SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2019  
VÅR 4r, sbst.1, r. l. f.; best. -en, äv. (vard.) -n; pl. -ar.
Ordformer
(var- i avledn. c. 1630 (: varachtigh). vår (vh-, w-, wh-, -aa-, -åh-, -åå-, -rh) 1523 osv. våran, sg. best. (w-, -åh-) 16401680. vård- (w-) i ssgr 1599 (: wårdbillar)1782 (: Vårdskjeblad), 1943 (: vårdskidorna). — i uttr. (i) våras o. d. (se 1 b): voras 1637. vores 1558. vårars 1838. våras (w-, -aa-, -åh-, -ss) 1523 osv. vårase (w-, -ss-) 16231716. våres (w-, wh-, -åh-) 15511636. våresse 1626. wårers 1556)
Etymologi
[fsv. var, f.; motsv. fd. war, wor, n. (d. vår, r., d. dial. äv. n.), fvn. vár, n., várr, m. (nor. vår, m., nyisl. vor, n.), ffris. wers, wars, m.; till den rot som äv. föreligger i lat. ver, gr. ἔαρ, fkyrkoslav. vesna, lit. vasarà, sommar, avest. vãnri-, sanskr. vasantá-, armen. garun, sommar. — Jfr VÅR, sbst.2, VÄRING, sbst.2]
1) om den årstid som infaller mellan vinter o. sommar o. som i Sv. företrädesvis utmärks av blidväder o. spirande l. frodig grönska o. d. (jfr f) vartill i Sv. normalt räknas månaderna mars, april o. maj; särsk. (i sht i fackspr.) dels i meteorologiskt avseende (i Sv.), om den period under året som inleds då dygnsmedeltemperaturen är över 0° C i sju dagar i följd, dels i astronomiskt avseende, om den period som inleds med vårdagjämningen o. avslutas med sommarsolståndet, dels allmännare, om den (ungefär) halva del av året som innefattar l. vars kulmen är våren. , till, under våren. Meteorologisk vår. Een deglig roos om wårena. Syr. 50: 8 (öv. 1536). The 12. (stjärn)Teknen (blir) medh Åhret aff Stiernekikarne i fyra Parter deelade .. i så måtto, at hoos them kallas Wåår, så länge som Solen är i Weduren, Oxen och Twillingarne. Palmchron SundhSp. 8 (1642). De års-tider, då varmen är ungefärligen midt imellan Vintrens köld och Sommarens hetta, kallas med rätta Vår och Höst, det må vara något mer eller mindre varmt. VetAH 1778, s. 16. Våren börjar enligt gängse åsikt med blomningens början hos de i detta afseende tidigaste vårväxterna. BotN 1915, s. 211. En dag fram mot våren var det en liten pojke och en liten flicka, som hoppade hage i en park. Lindström Leksaksb. 26 (1931). Jag hade om våren det året gett ut två böcker, en diktsamling .. och en stridsskrift. Lo-Johansson Förf. 84 (1957). Våren definieras .. som den tid då dygnets medeltemperatur överstiger noll. SDS 21/3 1987, s. 1. — jfr FÖR-, ROSEN-, SAGO-, SEN-, VINTER-VÅR m. fl. — särsk.
a) i uttr. i (förr äv. uti) vår, under nästkommande l. innevarande vår; äv.: under närmast förflutna vår; i sht förr äv. i förb. med specificerande bestämning. G1R 1: 272 (1524). Att wij vdi nästkommende whår och Sommer wilie med alffwar lathi befäste Stocholms Slott. SthmSlH 1: 147 (1575). Boskapen haffue vij .. för hunger och nöd skull mykit mist i thenna wår. Rääf Ydre 1: 361 (i handl. fr. 1603). At alt privat Siö-farit Manskap .. bör .. hålla sig färdigt, at straxt, wid första öppet Wattn, i Wår giöra tiänst på Örlogs-Flåttan. PH 3: 1887 (1742). Sysslan blir ej ledig att tillträda förrän i vår ett år till. Geijer Brev 120 (1811). Senare i vår ska jag .. bygga ett extra trädäck där hemma. KvällsP 12/3 2015, Bygg s. 23. I vår har jag haft problem med knäna så jag kunde inte träna fullt ut förrän i juni. NerAlleh. 6/8 2016, Sydnärke s. 3.
b) i uttr. i (förr äv. uti) våras, föregående vår; förr äv. dels i sådana uttr. som i förliden våras l. sista våras. G1R 1: 168 (1523). Oss förundrer, Anders Bagge, att thu icke udi våres föryttrede thenn spannemåll, som tu udi vinthers till Salebergitt förskickede. G1R 22: 216 (1551). Then alliance, som förledne våhres slötz medh S:t Chaumont i Wissmar. RP 6: 723 (1636). I förleden wåhras skedde här i landet en förskreckelig hendelse. Swedberg Amer. 42 (i handl. fr. 1717). Hon hade ju messlingen sista våras. Topelius Vint. I. 2: 168 (1862, 1880). I våras hade jag sticklingar från physalis och dalior. BoråsTidn. 24/1 2016, Bostad s. 9.
c) i adverbiell anv. ss. tidsangivelse, utan föregående prep. (o. med (adjektivisk) bestämning). Denna, kommande, nästa vår. Förra våren. G1R 1: 154 (1523). En wåhr frågade hans broder Ketill huad han wjlle taga sig före om sommaren? Verelius Gothr. 96 (1664). Sångfåglarna bygga hvarje vår i träden och fröjda oss med sina muntra sånger. LbFolksk. 195 (1890). När resultaten presenterades våren 1946 stod det klart att Atterberg hade frikänts. Östling NazSensm. 137 (2008).
d) (i sht i poetiskt spr.) i personifikation. Arvidi 160 (1651). Det skönas amma, vårn, med milda händer / Nedskrifver blomsterord med magisk staf. Sjöberg (SVS) 1: 173 (1820). Det var tystnaden kring en vagga, der den späda våren låg och drömde om midsommarsdagar. Wennerberg 2: XXXXVIII (1882). Så kommer våren, sätter skuldran till, lyfter upp himlen ett tag och ler. Johnson Kommentar 306 (1929).
e) ss. räkneenhet vid angivande av tidsrymd l. (i sht) ngns (relativt unga) ålder, ungefär liktydigt med: år. Agnes, änglaskön i tårar, / .. Knappast räknat femton vårar / Af sitt späda lefnadslopp. Lenngren (SVS) 2: 281 (c. 1815). Min nièce, en långslankig snärta på halfannat tiotal vårar. PT 1907, nr 67 A, s. 3. Jag är en flicka på elva vårar som spelar saxofon. Kamratp. 1999, nr 6, s. 40.
f) med huvudsaklig l. uteslutande tanke på det som karaktäriserar våren, ss. blidväder l. sol l. vårgrönska l. växtkraft l. spirande l. förnyelse o. d.; äv. liktydigt med: (period med) vårväder l. vårvärme. Det är vår i luften. Våren liknas rätteligen med vår behageliga ungdom. Biberg Linné Oec. 21 (1750). Abraham, den heders-gubben, / Fick i sina unga år / Vacker hustru som en vår. Bellman (BellmS) 2: 82 (c. 1767, 1791). Vintern gick, och drifvan smalt, och det var lust och vår. Runeberg (SVS) V. 3: 2 (1860). Vi hade sedan jul haft många små vårar, afbrutna af frost-perioder. Ljunggren Resa 131 (1871). En solig marsdag, när .. det ångade vår ur åkrarnes svarta jord. Åkerhielm Hvidehus 192 (1899). Vi (i Norden) ha .. i sjelfva verket 2:ne olika vårar – den tidiga våren och den egentliga våren. SDS 7/4 1901, s. 2. — särsk. mer l. mindre bildl. särsk.
α) med särskild tanke på våren ss. en första tid l. begynnelsetid (o. därmed ss. ungdomens tid); särsk. i sådana uttr. som (i) sin ungdoms l. livets vår. Fånge 23 (c. 1710). Wåhren kan ej mogna fruchter bära. Frese VerldslD 3 (1715, 1726). Där njuta de lifvet uti lifvets vår. MoB 2: 215 (1802). Ej var af Ödets gunst Latinus förvarad en manlig / Ättlägg. Den som han ägt, var skördad i våren af åldern. Adlerbeth Æn. 169 (1804). I min ungdoms vår / Min heta blod mig ock till öfverilningar bragte. Adlerbeth HorOd. 29 (1817). Kulturernas vår, sommar, höst och vinter. 3SAH LXI. 1: 16 (1950). jfr BARNDOMS-, GUDOMS-, KÄRLEKS-, LEVNADS-, MÄNNISKO-, SKÖNHETS-, UNGDOMS-VÅR m. fl.
β) med särskild tanke på våren ss. en tid av förnyelse l. förändring (till det bättre). Svea 1: 160 (1818). En ny Linneansk vår, en kommande vetenskapens föryngring. Fries BotUtfl. 1: 48 (1843). Politiska mord har varit regel snarare än undantag i Libanon, men efter den ”arabiska våren”, islossningen i regionen, förhåller det sig annorlunda. DN 3/6 2005, s. 3.
