SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SWAGGER svag4er l. swäg4er l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, förr äv. SWAGGERS, r.; best. -n; pl. = (SAOL (1950) osv.), äv. -s (SvD(A) 28⁄1 1940, s. 2, osv.); pl. best. swaggerna (SAOL (1950) osv.), äv. (numera föga br.) swaggrarna (UNT 16⁄10 1937, s. 8).
Ordformer
(schwagg- 1937 (: pälsschwaggrarna, pl. best.). swagg- 1935 osv. -er 1935 osv. -ers, sg. 1935)
Etymologi
[av eng. swagger (coat), till swagger, gå omkring o. jäsa, stoltsera, svassa, till swag, svänga, svaja, sannol. besläktat med nor. svagge, gå o. vagga, lt. swad, svängning med lie]
(för utomhusbruk avsedd) trekvartslång damkappa med stor, klockformad vidd nedtill. Under våren blev completen, klänning eller kjol och blus med tillhörande trekvartslång kappa, vid och endast knäppt i halsen, så kallad ”swagger”, modeplagget framför andra. SvDÅb. 12: 199 (1935). Vinterns varmaste plagg! Pälsmocka. Som jacka, swagger eller långt plagg. SDS 18⁄11 1995, s. B2. — jfr PÄLS-SWAGGER (UNT 16⁄10 1937, s. 8 (: pälsschwaggrarna, pl. best.)).
Ssgr: SWAGGER-MODELL. Kappor i chic swaggermodell. Östergren (cit. fr. 1938).
-TYP. Ulstrar i swaggertyp. SvD(A) 28⁄1 1940, s. 2.
Spoiler title