SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
REVIR revi4r, n.; best. -et; pl. = (Henel 1729 278 (1730) osv.), äv. (numera knappast br.) -er (Sundén (1888), Ekelund Improv. 59 (1922)); äv. (i bet. 2, numera knappast br.) RIVIER riv14r l. ri1-, l. 4r, förr äv. REVIER (reviä´r Dalin), n. (Schouten Siam 2 (1675), GHT 1954, nr 99 B, s. 2) ((†) r. l. f. Spegel Dagb. 23 (1680), Odhner G3 3: 199 (1905)); best. -et (ss. r. l. f. -en l. -n); pl. = (Schouten Siam 2 (1675), WoJ (1891)) l. -er (Stiernman Com. 3: 865 (1671), Broling Ångb. 17 (1816)); förr äv. REVER, sbst.2, l. RIVER l. ROVER, n.; best. -et.
Ordformer
(rever (-veer) c. 16131674. revier (reuier) 16371918. revir 1644 osv. river 1671. rivier 16711905. riviere (-ère) c. 1830 (: rivièrespengar)1859. rivieret (-èr-), sg. best. 18551954. rover 17011769)
Etymologi
[jfr fd. ryuer, røfuære, ä. d. revier, rever, river, vattendrag, d. revir, nor. revier, revir, rover, revir, redd, område, mlt. rivēr, revēr, flod, mnl. riviere, strandområde, vattendrag (holl. rivier), mht. rivier(e), rivēr(e), bäck, distrikt, t. revier, område; av fr. rivière, strand, flod (varav äv. eng. river, flod), motsv. it. riviera (se RIVIERA); jfr äv. mlat. river(i)a, område, flod, av ett vulgärlat. riparia, substantiverat f. av riparius, som befinner sig på stranden, till lat. ripa, strand, möjl. rotbesläktat med RIVA, v.2 — Jfr ARRIVERA, REVIERA]
1) (†) strandområde (utmed flod l. hav). Thet förste Landet som wij fingo see ifrån Holland uth, war det Flanderske Reveer. Kankel Hemmersam 2 (1674). Holm NSv. 36 (1702).
2) (större) vattendrag, flod, älv; numera bl. (i skildring av ä. l. utländska förh.) om den (för större fartyg) segelbara delen av en flodmynning (där fartyg kunna ankra); förr äv. allmännare, dels om farvattnet (redden) närmast utanför en hamn, dels om hamn(område). HSH 7: 128 (1637; om flod). Några smärre Fahrkostar (kunna) admitteras .. til at segla på Franckrijke samt några flera orter och rivierer, såsom Hull i England, Lieth, Edenburg och Dundy i Skottland (osv.). Stiernman Com. 3: 865 (1671). Ifrån Dantzich (meddelas): Att een swänsk creutzer .., som skall observera revieret för Rijga, har lagt sig därpå redden. KKD 5: 212 (1711). (Greenwich är) belägit vid Roveret 3 mil nedanför London. Wallenberg (SVS) 1: 119 (1769). Göteborgs hamnstyrelse omhänderhar .. arbetena i och för sjötrafiken i stadens hamn och rivier. SFS 1897, Bih. nr 73, s. 3. På reviret och i dockorna lågo .. endast ångbåtar och kustseglare. Palmqvist Oceaner 110 (1942; i skildring av eng. förh. 1896). GHT 1954, nr 99 B, s. 2 (i skildring av ä. förh. i Göteborg).
3) område, trakt, distrikt o. d.; numera bl. i a—c. Forsius Min. 84 (c. 1613). Fiskmästare. Öfver Stralsundske och Rügenske Reviren til Landet Dass (dvs. Darss). Henel 1729 278 (1730); jfr 1. Lind (1749; under refier). — särsk.
a) staten tillhörigt skogsområde l. skogsdistrikt som förvaltas av en jägmästare (se d. o. 3) l. (i Finl.) en forstmästare (se d. o. 1); äv. om liknande förvaltningsområde i andra länder l. i privat skog; äv. (företrädesvis i ssgn JAKT-REVIR) om (skogs)område inom vilket man har rätt att jaga, jaktområde. SPF 1859, s. 515. Till den förvaltande (skogs-)personalen höra öfverjägmästare och jägmästare, som förestå, de förre distrikt och de senare revir. SFS 1909, nr 159, s. 1. Därs. 1950, s. 1121. jfr FORST-, JAKT-, SKOGS-REVIR m. fl.