γ) med särskild tanke på våren ss. en glädjefylld tid av värme o. begynnande blomstring; särsk. i sådana uttr. som i sin kärleks vår l. hjärtats vår. Han räcker er (dvs. barnen) sin famn, och, slutne till hans bröst, / Han lefver i er vår vid slutet af sin höst. JGOxenstierna 2: 57 (1796, 1806). Än blomstrar hjertats vår. Stagnelius (SVS) 2: 217 (c. 1820). Astolfs och Felicias ostörda njutning af ögonblicket i deras kärleks vår. Lysander Faust 176 (1875). jfr BLOMNINGS-, KÄRLEKS-VÅR.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vårbruk l. vårarbete. G1R 3: 107 (1526). Som iag för denne trägne wåren ey kan afkomma medh hästarna. VDAkt. 1675, nr 95. Då lofwades mig .. oxarna till at göra wåhren med. VDAkt. 1699, nr 154. Vara hemma och skiöta sin vår. Carlquist Herdam. II. 8: 422 (cit. fr. 1705). Vårarbetet med jorden kallas kort och godt för våren .. och att förrätta detsamma kallas att göra sin vår l. ”våra”. Sundén AllmogelVg. 7 (1903). — jfr KORN-, RÅG-VÅR.
Ssgr (i allm. till 1): A: VÅR-ADONIS. bot. växten Adonis vernalis Lin.; jfr arons-ros, horsa-blomma 1, kastlöser. Fischerström 2: 167 (1780). Våradonis är lysande gul mycket tidigt på våren. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 274 (2004).
-AFTON. vårkväll. Denna sköna vårafton. SvMerc. 1765, s. 109.
-AND. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (period för) vårarbete; jfr and, sbst.2 UpplDomb. 5: 103 (1580). Tiden mellan våranden och höslåttern. Enström Järnv. 37 (1928).
-ANING. vårkänning. Bremer Grann. 2: 26 (1837). Det är som våraning i luften i dag. Fridegård Tack 136 (1936).
-ARBETE~020. (jordbruks)arbete under våren; jfr -and, -bruk. HSH 31: 96 (1662). Vårarbetet började med att plogen skulle ut och dyngan köras ut på åkrarna. FoF 1944, s. 114.
-BAL. bal anordnad under våren. SvD(A) 18/5 1886, s. 3. På vårbaler och liknande kan det förekomma tal till kvinnan. Uddenberg Rätt 117 (1985).
-BEARBETNING. jordbearbetning under våren. Liksom man måste akta sig för att genom en allt för intensiv vårbearbetning få jorden uttorkad före sådden. Hellström NorrlJordbr. 418 (1917).
-BESKÄRNING. särsk.: beskärning av träd under våren. Lundström Trädg. 227 (1852). Denna s. k. vårbeskärning utföres i mars-april eller innan knopparna börjat märkbart svälla. HbTrädg. 3: 47 (1872).
-BETE. jfr bete, sbst.1 13. (Ängarna försämras) Af wårbete, då hjärt-bladet förloras, och roten deraf förswagas. Brauner Åker 138 (1752). Blott ett fåtal gårdar ligga omedelbart intill .. vårbeten, och därför var man .. alldeles tvungen ha sätrar vid dem. Fatab. 1933, s. 199. Att vårbetet har högre kvalitet än höstbetet. Sonesson BöndB 814 (1955).
(1, 2) -BILL. [fsv. varbilder] (förr) om bill (se bill, sbst.1 1) använd till att mylla ner säd under vårbruket; jfr -årder. HSH 37: 3 (1529).
-BLANK. (tillf.) om blad o. d.: (nyutsprungen o.) blank (se blank, adj. 3) om våren. Endast inne i skogen syntes ett och annat vårblankt blad. Lagerlöf Jerus. 1: 126 (1901).
-BLIDA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) töväder under våren. Gadd Landtsk. 3: 325 (1777). Det är under senare hälften av april .. Den första stora vårblidan (tövädret) kommer. SagSed 1960, s. 88.
-BLOM. vårblomstring; äv. (koll.:) vårblommor; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -flor. Att Idun må / Odödliggörande äpplen få / Ur lifvets skönaste knoppar / Som börjat i vårblom gå. AB 3/6 1872, s. 3. Han väcker henne med kyssar och vårblom. 3SAH LIV. 2: 184 (1943). Just nu står .. den fagra Vibynaturen i vårblom. NerAlleh. 4/5 2005, s. 25.
-BLOMMA. om blomma som utvecklas o. blommar under våren (jfr -blomster); förr särsk. ss. benämning på gullviva l. nagelört l. vitsippa. Serenius Uu 1 a (1734; om gullviva). Fries 2Linné 2: Bil. 4 (1750; om nagelört). BotN 1896, s. 3 (om vitsippa). En bukett vårblommor. 3SAH LIV. 2: 32 (1943).
-BLOMMANDE, p. adj. som blommar under våren; äv. som står i vårblom. Fries BotUtfl. 1: 218 (1843). Hvilken förtjusande resa genom detta vårblommande paradis. Ahrenberg Männ. 3: 157 (1908).
-BLOMNING. blomning under våren; särsk. (biol.): algblomning under våren; äv. bildl., om blomstringstid (se d. o. b). Flickor emellan 16 och 20 år med vårblomning till kropp och själ hafva alltid .. varit mina vänner. 2Saml. 12: 79 (1838). Lundens utpräglade vårblomning .. sättes i samband med den ohejdade ljustillströmningen till de ännu ej lövade skogs- och snårskikten. SvNat. 1934, s. 68. I mars äger oftast en s k vårblomning rum, då vinterförrådet av närsalter konsumeras (av växtplankton). GbgP 4/8 1987, s. 34.
-BLOMSTER. (vår- 1804 osv. våre- 1713) jfr -blomma. Den första Junius / Hwars wåhre-blomster ei til winter-mognan hint. Runius Dud. 2: 230 (i handl. fr. 1713).
-BLOMSTRING. blomstring under våren; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -blom. Vi fingo ej (hos den lovande ynglingen) se den herrliga vårblomstringens öfvergång till den ännu herrligare frukten. Atterbom Minnest. 2: 326 (1824). För tidig vårblomstring har man användt Tulipaner, Hyacinter, Primula .. samt Azalea, hvilka tagas bort då de blommat ut och ersättas af andra växter. Lundin NSthm 52 (1887).
-BLOT. (om fornnordiska förh.) jfr blot, sbst.1 2, o. -högtid. Vi (finner) tydliga spår i wärendsk folksed .. och serdeles gäller detta om den fornnordiska vårbloten. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 177 (1863).
-BLÅ. om himmel l. hav: som (vid klart väder) har den blåa färg som är utmärkande för himlen osv. under våren. Den milda vårblå himmelen. Bremer FamH 106 (1831; uppl. 2000).
-BLÅSNING. (†) masugnsblåsning om våren. OxBr. 11: 140 (1625). Bergv. 1: 263 (1671).
-BLÅST. blåst om (l. kännetecknande för) våren; jfr -vind. Gadd Landtsk. 3: 302 (1777). Den starka vårblåsten hade lagt sig. Fridegård Fäd. 92 (1947).
-BOD. särsk. (förr) vårfäbod. Somliga bönder hafva s. k. vårbodar, till hvilka boskapen strax på våren föres. Landsm. VII. 11: 2 (1890).
-BRIS. bris om (l. kännetecknande för) våren; äv. bildl.; jfr -blåst, -fläkt, -vind. Du, som gaf purpur, / vårbris och toner åt lifvet. Tavaststjerna Morg. 217 (1884). Nedanför fönstret vajar en stor björk sakta i vårbrisen. AB 22/5 2016, s. 27.
-BRODD.
1) (numera bl. tillf.) om säds o. d. spirande under våren. JGOxenstierna 2: 122 (1796, 1806). En åker, som stod i första gröna vårbrodden. Wallin Bref 89 (1847).
2) bot. om gräset Anthoxanthum odoratum Lin.; jfr amurgräs, hassel-brodd 3, häst-brodd 2 a, lavendel-gräs, lukt-gräs c, maj-gräs 3, mysk-gräs 4. Kalm VgBah. 4 (1746). Den goda lukten får höet af wårbrodd, ett litet gräs, som blommar tidigt på wåren. Berlin Lrb. 63 (1852).
-BRUD. särsk. (folklor.) om brud (se brud, sbst.1 1 d) vid vårfirande o. d. Nilsson FolklFest. 65 (1915).
-BRUK. (vår- 1659 osv. våre- 1688) jordbruksarbete under våren; äv. om trädgårdsarbete under våren; jfr -arbete. Hagström Herdam. 3: 522 (cit. fr. 1651; normaliserat). Sandjorden .. behöfver icke något vårbruk, när den blifvit behörigen höstplöjd, utan den harfvas blott, och gödseln utbredes genast. QLm. 1: 19 (1833). Vårbruket med sådd och utplantering av blommor och grönsaker är den bästa tiden på hela trädgårdsåret. Olsson Odlarb. 44 (1993).
-BRUKA. [jfr -bruk] (numera bl. tillf.) bearbeta (jord o. d.) under våren; jfr -göra o. våra 2. Att wäl wårbruka jorden och att så sådden tjockt. MosskT 1887, s. 13.
-BRYTNING. vårens inträde (jfr -bräck, -bräckning, -lossning); äv. mer l. mindre bildl., om (tid med) förändring l. kulturellt uppvaknande o. d. Höpken 2: 163 (1750). Den franska revolutionen, som för Europa betecknade en ny vårbrytning, trots dess rysliga islossning. VTid 1916, s. 235. Den (temperatur)växling mellan dagsmeja och nattfrost, som under vårbrytningen når sitt maximum. SvGeogrÅb. 1944, s. 52.
-BRÅDSKA. jfr brådska, sbst. 4. Det är blott trädens små sångare som visa vårglädje och vårbrådska. DN 1881, nr 4981 B, s. 2.
