetenskap(en) om röntgen- o. radiumstrålningens användning inom medicinen; äv. i uttr. medicinsk radiologi. SDS 1905, nr 48, s. 3. Professorn i medicinsk radiologi vid karolinska institutet. SFS 1916, s. 1463. —
-LUMINISCENS300~1002, äv. 1001004. fys. o. kem. av radioaktiv strålning framkallad luminiscens. 2NF 37: 1217 (1925). —
(1) -MIKROMETER300~1020 l. 1001040. fys. instrument för mätning av intensiteten hos (värme)strålning. 2NF (1915). —
-NUKLID ~nukli2d l. ~nɯ-, l. 10104, l. -NUKLEID ~nuk1lei2d (sexstavigt) l. ~nɯ1-, l. 100104. [till lat. nucleus, kärna] fys. o. kem. sammanfattande beteckning för (substans innehållande) radioaktiva arter av atomer. 2SvUppslB 21: 537 (1952). —
-PATOLOGI300~1002 l. 1001004. med. lära(n) om de radioaktiva strålarnas o. röntgenstrålarnas invärkan på organismen. Ahlbom Strålbeh. 8 (1939). —
(3) -PRINTER10040. (i fackspr.) teleprinteranläggning kombinerad med en radiolänk. 2SvUppslB (1952). —
-SKOPI10104. fys. o. med. konst(en) att gm röntgenljus åstadkomma en bild på en fluorescerande skärm, röntgengenomlysning. SDS 1905, nr 48, s. 3. —
-TELLUR10104 l. -TELLURIUM1010400. (numera knappast br.) fys. o. kem. polonium. KemT 1904, s. 157. 2NF 22: 877 (1915). —
-TERAPI300~102, äv. 100104. med. sjukdomsbehandling med hjälp av radioaktiva strålar l. röntgenstrålar, strålbehandling, strål- (nings)terapi; jfr radium-terapi, röntgen-terapi. RegHygiea 1899—1908 249 (1912). —
-TOR1004. (numera knappast br.) fys. o. kem. radiotorium. Grenander Radioakt. 33 (1909). 2NF 37: 1219 (1925). —
-TORIUM300~200, äv. 100400. fys. o. kem. ett radioaktivt grundämne som ingår ss. led i toriumserien. KemT 1911, s. 180. —
Spoiler title
Spoiler content