SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAPÉ rape4 l. RAPPÉ rape4, r. l. m. ((†) n. ÖoL (1852)); best. -n, stundom -en; äv. (i sht i folkligt språk) RAPPE rap3e2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(rape 1797. rapé c. 1700 osv. rappe 17471932, 1948 (: rappesnus). rappé (-ee) 1730 osv.)
Etymologi
[med avs. på bet. 1 jfr d. rapé, t. rapee, rappé(e), m.; av fr. râpé, eg. p. pf. av râper, raspa, riva, skava; med avs. på bet. 2 jfr t. rappe, f.; av fr. râpe, rivjärn m. m.; ytterst till ett germ. raspōn (se RASPA, v.); formen rappe (med tonvikt på första stavelsen) kan bero på t. påvärkan, men kan också vara uppkommen gm accentomkastning i ssgn RAPÉ-SNUS l. dyl.]
1) ett slags (grovt) snus, urspr. av riven tobak; numera om ett slags relativt grovmalet, kallsvettat o. parfymerat snus som huvudsakligen säljes i Skaraborgs län (Göteborgs rapé). SvBrIt. 1: 20 (c. 1700). 1 st. Kruka med Spanskt Snus och 1. st: bläckdose med Rappé. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Siwertz Ung 15 (1949). jfr: Köp Rappe naturel åt mig och min syster. Wrangel TegnKärlekss. 124 (i handl. fr. 1798).
2) (om ä. förh., föga br.) apparat för rivning av rapé (i bet. 1). Möller (1790). (Tobaksbladen) revos på rapé. Kulturen 1938, s. 105.
Ssgr: (jfr 2) RAPÉ-KVARN. (förr) jfr snus-kvarn. Linné Sk. 389 (1751).
(jfr 1) -SNUS. rapé. PH 8: 420 (1766). (En) egen snuskölna där hon gjort rappesnus. Martinson VägKlockrike 64 (1948).
(1) -TOBAK. (förr) Rappétobak .. malit eller i stänger. 2RARP 8: 141 (1734). Nemnich Waarenlex. 102 (1797).
Spoiler title
Spoiler content