-BRÄCK. (numera bl. tillf.) vårbrytning. SvD(A) 1897, nr 227 A, s. 1.
-BRÄCKNING. vårbrytning; jfr bräcka, v.1 I 3. Alla kustbefolkningens spådomar om gångbara isar hit ut till fyrplatsen samt i samband dermed ett rikligt alfogelsskytte i vårbräckningen ha helt och hållet gäckats. DN 1891, nr 7971 A, s. 2.
-BUD. bud om vår(ens ankomst). Första soliga marsdag återvänder staren med vårbud till norden. Santesson Sv. 125 (1887).
-BYK. (i sht förr) jfr byk 1. Lagerlöf Berl. 2: 34 (1891). I mars börjar man drömma om vårbyk med sol och bleke och snövit tvätt. Martinson BakSvenskv. 289 (1944).
-BÄCK. om (av smältvatten flödande) bäck om våren. NorrlS 1–6: 46 (c. 1770). En porlande vårbäck letar sig fram mellan stenar och bråte och dansar utför sluttningen. TurÅ 1952, s. 176.
-DAG. (vår- 1526 osv. våre- 16081740) dag under våren; särsk.: dag med vårväder; förr äv. dels mer l. mindre liktydigt med: vår, dels: vårtermin (se d. o. 1), dels till 2: dag med vårarbete. G1R 3: 323 (1526). Then andra summan villia Rostochienses behålla till närvarandes vhårdagh. OxBr. 12: 411 (1626). Äljest påminnes, at om wårdagen i Mattismässe-tijden sker .. i Roslagen en rolig jakt med Sälekut-fånge. Œdman Bahusl. 38 (1746). Af julbrödet gömde vi något till dragarne den första vårdagen. Wigström Folkd. 2: 129 (1881). Den första vårdagen ska vi, precis som Ronja, kasta oss ner i närmaste vitsippsbacke och bara vråla. SvD 3/3 2002, Kultur s. 14.
-DAGG. jfr dagg, sbst.1 1; i sht mer l. mindre bildl. Möller 1: 796 (1782). En för det trånande hjertat frisk, genomträngande wårdagg, som man ej mera känner under lifvets heta sommardagar. 3SAH XLVI. 2: 5 (1822). Jag mins den dagen / hur gatan sken / af vårdagg tvagen / så blank och ren. Rydberg Dikt. 1: 14 (1882).
-DAGJÄMNING~020. om den tidpunkt om våren då dag o. natt är lika långa; jfr -solstånd, -starbrak. Tammelin Alm. 1719, s. 33. Wid wårdagjemningen den 21 Mars. Berlin Lsb. 397 (1852).
Ssgr: vårdagjämnings-punkt. Melanderhjelm Astr. 1: 43 (1795). Att solen under sin rörelse bland stjärnorna på ett ställe passerar genom himmelsekvatorn, i en punkt som kallas för vårdagjämningspunkten. Ångström o. Lundmark Världsr. 2: 18 (1927).
-tid. om tiden kring vårdagjämningen. Landell Bligh 84 (1795). Snart nalkas vårdagsjemnings tiden, / Då ljus och mörker väga jemt. CFDahlgren Freja 3: 30 (1833).
-DANS. dans om våren. Snellman Gift. 1: 274 (1842). Glädtiga vårdanser bjöd hon oss för soliga majdagar. OoB 1904, s. 540.
-DEPRESSION. depression (se d. o. 2 a) under våren; jfr -trötthet. SvD(A) 21/2 1941, s. 10. Vid S:t Görans sjukhus i Stockholm lindras, botas och förebyggs .. höst- och vårdepressioner med ljusterapi. Expressen 13/11 1994, Exxet s. 21.
-DIKT. dikt med motiv från våren. Det härliga prosaqvädet öfver ”Våren”, som genom den innerliga kännedomen om naturens hemliga lif gör en mera gripande verkan än mången vårdikt. 2SAH 56: 22 (1879).
-DIMMA. dimma under våren. Ling As. 643 (1833). Längs kusterna kryper vårdimma och dis gärna in från det kyliga havet. TurÅ 1952, s. 244.
-DIS. dis under våren. Ekelund Syn. 71 (1901). Nu suddar vårdiset sikten men slösar i stället med sina egna effekter: nejden är som svept i sidenslöjor. SvD 19/3 2003, Kultur s. 12.
-DOFT. (viss) doft (se d. o. II 3) som förekommer (utomhus l. i naturen) under våren, doft som hör våren till; äv. bildl. Lifwets wårdofter. SvLittFT 1837, sp. 785. Det stod vårdoft över svarta åkrar och gröna gärden. Moberg Invandr. 555 (1952).
-DRAG. särsk. (biodl.): drag (se d. o. II) under våren; äv. närmande sig l. övergående i bet.: förutsättning (dvs. tillgång på blommande växter) för sådant drag. (Hedbirasen har) så fullständigt anpassats för ljungdraget om hösten, att den .. i trakter med huvudsakligen vår- och sommardrag ger ett vida sämre utbyte. Ymer 1921, s. 258. Vårdraget var i full gång därute vid bistockarna. Salje NattBröd. 91 (1968).
-DRILL. jfr drill, sbst.1 2; jfr -sång. I slutet af April aftager kölden, Sädesärlan sjunger på isbrädden och Lärkan slår sina vår-driller. VetAH 1789, s. 192.
-DRÄKT.
1) (†) fiskfångst under våren; jfr dräkt I 1 d. År 1602 utgaf .. (kungen) ett strängt påbud, att alla, både adel och ofrälse, skulle åt presterskapet utgöra sin rätta tionde .. af .. fisk, så wäl winter som wårdrägter, så i sjöar som strömmar. Fryxell Ber. 5: 55 (1831).
2) (kvinnlig) dräkt (se d. o. II 2 a) buren l. avsedd att bäras under våren (jfr -habit, -kläder, -stass); äv. mer l. mindre bildl. l. motsv. dräkt II 2 b. PoetK 1813, 1: 28. Då aftonen kom, uppslogo vi vårt läger på en bördig äng klädd i sin skönaste vårdrägt. Beskow Res. 141 (1861). Damernas toiletter böra alltid väljas harmonierande, så att man t. ex. ej använder en tung, mörk hatt till en ljus, luftig vårdrägt. Hagdahl Fråga 173 (1883). särsk. motsv. dräkt II 2 b γ, i fråga om djur (i sht fågel). (Star)Hannen i vårdrägt. Nilsson Fauna II. 1: 374 (1824).
-DRÖM. dröm (se dröm, sbst.1 1) om våren l. vårens glädjeämnen; äv. om vårfantasi (jfr dröm, sbst.1 2). Naturen drömde sin sköna, barnsliga vårdröm i norden. Topelius Vint. I. 1: 329 (1860, 1880). Det var en vårdröm endast för en dag. Fredin Dikt. 119 (1888). I Kungsträdgården står en gumma med ballonger och en flicka i vårdrömmar. Bolander ManNas. 83 (1925).
-ELD.
1) motsv. eld 6, särsk.: valborgsmässoeld. Fast man blott med stort besvär såg grannbyns våreld brinna. Hallström Skogsl. 131 (1904).
2) bot. om den under våren blommande krukväxten Kalanchoe blossfeldiana Poelln. Hylander PrydnV 51 (1948).
-EXAMEN. examen avlagd l. hållen på våren; numera i sht oeg. l. bildl. Af de tvenne examina, hvilka årligen höllos vid Carlberg, var Vårexamen den, hvilken egentligen afgjorde huruvida någon klassflyttning om hösten skulle äga rum. Oxenstierna Kad. 85 (1843). Vårexamen i allsvenskan. DN 23/5 2010, Sport s. 4.
-EXKURSION. exkursion på våren. BotN 1846, s. 8.
-FAGER. särsk. om växtlighet l. landskap l. plats o. d.: fager gm vårblomning l. vårgrönska. Att få tillbringa helgdagarne i vårfager natur. GHT 1894, nr 108 A, s. 2.
-FANTASI. jfr fantasi 3 o. -dröm. DN 21/9 1866, s. 4. Han är kommen gubben Bore .. Den förflutna veckans vårfantasier voro således endast en ”blåögd lögn” af de bevingade luftandarne och lärkan. DN 17/3 1874, s. 2.
-FATTIG. fattig om våren; särsk. o. numera bl. i förb. med höstrik (jfr höst-rik); jfr lådings-fattig. Den höstrijke och wårfattige. Celsius Ordspr. 1: 232 (1708).
-FEBER. särsk. (i skildring av ä. förh.) sammanfattande benämning på olika sjukdomstillstånd som uppstod på våren o. kännetecknades av feber; jfr -frossa, -sjukdom o. vår, sbst.2 Om thet är en Wåhr-Feber, pläger then innom 14. dagar förgå, eller åth minstone när wärman kommer. Lindestolpe Fross. 25 (1717).
-FEST. om fest som äger rum under våren l. hålls till vårens ära; jfr -firande, -gille, -högtid. Pingsten är .. för Stockholmsbon en vida högtidligare vårfest än den 1 Maj. AB 20/5 1834, s. 2.
-FIKON. trädg. tidigt mognande fikon. Agrell Maroco 1: 543 (1791, 1796).
