SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLHÖR l. TILLHÖRE, n.; pl. = (InventÄlvdalen 1601, BoupptVäxjö 1751) l. -er (LPetri Kr. 148 (1559)). Anm. Ordet kan möjl. äv. ha varit r. l. f. (l. m.), särsk. i sådana uttr. som med all sin tillhör(e), där dock all o. sin kan vara n. pl. G1R 6: 192 (1529), VDAkt. 1680, nr 219.
Ordformer
(äv. skrivet ss. två ord. -hör 1619–1751. -höre 1529. -hörr 1601. -höör 1662–1680)
Etymologi
[jfr ä. d. tilhør(e) (d. tilhør); vbalsbst. till TILLHÖRA]
(†) tillbehör. (Fyra) drabtyg medt sijn tilhöre. G1R 6: 192 (1529). (Biskopen klagade över) at på kyrkiones slott och andra hennes tilhörer slig overkan och dråpelig skade giordt var. LPetri Kr. 148 (1559). BoupptVäxjö 1751.
Spoiler title
Spoiler content