b) (i sht zool.) område där ett djur (l. djurpar) vistas l. jagar o. d.; i sht om (begränsat) område som ett djur uppehåller sig inom o. försvarar mot andra djur av samma art (o. kön); äv. om område som utvalts (av zoolog) för studium av det där befintliga djurbeståndet. Upp till bergen vill jag draga / .. där ädelfalkarna jaga / i sitt kungliga, blåa revir. Karlfeldt FlPom. 27 (1906). Hangökarna pläga anlända till oss på våren en eller annan dag före honorna, och de uppsöka då sina gamla ”revir”. Rosenius SvFågl. 2: 405 (1926). SvFiskelex. (1955; i fråga om fisk).
c) i oeg. anv., om område för värksamhet av själslig l. intellektuell art o. d. Gissningarnas dunkla revir. Lindqvist Stud. 151 (1906). Låt mig vara nära dig, inandas din atmosfär, dväljas i din själs revir! Lindström JTengbgÖ 128 (1923). (Den stad i en roman) som är skildringens .. revir. DN(A) 1933, nr 287, s. 4.
Ssgr (i allm. till 3 a; i ssgr som ansluta sig till 3 a i sht skogsv.): A: REVIR-ASSISTENT. (titel för) tjänsteman som biträder en jägmästare vid förvaltningen av ett revir. SFS 1909, nr 159, s. 10.
-DEL. under egen förvaltare stående del av ett revir. Östergren (cit. fr. 1917).
-EXPEDITION. expedition (se d. o. 3) för revirs förvaltning. SFS 1912, s. 1054.
(3 b) -DRIFT. zool. om ett djurs drift att hålla sig till ett visst revir (som det försvarar mot andra djur). FoFl. 1941, s. 134.
(3 b) -FAST, adj. zool. om djur: som håller sig till ett o. samma revir. FoFl. 1953, s. 25.
(3 b) -FISK. zool. fisk som håller sig till ett och samma revir. SvFiskelex. 198 (1955).
(2) -FLAGGA, r. l. f. (†) om lotsflagga (se d. o. 2) som användes på lotsbåt på ett revir. SD(L) 1904, nr 28, s. 7 (på Weser).
-FORSTMÄSTARE. (i Finl.) forstmästare (se d. o. 1) som är chef för ett (forst)revir. Hannikainen (1893). FinlStatskal. 1925, s. 201.
-FÖRVALTANDE, p. adj. om person l. myndighet: som förvaltar ett revir. Samzelius SkogJägarl. 59 (1894).
-FÖRVALTARE. person (jägmästare o. d.) som förvaltar ett revir o. förestår revirexpeditionen. SFS 1838, nr 12, s. 3. TurÅ 1949, s. 324.
-FÖRVALTNING. förvaltning av ett revir; äv. konkretare, dels om person(er) l. myndighet som förvaltar (förvalta) revir, dels övergående i bet.: tid varunder ngn är revirförvaltare. Under min långa revirförvaltning har jag iakttagit endast ett allvarsamt tillbud till eldsolycka genom tjärbränning. SPF 1859, s. 517. Dagen 1897, nr 167, s. 1 (om personer). ArkKem. II. 35: 8 (1907).
-INDELNING~020. jfr indelning, sbst.1 1. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 6 b, s. 79. —
-KASSA, r. l. f. kassa tillhörig revirförvaltning. SFS 1916, s. 545.
-MEDEL, pl.
1) (†) till 2: medel bestående av inbetalade revirpänningar. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 48, s. 11.
2) till 3 a; jfr -kassa. SkogsvT 1912, s. 391.
-PENNINGAR, se -pänningar.
-PERSONAL. personal vid revirförvaltning. SkogsvT 1912, s. 374.
(2) -PÄNNINGAR, pl. (revir- 1869. revirs- 1782c. 1830) (förr) ett slags (hamn)avgift som erlades av fartyg som lågo för ankar på ett revir; särsk. om dylik avgift som uttogs i Göteborg. PH 12: 291 (1782). De till staden Göteborg utgående så kallade revier-penningar. AB 1869, nr 286, s. 1.
(3 b) -TROGEN. zool. jfr -fast. FoFl. 1943, s. 148.
(3 b) -TÄTHET~02, äv. ~20. zool. om den täthet med vilken en djurart förekommer inom ett undersökningsområde. FoFl. 1952, s. 172.
-VIS, adv. (revir- 1894 osv. revirs- 1859) revir för revir, revir efter revir. SPF 1859, s. 547.
-VÄG. väg genom ett revir, som anlagts o. underhålles av revirförvaltningen. Norrskensfl. 1927, nr 156, s. 2.
B (†): (2) REVIRS-FALL. vattenfall i en flod. Holm NSv. 40 (1702).
(2) -KANT. om en flods strand(kant); jfr revir 1. Holm NSv. 38, 39 (1702).
-PÄNNINGAR, -VIS, se A.
Spoiler title