-FIN. som är fin l. städad l. pyntad inför l. med anledning av l. på grund av våren; äv. vårlig o. fin (särsk. i ljusa färger l. vårliga tyger l. mönster); äv. bildl. I bredt skratt slutar det lilla så vårfint och vekt börjande drömmeriet (dvs. ett sångstycke i ett lustspel). SvD(A) 20/5 1897, s. 2. Då skulle han kratta riktigt vårfint vid graven. Fogelström BorgTr. 111 (1957). En smårutig blus blir vårfin med en isättning av vit piké. LD 1958, nr 95, s. 8. Victoria ser verkligen vårfin ut i sin skira puderfärgade spetsklänning. Expressen 1/5 2016, s. 19. Just nu, när Stockholm är vårfint och vädret vackert hoppas hon att turisterna kommer. SvD 14/5 2016, Näringsliv s. 5.
-FINGERÖRT~002, äv. ~200. bot. om den från maj till juli blommande örten Potentilla crantzii (Crantz) Beck ex Fritsch. MosskT 1893, s. 94.
-FIRANDE. firande av våren; jfr -fest o. valborgsmässo-firande. Vill man se ett verkligt vårfirande, bör man inte stanna i Stockholm, utan resa till Uppsala. DN(A) 1901, nr 11171 A, s. 3.
-FISK. om fisk som (företrädesvis) fångas under våren; jfr -makrill, -sill, -strömming. Wallerius Alm. 1714, s. 35. Man kunde gärna vid metfiske skilja fiskarne i vårfiskar, d. v. s. löja, mört, spigg, abborre, gers m. fl., och i höstfiskar eller de, som den tiden nappa bäst: abborre, laxöring m. fl. Schröder Fiske 17 (1900).
-FISKE. [fsv. varfiske] om fiske som bedrivs under våren l. under den isfria delen av året. IErici Colerus 1: 31 (c. 1645). Wid slutet af (april) .. begyntes wåhrfisket gå för sig, i ty Isarne mästadels afsmältes. Broman Glys. 1: 418 (1728). Vårfisket .. idkas .. i allmänhet från Mars till medlet af Sept. SkrGbgJub. 19: 149 (1859).
-FJÄRIL. fjäril som uppträder på våren. Boheman ÅrsbVetA 185354, s. 151. Vårfjärilar övervintrar som vuxna individer mellan stam och bark på gamla träd. EskilstKurir. 24/4 2015, Bil. s. 12.
-FLENÖRT~02 l. ~20. bot. om den i maj–juni blommande örten Scrophularia vernalis Lin. ArkBot. II. 1: 17 (1904).
-FLOD. om vattnets stigning l. översvämning hos vattendrag om våren (till följd av tillflöde av smältvatten); äv. konkretare; jfr flod, sbst.3 1, o. -flöde. G1R 6: 21 (1529). Så göra .. de starka Wårflodar ofta stor skada, som bårtföra stora stenar på de drägtigaste djup och Fiskeställen. König LärdÖfn. 6: 43 (1747).
Ssgr: vårflods-tid. tid under vilken det är vårflod. Koch GudVV 1: 89 (1916).
-vatten. vatten i l. från vårflod. Rätta tiden, at gräfwa desza wattugrafwar til hägnad, är om wåren något för midsommaren, sedan kälan uptinat och wårflods-watnet afflutit. Gadd Landtsk. 2: 61 (1775).
-FLOR. vårblom; jfr flor, sbst.2 1. Glädjens blomster växte högt, i yppigt vårflor. Wallengren Mann. 252 (1895). Krispiga tulpaner och doftande narcisser – årets vårflor på Sofiero. HbgD 13/5 2012, s. A27.
-FLORA. jfr flora 3. Medelhafs-Ländernes vegetation utgöres hufvudsakligen af en Vår-Flora. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 164.
-FLOTTNING. (förr) flottning (se flotta, v.2 1) under våren. Årets vårflottning på tvärelfvarne. GHT 11/7 1870, s. 4.
-FLOX. trädg. om vårblommande individ l. art av växtsläktet Phlox Lin.; särsk. dels om arten mossflox, dels om arten P. divaricata Lin., blåflox. Andra allmänt odlade arter (förutom sommarflox) äro vårflox med blåa blommor (Ph. divaricata, Ph. subulata) och höstflox l. höstsyren. 2NF 21: 786 (1914). Vårflox .. har minimala fordringar på läge, jord och skötsel. HantvB I. 3. 1: 217 (1935).
-FLUGA. särsk. fluga som uppträder under våren. AB 20/4 1911, s. 7.
Ssg: vårflug-larv. vårflugas larv. LfF 1900, s. 107.
-FLYTTNING.
1) jfr flyttning 2. Risingh LandB 40 (1671).
2) ombyte av vistelseort o. d. under våren, särsk. i fråga om djur; äv. konkretare; jfr flyttning 4 (a, c, d). TJäg. 1832, s. 125. Det är osannolikt, att, åtminstone under de årliga höst- och vårflyttningarna, någon väsendtlig förbättring af bevakningen öfver renhjordarna kan af Lappen åstadkommas. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 93. Det stora flertalet trädgårdssångare kommer på vårflyttningen till Sverige först efter mitten av maj. Rosenius SvFågl. 1: 118 (1915).
3) (†) om flyttning (se d. o. 4 b) som sker i anslutning till vårens flyttdag (se d. o. 2). DA 1811, nr 21, Bih. s. 4. Husmamsellsplats sökes nu genast eller till vårflyttningen af ett medelålders fruntimmer. SD 1893, nr 16, s. 8. Östergren (1968).
-FLÄKT. jfr -bris. Lätt kom hon, som en vårflägt, öfver fältet. Kellgren (SVS) 2: 279 (c. 1788). (Hon) erfor en underbar vederqvickelse, då hon .. inandades vårflägternas svalka. Rydberg Frib. 192 (1857).
-FLÖDE. om (kraftigt) vattenflöde på grund av smältvatten under våren, vårflod; jfr flöde 1 b. Cook 3Resa 510 (1787). Hvarje skogstrakt, som genomflytes af en bäck, äfven om han är så obetydlig, att han endast vid vår- och höstflöde kan blifva användbar för flottning, får derigenom ett väsentligen förhöjdt värde. TT 1880, s. 54.
-FODER, förr äv. -FOR. foder (se foder, sbst.1 1) avsett för vårfodring; äv. vårföda. Skulle och mig nu ett oförmodeligit prästegårdz bruuk .. påbördas .. så begärer iag .. af wederböranden wåhrfohr effter kyrckioordningen. VDAkt. 1685, nr 85. Är .. (bisamhället) ej alt för talrikt, så äro 2 a 3 kakor ledige från Bij .. hwilka besparas till wårfoder. Linnæus Bijskjöts. 23 (1768).
-FODRING. utfodring (se ut-fodra, v.1 1) under våren; äv. om vårbete. Hestarne äre wttskickadhe j wor ffodringhen. BtFinlH 3: 280 (1552). Svärmning .. (kan) påskyndas genom matning med flytande honing. Denna vårfodring retar till rik yngelsättning. Dahm Biet 101 (1878).
-FOR, se -foder.
-FORM. särsk.
1) om idrottares o. d. form (se d. o. I 8) under våren. (Terränglöparen) är i sitt livs vårform. IdrBl. 9/4 1924, s. 11.
2) om varietet av växt som är karaktäristisk för l. lämplig att odla på våren; jfr form I 9 slutet. Adonis vernalis har en tidigare vårform med outbildade .. blad. Fries BotUtfl. 1: 255 (1843). Både höst- och vårformer av såväl vete som råg odlas. Ymer 1942, 3–4: 324.
-FRID. (om medeltida förh.) jfr fred 4 c. Verelius 283 (1681). Från kallelse till tingen woro tre tider fridlysta: såningstiden med Wårfrid, skördetiden med Andfrid, och midwinterstiden med Julfrid. Afzelius Sag. 3: 29 (1841).
-FRIDLYSNING~020. (numera bl. tillf.) om fridlysning (se fridlysa 2) som endast gäller under våren. Ett ”blandadt” fridlysningssätt med en ”absolut” vårfridlysning och en ”relativ” höstfridlysning för blott laxartade fiskar. EkonS 2: 229 (1895).
-FRISK. frisk (se frisk, adj.2 3, 4) som våren l. som om våren; äv. mer l. mindre bildl. Euphrosyne, hvars vårfriska sånger med en rörande oskuld erinra om svenska hjertats och svenska språkets fägring. Atterbom Minn. 85 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Beskuggad af vårfriskt löfverk. Rydberg Ath. 372 (1859).
-FROSSA. särsk. (i skildring av ä. förh.) jfr frossa, sbst. 2, o. -feber o. vår, sbst.2 Så att tå wåhrfrossorne hafwa sitt uhrsprung af kölden, hafwa ther emot Höstfrossorne sin orsak uthi hettan. Lindestolpe Fross. 13 (1717).
-FROST. frost under våren. Then bästa Tijd at taga .. (bin) ifrån om Wåren, är om Walborg-Mässan .. sedan man förmärker, at Wårfrostet uphörer. IErici Colerus 2: 112 (c. 1645).
-FRYLE. bot. om den vårblommande växten Luzula pilosa (Lin.) Willd.; jfr -tåg o. hår-tåg, sbst.1, il-tåg, sbst.1 NormFört. 33 (1894). Petar bland blåsippsblad och ser små ludna knoppar, granskar vårfrylens knippor och ser blomsterstjälkar sticka upp. SthmLSödertäljeT 1957, nr 56, s. 5.
-FRÖJD. vårglädje; äv. mer l. mindre bildl. Sjöberg (SVS) 1: 109 (1819). Benen utaf vårfröjd spritta. Sehlstedt 4: 155 (1871). Livets korta vårfröjd. Fehrman DiktDöd. 35 (1952).
