SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1975  
SKÄNKAS ʃäŋka4s, förr äv. SKÄNKATS l. SKÄNKAGE l. SKÄNKATSIE l. SKÄNKASIE, r. l. m. (l. f.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. schenk-, skenk-, skänck-. -agier, pl. 1668. -as 18051889. -aseer, pl. 1673. -asier, pl. 16491775. -assier, pl. 1676. -atien, sg. best. 1703. -ats (-atz) 16401892. -atzier, pl. 1640)
Etymologi
[sv. dial. skänkas, skänkage; jfr d. skænka(d)s; av lt. schenkaasch, schenkasge, l. ä. holl. schenkagie, schenkaedje m. m. (av mnl. schenkage), l. t. schenkasche; till schenken (se SKÄNKA, v.) medelst den romanska ändelsen -age; jfr med avs. på bildning LACKAGE, LÄCKAGE, SLITAGE]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SKÄNKA, v. 2, om skänk (se SKÄNK, sbst.2 2) l. om gratifikation o. d. Discurrerades om Gesanternes schenkatzier. RP 8: 257 (1640). (Skeppsbyggmästaren Rubbert skall) Niutha i löhn Ett tusendh dahl(er) Silfwer Mynt åhrligen. Sampt Nödhtorftigdt bränsslee, och frij huushÿra, Jempte andre wanlige accidentier och skänckaseer. AmirKollProt. 1/6 1673. Julen, / Fröjdernas fest och skänkasernas tid. CFDahlgren 2: 238 (1837). Lidforss DQ 2: 640 (1892).
Avledn.: SKÄNKASA, v. (†) skänka (ngt); anträffat bl. i den särsk. förb.
skänkasa bort, skänka bort (ngt). Knorring Skizz. II. 2: 274 (1845).
Spoiler title
Spoiler content