SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1991  
STORNO stor4no, r. l. m. l. n.; best. -n resp. -t; pl. -ni.
Etymologi
[jfr t. storno, fr. storne; av it. storno, återvändande, återgång av köp, vbalsbst. till stornare (se STORNERA)]
(numera föga br.) handel., försäkr. avförandet av en oriktigt uppförd bokföringspost gm att en motpost införs; äv. om upphävandet av avslutad assurans, då den assurerade varan inte avsänts l. om återbetalning av premie bl. a. då försäkringsavtalet avbryts före försäkringstidens utgång. Ristorno, eller Storno, kallas i Bokhålleriet afförandet af en oriktigt uppförd post, genom dess anteckning på motsatt sida. Åstrand 2: 227 (1855). Ristorno eller Storno kallar man i bokhålleriet afförandet af en oriktigt uppförd post genom dess anteckning på motsatt sida — på Credit i stället för på Debet, eller tvertom. I assuransaffärer nyttjas samma uttryck om upphäfvandet af en afslutad assurans, när den assurerade varan icke kommit att afsändas. Nisbeth 1036 (1870). BonnierLex. (1966).
Ssg: STORNO-POST. (†) motpost. Snellman o. Osterman (1903).
Spoiler title
Spoiler content