-FUKTIGHET~002, äv. ~200. särsk. om den fuktighet (l. väta) som (åker)jorden innehåller under våren; jfr -must, -syra, -väta. Björkman Skogssk. 137 (1868). Icke minst viktigt är det, att ytlagrets vårfuktighet stannar länge kvar, hvarigenom groningen .. hinner försiggå ostördt. SkogsvT 1911, s. 118.
-FÅGEL. om flyttfågel som gm sin ankomst anses förebåda våren; äv. allmännare, om fågel som visar sig l. sjunger om våren. Vår-foglarnas ankomst. VetAH 1780, s. 314. Vårfåglarna hade börjat sjunga i träden. Martinson Nässl. 43 (1935).
-FÄBOD~02 l. ~20. (förr) fäbod som beboddes om våren; jfr -bod. Fatab. 1918, s. 46.
-FÄGRING. hos natur o. d.: vårlig fägring; äv. bildl. En ung flicka i denna första späda vårfägring, just på öfvergångspunkten mellan barn och flicka. Wetterbergh SamhKärna 1: 161 (1857). Då naturen ikläder sig sin vårfägring. TSvLärov. 1942, s. 413.
-FÄLLD, p. adj. skogsv. om träd l. virke: avverkad under våren; jfr fälla, v. 18 b, o. -huggen. Ved af vinterfälda träd är tätare och tyngre än af vår- och sommarfäld. Skogvakt. 1891, s. 15.
-FÄLLNING.
1) hårfällning hos djur under våren. (Hos hästar) fällas täckhåren 2 gånger årligen .. Tiden för vårfällningen är beroende af klimatet. Wrangel HbHästv. 622 (1885).
2) skogsv. fällning (se d. o. 3) l. avverkning under våren. (Till hastigare torkning) kommer äfven billigare arbetskostnad, emedan ingen randbarkning mer än vid roten kommer ifråga vid vårfällning. Skogvakt. 1891, s. 16.
-FÄLTTÅG~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om fälttåg företaget på våren; jfr fälttåg, sbst.2, o. -offensiv. BL 2: 273 (1836).
-FÄRG. färg som förekommer i (o. är karakteristisk för) naturen om våren; äv. i utvidgad anv.: ljus l. vårglad (se d. o. 2) färg. Saima 1845, nr 20, s. 1. Lönnarna och asparna hade ännu icke förlorat sin rödbruna vårfärg, och barrträden hade skjutit tumslånga, ljusgröna skott. SvNatL 19: 219 (1909). Ljusbeige är en vårfärg. Born RopSten. 114 (1991).
-FÄSTMÖ~02 l. ~20. (tillf.) Fröding Stänk 67 (1896).
-FÖDA. föda (se föda, sbst. 1 (b)) under våren; jfr -foder. Hunger: när ett bijsamhälle ej har tillräckelig wåhr- och winter föda. Linnæus Bijskjöts. 84 (1768). Jag (anser) mig kunna fastslå, att följande lafvar .. äro af renarne omtyckta .. Stereocaulon .. ; viktig vår- och höstföda. Lönnberg Ren. 148 (cit. fr. 1908).
-FÖDD, p. adj. född (se föda, v. II 1 a) under våren; äv. bildl. Ja, det är höst. Mitt hjärtas väna vän, / hvad lust, att vårfödd kärlek lefver än! Karlfeldt Vildm. 47 (1895). Den vårfödda kalven bör inte spärras in i en kvav och flugfylld ladugård under sitt första levnadshalvår. Sonesson BöndB 713 (1955).
-FÖRE. om före under vårvintern. Læstadius 1Journ. 295 (1831). Vårföret är bättre (för skidåkning) än förvinterns, enär snön under våren genom omväxlande inverkan av sol och köld blir kristallinisk. Dyhlén SkidlöpnGr. 32 (1919).
-FÖRGÄTMIGEJ. bot. om den i april–maj blommande växten Myosotis stricta Roem. & Schult. ArkBot. II. 1: 23 (1904).
-FÖRKYLNING. förkylning under våren. GHT 1884, nr 108 B, s. 1. Jag .. skötte henne under en envis och inte ofarlig vårförkylning. Siwertz Förtr. 239 (1945).
-GARDEROB. uppsättning vårkläder; jfr -toalett. DN(A) 17/5 1907, s. 2. Den .. unga damen .. är iklädd en klädsam jumperklänning ur N. K:s nyinkomna vårgarderob. DN(A) 25/2 1926, s. 5.
-GENERATION. biol. generation (se d. o. 2 a β) som alstras o. utvecklas under våren. Den bandade vindrufsvecklaren .. lefver i två generationer på vinstockarna, dels en vårgeneration, som skadar knopparna, dels en senare generation, som .. förstör drufvorna. 2NF 36: 54 (1923).
-GENTIANA. trädg. den under våren blommande växten Gentiana verna Lin. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 179 (1946).
-GILLE. vårfest; äv. bildl. Arbetareföreningens Vårgille blifver Lördagen d. 28 April. PT 26/4 1855, s. 4. Sparfvarna hålla vårgille i fläderbusken bakom flygelväggen. Ericson Fågelkås. 2: 81 (1907).
-GINST. trädg. om prydnadsbusken Cytisus x praecox Bean. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 113 (1946). Vårginst .. Blommar tidigt under våren på tunna överhängande gröna grenar som växer tätt. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 96 (2004).
-GIST. (†) = -gistning. Den ena Blåsbälgens reparation .. hwilken af Wårgisten blifwit skadader. VDAkt. 1722, nr 278. GbgAB 1899, nr 109 B, s. 2.
-GISTNA. (†) = -gistning. VDAkt. 1658, nr 125. Iag befan .. (tjärtunnorna) någåt förleden våhras af våhrgistna gistna att Tiäran någåt uthtärdes. VDAkt. 1707, nr 507.
-GISTNING. (-gissning) (†) (för trä menlig) torka under våren; jfr gistna 3 o. -gist, -gistna. VDAkt. 1749, nr 60.
-GLAD.
1) om person (l. djur): som är glad med anledning av att det är vår; äv. i överförd anv. (jfr 2); jfr -tokig, -yr. En nyfjädrad svalas vårglada kvitter. Levertin Leg. 42 (1891). Trehundratusen vårglada japanskor ha under söndagen varit i Uenoparken. Mörne Katz VitMän 213 (1928).
2) i fråga om intryck: som präglas av vårstämning o. som gör en glad l. lätt till sinnes; äv. allmännare: som präglas av glad (o. lätt) stämning l. ger ett glatt (o. lätt l. ljust) intryck (o. förknippas med (sol o.) vår); jfr -pigg. Hafsfriska, vårglada alster af ädlaste grekisk fantasi. Steffen EnglVärldsm. 250 (1898). Nu är det dags att frossa i penséer, pärlhyacinter och andra vårglada blommor. Sydsv. 17/4 2017, s. D10.
-GLANS. glans (se d. o. 1, 3) under våren; äv. mer l. mindre bildl., i uttr. livets vårglans. Thorild (SVS) 6: 55 (1781). Ungdom, som har flytt sin kos, / Och lifvets vårglans, som begynt förblekna. Cygnæus 10: 224 (1854). Solen .. spelade med skimrande vårglans in genom slottets rutor. Topelius Fält. 2: 430 (1856).
-GLÄDJE. glädje som ngn känner för att det är vår, glädje över våren; jfr -fröjd, -jubel, -yra. SvLittFT 1838, sp. 138. I vårglädje, sommarhetta och höstvemod. TurÅ 1962, s. 90.
-GRIS. lant. vårfödd gris. VexiöBl. 1810, nr 35, s. 4. Viktigt är att de grisar, som man vill behålla till afvel, alltid väljas bland vårgrisarna. VerdS 12: 41 (1889).
-GRODD, p. adj. (i fackspr.) om frö l. växt o. d.: som grott under våren. Före fruktmognaden i juli månad observerades talrika groddplantor af vårgrodda frön. BotN 1900, s. 263.
-GROENDE, p. adj. (i fackspr.) om frö l. växt o. d.: som gror under våren. Sernander SkandVeget. 92 (1901). Arten är ettårig, mestadels vårgroende men även höstgroende och övervintrande. SvVäxtförädl. 1: 239 (1951).
-GRONING. groning (av frö o. d.) under våren. BotN 1905, s. 178.
-GRYNING. gryning under våren; äv. bildl.: pånyttfödelse. Det är sanning att midt i menniskans vårtid kan der vara höst, likasom i höstens tid det kan finnas en vårgryning. Oscar II 3: 234 (1847, 1889). Vi kom ut (från krogen) i den råkalla vårgryningen. Söderström Högkv. 142 (1968).
-GRÄS. om under våren nyuppvuxet gräs. Vårgräset uplifvar hjorden. Enbom Gessner 46 (1794).
-GRÄVA, -ning. gräva inför l. under våren. Spaden bör vara .. smalare, då jorden skall söndersmulas och jämnas såsom vid vår- och sommar-Grävning. Juhlin-Dannfelt 118 (1886). Han längtar efter att få börja vårgräva i trädgården. HbgD 27/3 2011, s. A10.
-GRÖDA. om våren sådd gröda; jfr -säd 3. DA 1824, nr 102, s. 5. Många bönder var tvungna att så nytt där höstsådden blivit förstörd och vårgrödorna har kortare rotsystem som inte kan nå tillräckligt långt ner i den kompakta jorden. NorrkpgT 17/7 2010, s. A4.
-GRÖN. som har den gröna färg som är karakteriserande för växtlighet under våren. I vårgrön slöja vid källan hon står. Atterbom SDikt. 1: 83 (1836). Vårsolen ler öfver vårgröna slätten. Sehlstedt 5: 53 (1871).
-GRÖNA. (†) vårgrönska; jfr gröna, sbst. 6 a. Lycksalighet och wälsignelse utbreder sig under hans regering lika som den späda wåhr-grönan framsticker och förökar sig wid den annalkande Wåhr-Solen. Mörk Ad. 1: 23 (1742).
-GRÖNSKA. grönska (se grönska, sbst. 3) under våren; jfr -gröna, -vegetation. Atterbom Minn. 343 (1818). Trädgården, där gräsmattorna stodo i ljus, späd vårgrönska och trädens blad höllo på att spränga knopparna. Lagerlöf Holg. 2: 200 (1907).
-GÖDSLA, -ing. gödsla (jord o. d.) under våren. MosskT 1888, s. 418. Vårgödslingen med kalisalt har genomgående gifvit större skördeökning än höstgödsling. LAHT 1912, s. 223. Vårgödsla, med ko-, häst- eller hönsgödsel. Det ger perenner, buskar och gräsmattor en bra start. ÖgCorr. 5/5 2011, s. C13.
-GÖK. (numera bl. tillf.) gök (som gal) om våren. Vid pass efter Pingst, eller så, / Då .. / .. Vårgöken hörs uti trä’t. CFDahlgren 2: 161 (1841).
-GÖRA, -ning. (†) förrätta vårarbete (på åker o. d.); jfr -bruka o. våra 2. Så att her motte j rätten tijdt bliffwe sått och wårgiort. G1R 16: 231 (1544). Hofcal. 1794, s. 133.
-HABIT. (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande, skämts.) vårdräkt l. vårkläder. SöndN 1862, nr 14, s. 3. Herrarne voro klädda i nya vårhabiter. Strindberg NRik. 112 (1882). SDS 28/5 2001, s. B6.
-HALVÅR~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om den (ungefär) halva del av året som innefattar l. vars kulmen är våren. Med vårhalvåret menar jag .. tiden från och med de första vårtecknen till skördens början, d. v. s. från julens avslutning t. o. m. midsommar. FoF 1918, s. 6.
-HANE. (†) harsyra. Retzius FlOec. 482 (1806). Dalin (1855).
-HARVNING. harvning under våren. VadaPrästgInvent. 1628. Om första vårharfningen på den höstplöjda trädan sker i rätt tid och fullständigt, så är man sedan herre öfver brukningssättet. LAHT 1889, s. 190.
-HATT. jfr -kläder. SthmModeJ 1849, s. 48. Det fanns unga flickor där i ljusa dräkter och fina vårhattar. Lagerlöf Holg. 2: 200 (1907).
-HIMMEL. om himmel på l. typisk för våren; jfr -sky. Adlerbeth Buc. 110 (1807). Sällan ha våra röda fanor vajat mot en vårhimmel så ren och hög som i dag. Lidforss Dagsb. 23 (1906).
-HONUNG, förr äv. -HONING. biodl. honung som insamlas under våren. Bäst är vår- eller s. k. Majhoning. Rosendahl Farm. 453 (1897).
-HOSTA. jfr -sjukdom. Den här gångbara wår- och flusshostan. VDAkt. 1782, nr 299.
-HUGGEN, p. adj. jfr -fälld. Kol af vinterhuggen ved äro fastare och lemna starkare hetta än kol af vårhuggen ved, fäld i saftiden. Skogvakt. 1891, s. 16.
-HÖGTID~02 l. ~20. jfr -blot, -fest. Den s. k. Vårhögtiden, en af de gamle Skandinavernas stora offerfester. GotlLT 1852, nr 16, s. 3. Med uppmarscher, fanborgar och sång förhöjs ytterligare vårhögtiden. TurÅ 1952, s. 152.
-HÖGVATTEN~020. högvatten under (l. typiskt för) våren. Flodström Naturförh. 174 (1918).
-ILNING. (numera bl. tillf.) vindil på våren. Det droppade ännu ur takåsen från en vårilning på natten. Norlind Hell 2: 132 (1913).
-INSEKT~02 l. ~20. insekt som (normalt) uppträder under våren. Boheman ÅrsbVetA 185152, s. 46. Då jag ej haft möjlighet att vistas på Kullaberg under april och maj, kan jag ej yttra mig om vårinsekterna. FoFl. 1952, s. 150.
-INTAGNING~020. intagning (se intaga, v. 2 d) inför vårterminen l. under våren. Antalet nya elever per år skall ökas från 30 till 48, fördelade på en höst- och en vårintagning. DN(A) 29/9 1955, s. 17.
-IRIS. trädg. om örten Iris reticulata M. Bieb. Våriris .. blommar mycket tidigt om våren, ofta i april, med violblå, gultecknade blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 222 (1946).
-IS. is (se is, sbst.1 3) under våren. Hellant Alm. 1744, s. 14. De visste nog, att våris är farlig, men denna såg ju alldeles säker ut. Lagerlöf Holg. 2: 83 (1907).
-JAKT. jakt under våren; jfr -skytte. Att sparsamhet med vårjagten skulle inom längre eller kortare tid .. visa någon skillnad på den allmänna tillgången (på flyttande sjöfåglar). Swederus Jagt 241 (1831).
-JORD. (vår- 1731 osv. våre- 1740) jord om våren; förr äv. om åker avsedd för vårsådd. Wårjordens uppkiörande och besåande. VDAkt. 1731, nr 106. Linskott och vitlöksskott tittar upp ur vårjorden. Sydsv. 7/12 2010, s. C12.
-JUBEL. jfr -glädje. Wikner Lifsfr. 2: 57 (1873). Luften är lätt av drivande moln och lärkornas vårjubel ute på slätten. TurÅ 1956, s. 264.
-KAKA. (om ä. förh.) plogkaka; jfr -lev, -oxe o. jul-kaka a, så-kaka. RedNordM 1906, s. 15. Hvad beträffar vårkakan .. så skulle den ligga .. orörd till trettondagen .. Men sedan gräfdes den ned till bottnen af sädesbingen, där den fick ligga till första såningsdagen på våren. UpplFmT 29–32: 38 (1913).
-KALENDER.
1) kalender (se kalender, sbst.2 1) med uppgifter om evenemang o. d. under våren. TurÅ 1952, s. 84.
2) (förr) kalender (se kalender, sbst.2 3) utkommande under våren. Strindberg Brev 5: 34 (1885). Den vårkalender, som nu ligger framför oss .. innehåller efter vanligheten åtskilligt, som verkligen behöfver läsas med bonhomie. NordRevy 1895, s. 593.
-KALL. jfr kall, adj. 1 b, o. -kylig. Mellan solvågorna böljade köldstråken som kalla andningar, och skuggorna voro vårkalla och fuktiga. Ek Gräns. 225 (1918).
-KALV. lant. vårfödd kalv. En lindrig afgift att .. betalas .. med en skilling Dansk .. för hvart tjugonde rendjur; årets vårkalfvar oberäknade. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 94.
-KALVA, -ning. kalva på våren. MeddLantbrStyr. 1904, 1: 4. Kon, som skulle vårkalva, fick .. ha sin tillsyn. Väring Vint. 76 (1927).
Avledn. (lant.): vårkalvare, f. l. r. LB 3: 43 (1902). Höst- och vinterkalvare ha förmånligare laktationskurva än vår- och sommarkalvare. LAHT 1932, s. 363.
-KANT. i sådana uttr. som (fram) l. mot vårkanten, på l. mot våren; jfr -krök, -sida. Lundquist Profil. 1: 43 (1884: på). Fram på vårkanten tog han sig fjorton dagars semester. Hellström Storm 415 (1935). På eftervintern mot vårkanten blev det bättre. Wassing Dödgr. 189 (1958).
-KAPPA. jfr -kläder. JournD 1853, s. 31. Nu är det dags att plocka fram vårkapporna och de lite nättare skorna. KvällsP 5/4 2011, s. 9.
-KATARR. (numera mindre br.) förkylning o. d. under våren; jfr -sjukdom. Om denna sjukdom (sägs), att den ingalunda var en vanlig vårcatarrh, utan en verkelig Influenza. Ilmoni Sjukd. 2: 228 (1849). Sommarkatarr, vårkatarr, (dvs.) en ofta recidiverande på senvåren l. försommaren uppträdande konjunktivit. Renander Wernstedt 261 (1965).
-KLAR. om dag l. himmel l. luft l. väder(lek) o. d.: klar (se d. o. 3) som den l. det brukar l. kan vara på våren. AB 2/7 1841, s. 3. Han .. följde med blicken en skara fåglar, som pilsnabbt sköt genom den vårklara luften. Roos DjupSag. 146 (1901).
-KLIPPNING. särsk. om klippning av får under våren. Fåren klippas två gånger om året. Vårklippningen göres i mars–april, höstklippningen i sept.–okt. 2NF 9: 200 (1908).
-KLOCKA. (†) snöklocka (se d. o. 2); jfr -lilja. Hartman ExcFl. 44 (1846). ArkBot. II. 1: 71 (1904).
-KLYNNE. bot. örten Valerianella locusta (Lin.) Laterr. (vars bladrosett kan skördas som sallad tidigt på våren), mâchesallad; jfr -sallat. Krok o. Almquist Fl. 1: 63 (1935).
-KLÄDD, p. adj. klädd för våren; äv. mer l. mindre bildl., om grönskande natur o. d. under våren. Allt var i den höghvälfda salen / högtidligt och gladt, liksom vårklädda dalen. Ling As. 227 (1833). Gräsgårds kyrka fylldes av vårklädda besökare när kören Sydöland höll sin årliga vårkonsert. Ölandsbl. 16/5 2013, s. 17.
-KLÄDER, pl. (lätta l. svala, i sht ljusa l. färgglada) kläder avsedda för användning på våren; jfr -dräkt 2, -garderob, -habit, -hatt, -kappa, -klänning, -kostym, -paletå, -rock, -toalett. LdVBl. 1853, nr 21, s. 4. Nu när butikernas skyltfönster fylls med vårkläder .. så börjar vårkänslorna sakta men säkert smyga sig fram. Ljusnan 2/3 2013, s. 3.
-KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING.
1) (†) (uppsättning) vårkläder. Wår klädninnger som Hans K: M: haffuer Vndt och Effterlåthit oss. KlädkamRSthm 1591 B, s. 106 b.
2) klänning (se d. o. 2) avsedd för användning på våren; jfr -kläder. NJournD 1859, s. 59. Ute på promenaderna fladdrade de nya vårklänningarna och ljusa kostymer. Beijer BritaGrossh. 271 (1940).
-KNOPPNING. knoppning(stid) under våren (jfr knoppas I 2); äv. mer l. mindre bildl. (jfr knoppas I 2 d). Dem var beskärdt att gå bort i halfutsprucken och löftesrik vårknoppning. Atterbom Minn. 4 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Lätt violskiftande björkar i vårknoppningen. LundagKron. 3: 290 (1955).
-KNÄPP. (numera bl. tillf.) kortvarigt vårväder på (sen)vintern. Kanske jag i Februari vid första vårknäppen tar en tur i Urkantonerna. Strindberg Brev 4: 394 (1884).
-KOLLEKTION. särsk. om uppsättning vårkläder designade l. uppsydda av modehus o. dyl. l. saluförda i klädaffär; jfr -mode. AB 1904, nr 18 A, s. 4. På tisdagen vid tedags visade Lejamagasinet i Centrum sin vårkollektion på Royal. SvD(A) 30/4 1930, s. 6.
-KONSERT. konsert som ges på våren. GbgP 4/6 1859, s. 2. Orphei drängar .. har sedan 1870 årligen gett en vårkonsert i Uppsala. 2NF 20: 945 (1914).
-KORN. korn (se d. o. 3, 4) som sås på våren; jfr -råg, -vete. Rätta tiden till kornsädet .. (infaller) när tiälan ähr wäl uthur marken .. Förutan thätta ordinari wårkornet, så haffwa och sombliga brukat winterkorn och så thet sidst på hösten. Rosenhane Oec. 74 (1662).
-KOSTYM. jfr kostym 4 o. -kläder. SthmModeJ 1850, s. 24. Bruden var klädd i ljus vårdräkt och brudgummen i vårkostym. NerAlleh. 19/10 2011, Sydnärke s. 15.
-KRAGE. trädg. individ l. art av släktet Doronicum Lin., gemsrot. Hylander PrydnV 43 (1948). De gröna tuvorna är en låg vårkrage som blommar i gult. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 308 (2004).
-KROKUS. trädg. den vårblommande örten Crocus vernus (Lin.) Hill; jfr -saffran. Tidiga Blomster-lökar börja nu (i april) wisa sig, såsom wårkrokis, Tulipaner och Narcissor. Lundberg Träg. 201 (1754).
-KRÄMPA. (numera bl. tillf.) jfr -sjukdom. D. 1 april. brukade jag myrbad på Ladugårdslandet til at förwara mig för wanliga wår-krämpor. Rhyzelius Ant. 136 (c. 1750).
-KRÖK. (numera bl. tillf.) jfr krök 3 o. -kant. Hon stannade från oktober och till framemot vårkröken. Johansson SmedBrukspatr. 24 (1933).
-KUR. (vår- 1642 osv. våre- 1697) (numera bl. tillf.) jfr kur, sbst.3 1. AOxenstierna Bref 2: 40 (1642). Somliga dricka .. (rå björksav) såsom vårkur emot skörbjugg. Santesson Nat. 45 (1880).
-KVITTER. fågelkvitter under våren; jfr -sång. När han såg himmelen hög och klar öfver sitt hufvud och från skogen hörde fåglarnes börjande vårqvitter, då reste han sig plötsligt till hälften. Roos Strejk. 59 (1892).
-KVÄLL. kväll om våren; jfr -afton. Strindberg TjqvS 4: 173 (1876). Den nordiska vårkvällens skära, vemodsfyllda solnedgångsstämning sänker sig alltmer både öfver naturen och öfver människornas sinnen. Solnedg. 3: 20 (1912).
-KYLA. kyla (se kyla, sbst.2 1) under våren; jfr -köld. VetAH 1798, s. 255. Än förminskas .. (fruktbarheten) af jordens medtagna krafter, af vårkylans inkräktning på sommarens värma, af störtskurarnes tryckning på de mognade axen. 2SAH 4: 117 (1806).
-KYLIG. jfr -kall. Plötsligt känner jag mot mig isa / vårkylig doft från kärrens vatten. Ekelund Syn. 123 (1901).
-KÄNNING. upplevelse av l. föraning om vår (jfr -aning); äv.: vårkänsla (se d. o. 2). Att döma af väderleken här i Stockholm bör man i Göteborgstrakten redan hafva starka vårkänningar. Rydberg Brev 1: 183 (1870). Sången klingar kring gator och gränder – ungdomen rasar – det är vårkänningar. Strindberg Brev 1: 23 (1870).
-KÄNSLA.
1) upplevelse av vår; äv. bildl.; jfr -stämning. SvLittFT 1833, sp. 124. Det går en vårkänsla genom landet, en fläkt af den nya tiden, som vaknat därute. AntT XIV. 1: 189 (1899). Den svarta myllan såg pösig och härlig ut och vårkänslorna stego vid åsynen av en bonde med häst och harv i arbete på åkern. Form 1951, s. 56.
2) om känsla av ökad energi l. glädje l. lust under våren; äv. med inbegrepp av känsla av ansvarsfrihet; i sht i pl.; jfr -känning. En stor strid mellan plikt- och vårkänslor synes sönderslita honom. Strindberg TrOtr. 2: 9 (1883, 1890). Två hundar .. hängåfvo sig åt sina vårkänslor vid de helga klockornas klang. Strindberg Giftas 2: 36 (1886).
-KÄRLEK~20, äv. ~02. förälskelse om våren. Knorring Cous. 1: 38 (1834). Våren, kyssarnas tid är inne. Nu blommar den skira vårkärleken. Fogelström Vakna 122 (1949).
-KÖLD. jfr -kyla. JPGothus NMånsson A 2 a (1639). Ringa snöfall om winteren, utställer sädesbrådden för skadelig wår-köld. Gadd Landtsk. 1: 60 (1773).
-KÖRA, -ning. (numera bl. i skildring av ä. förh.) plöja (jord) på våren. Bägge Församlingarne undandraga sig at wårkiöra jorden och förskiuta utsädet. VDAkt. 1760, nr 225. För vårkörning och så har dom fått leja hästar. Claesson YFrej 123 (1968).
-LAND. särsk.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om åker avsedd för vårsådd. Rålamb 13: 98 (1690). Vill man göda till vårlanden, så är det förmånligast att utföra och nedmylla gödseln hösten förut. Arrhenius Jordbr. 1: 114 (1859).
2) uppehållsplats för djur under våren; särsk. i fråga om renhjord. Däromkring är styckevis lämpligt vårland för björn. Berg Sjöf. 136 (1910). (På hösten) leder renskötaren .. (renhjordens) väg tillbaka neråt lågfjällsområdet, som är både höst- och vårland. 2SvKulturb. 11–12: 210 (1938).
-LANDSKAP~02 l. ~20. landskap (se d. o. 5) sådant det ter sig på våren. Lundkvist FlodHav. 50 (1934). Vårlandskapet bredde ut sig, häggen blommade och himlen sprack upp. FaluKurir. 24/5 2016, 2: 7.
-LEK.
1) lek (se lek, sbst. 1 (d)) på våren. Den första i Wårlekens heliga dans, / Skal hon äfwen bära den wackraste Krans. 1Saml. 7–9: 317 (1777). Sandlådan har tinat fram och det är en perfekt dag för vårlekar. Barometern 15/4 2010, Bil. s. 14.
2) parningslek på våren; särsk. i fråga om fiskar. Enholm Anm. 1: 19 (1753). Solbelysta, varma, lugnvatten, där vårlekarna lekas, och där laxynglet skall kallas till lif. Ahrenberg StRätt 123 (1899). I början av april, medan .. (dalriporna) ännu äro vita och ännu tillsamman i flockar, plägar vårleken taga sin början. Rosenius SvFågl. 3: 352 (1930).
-LEKANDE, p. adj. särsk. om fisk: som leker (se leka, v. 8) på våren. Våra enkla svenska apparater för odling af vårlekande fiskar omnämnas .. med mycket erkännande. TIdr. 1881, s. 21.
-LEV. (förr) jfr -kaka. Det öfverblifna (julbrödet) gömdes i sädesbingen, tills vårplöjningen började, då det under namnet vårlef gafs åt dragarna. Wistrand NordMAllmog. 40 (1909).
-LEVERANS. abstrakt o. konkret; jfr leverans 2. Korn, för vårleverans. AB 5/4 1850, s. 3. Nu börjar vårleveranserna anlända i butik. AB 10/3 2006, Klick s. 33.
-LEVKOJ. (†) om snöklocka (se d. o. 2); jfr -lilja. Wår-saffran och Wår-Leucojen äro utblommade, när gula Narciszorne, Wår-Adonis och Käjsarkronan fira deras högtider. Fischerström 2: 167 (1780). Lilja HbOdlVext. 74 (1842).
-LIK. som liknar l. påminner om våren; i sht i fråga om väder o. d.; jfr vårlig. Ett Ting som Wår-likt prålar. Warnmark Sinnew. 51 (1687). Det var en fager, nästan vårlikt klar Septemberdag. Lönnberg Franzos HalfAs. 6 (1881). En af de första rigtigt vårlika dagarne i Maj. Hedenstierna FruW 5 (1890). Som en .. (fågel) lade hon .. huvudet på sned och kvittrade glatt och vårlikt. Krusenstjerna Pahlen 7: 298 (1935).
-LILJA. bot. om den i maj blommande lökväxten Ipheion uniflorum (Lindl.) Raf.; äv. (numera bl. tillf.) om annan (liljeliknande) vårblommande växt (särsk. om snöklocka (se d. o. 2) (jfr -klocka, -levkoj)). VetAH 1774, s. 26 (om snöklocka). Jordans stränder prunkade med .. de fagraste vårliljor, som utmärka Syriens flora. Lönnberg Kåre 274 (1887). VåraKulturvN 104 (1977; om I. uniflorum).
-LIV. särsk. om vårgrönska; äv. mer l. mindre bildl., om ungdomstid l. pånyttfödelse o. d. Ett förskönadt wårlif spred sig .. öfwer den friare menniskoanden, öfwer konster och wetenskaper. SPF 1840, s. 257. Det rika vår-lif, som den nyvaknade naturen utvecklar. 2SAH 41: 297 (1866).
-LJUM. om vind l. luft o. d.: ljum (ss.) på våren. Det wårljumma wädret framlockade några fjärilar. Zetterstedt SvLappm. 1: 33 (1822).
-LJUNG. trädg. om växten Erica carnea Lin. nom. cons. Vårljung .. Är tidigt om våren översållad med rosa blommor utmed grenspetsarna. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 146 (1946).
-LJUS, n. dagsljus l. solljus under (l. kännetecknande för) våren; äv. bildl. Den glada oskuldsfulla blicken .. strålar ut sitt eget vårljus. Geijer Minn. 2 (1834). Vårljuset utanför var olidligt ljust. Lo-Johansson Gen. 570 (1947).
-LJUS, adj. i fråga om naturens färg l. ljusförhållanden: ljus (ss.) på våren; äv. mer l. mindre bildl. 2SAH 26: 49 (1851). Madonnan i Rosengården, som drömmer till sina leksystrars vårljusa musik. Levertin Diktare 74 (1898). Der var vårljusa fläckar af nylöfvade almar. Rosenius Himmelstr. 249 (1903). En vårljus och stilla majnatt. OoB 1963, s. 1.
-LOSSNING. [sannol. bildat efter mönster av is-lossning] islossning; äv. vårbrytning. Ekblad 427 (1764). Här får virket ligga, tills det i vårlossningen utvältas i flottled. 2NF 25: 1055 (1917). Här hemma .. är det vindstilla och soligt lä och ett slags vårlossning. Jönsson ÄnSjung. 37 (1947, 1954).
-LUFT. jfr luft, sbst.2 1. Voigt Alm. 1686, s. B 1 b. Vi hafva en ren och frisk kyla med skogs- och litet vårluft i sig, som gör min af norska suddet échaufferade blod godt. Edholm C15T 106 (1863).
-LÅNG. (numera bl. tillf.) särsk. i uttr. vårlång(an) dag, i fråga om dagens längd under våren. Afzelius Sag. 3: 75 (1841). En qvinna .. fick så stort område, som hon kunde på en vårlång dag kringrida på en tvåårig, välfödd qviga. Hildebrand Isl. 68 (1867).
-LÅT. särsk. om fågelsång l. fågelläte under våren; jfr låt, sbst.3 II 3, o. -läte, -sång. Det är lärkan. Och om hennes vårlåt också icke är den första, så är den åtminstone den populäraste. PT 6/5 1898, s. 3.
(1, 2) -LÄGGA, -ning. (†) förbereda (åker) inför vårsådd; äv.: vårså. För åckerens tillredning med plöijande, härfwande, wåhrläggande. VRP 1700, s. 508. 8 skäppor korn, som wårlades d(en) 2 Junii. Sjögren Journ. 25–28/5 1804.
-LÄTE. fågelläte på (l. typiskt för) våren; jfr -låt, -sång. Vipan tumlar sig med sitt innerligt glada vårläte öfver ängarna. Nilsson Dagb. 5 (1816, 1879).
-LÖDJA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr lödja, sbst.4, o. -ull. Celsius HushAlm. 1740, s. 31. I Venjan klippte man (fåren) fyra gånger, varvid vårlödjen var sämst. Levander DalBondek. 1: 297 (1943).
-LÖK.
1) om vårblommande lökväxt av släktet Gagea Salisb.; särsk. om G. lutea (Lin.) Ker Gawl. (jfr vårfrudags-lök, vårfru-lilja); äv. allmännare, om vårblommande lökväxt. Liljeblad Fl. 187 (1816). Crocus luteus med höggula blommor, och Cr. sulphureus med ljusgula blommor äro .. vackra Vårlökar. Lundström Trädg. 2: 22 (1831). På trädgårdsgångarna .. (växer) rikligt med blekgul vårlök, både Gagea lutea och minima. Fatab. 1954, s. 196. jfr hölster-, ludd-, skogs-, stjärn-vårlök.
2) om tidigt spirande (odlad) lök (se d. o. 1) vars blast kan användas i matlagning, salladslök. Tillsätt den finskurna vårlöken strax före servering. ICAKurir. 1995, nr 16, s. 17.
-MAKRILL. om makrill (fångad) under våren. Œdman Bahusl. 34 (1746). Vårmakrillen är betydligt magrare (än höstmakrill) och innehåller bara ett par gram fett. GbgP 23/9 2004, s. 49.
-MARKNAD. marknad hållen under våren; jfr -mässa. I somliga Lapmarker .. (är) kommit i bruk at holla Wårmarknad Mathesmässo- eller Wårfrudags tiden, då Borgerskapet allena reser opföre. Högström Lapm. 244 (1747).
-MIDDAG. middag (se d. o. 2 (b)) som hålls på våren; särsk. om sådan middag hållen med anledning av vårens ankomst o. d. Restaurangernas vårmiddagar äro en mager ersättning för alla de jublande vårkänslor, som den gamla majfesten utlöste. Nilsson FestdVard. 119 (1925).
-MILD. jfr mild 5 b α, β, δ. En söndagseftermiddag mot slutet af Mars månad, då himlen var klar och luften vårmild. Crusenstolpe Mor. 6: 641 (1844). Månens vårmilda sken. Martinson BakSvenskv. 135 (1944).
-MINNE. minne (se minne, sbst.1 4) från vår. Vårminnen äro som barndomsminnen; de bära alltjämt hoppets färger. Cavallin o. Lysander 1: 1 (1861).
-MODE, förr äv. -MOD. mode som råder under våren (jfr mod, sbst.3 2 a); äv. konkret: mode avsett att bäras under våren (jfr mod, sbst.3 3, o. -kollektion). Vår-moderna tillhöra (i februari) naturligtvis ännu framtiden. SthmModeJ 1845, s. 24. En möjlighet att ta del av det vårmode som lokala handlare fyllt på sina lager med. SundsvT 10/4 2016, s. 11.
-MORGON. morgon om våren. Biberg Linné Oec. 20 (1750). Vårmorgonen har vit frost i sin spirande grönska. Martinson BakSvenskv. 68 (1944).
-MURA. (†) växten Potentilla verna Lin., småfingerört. MosskT 1896, s. 193. Kindberg SvNamn 22 (1905).
-MUSSERON. bot. den tidiga matsvampen Calocybe gambosa (Fr.: Fr.) Donk. Endast Vår-Musseronerna .. äro utmärkt läckra, jemförliga med Champignoner. Fries BotUtfl. 3: 340 (1864).
-MUST. lant. vårfuktighet. Alt kommer därpå an (vid kornsådd), at jorden är wäl torr när man sår, dock icke så, at wår-musten är borta. Serenius EngÅkerm. 202 (1727).
-MYGGA. om (art l. släkte av) (stick)myggor som uppträder tidigt på året. Thomson Insect. 326 (1862). En grupp stora myggor som uppträder tidigt på våren kallas vårmyggor. Hufvudstadsbl. 12/6 2016, s. 15.
-MÅNAD.
1) om var o. en av de månader som infaller under våren. April och Maj äro altså våra tvänne Vårmånader. VetAH 1757, s. 263.
2) (numera bl. ålderdomligt) i inskränktare anv. av 1, ss. namn på månaden mars. Wij kommo til Cypern uti Wårmånaden som är Veneri helgad. Ehrenadler Tel. 141 (1723). Hela vårmånaden var en försenad vinter; gräsmånaden bar samma drägt, och den nu så kallade blomstermånaden är lika grå. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 45 (1829).
-MÄSSA. särsk. (numera bl. tillf.) om (tiden kring l. för) vårmarknad. Dragher uthur staden den tijdh han creditor ifrån Jöneköping kommer hitt i staden medh hans handskrifft på 50 rdlr, hwilka han i förledna wårmässa hade förplichtatt sigh till att betala. UUKonsP 2: 128 (1638). Här bör ni slå er i sällskap med någon lappkaravan vid tiden för vårmässan. TurÅ 1911, s. 246.
-MÖNSTRING. (om ä. förh.) mönstring (se d. o. 1 a) under våren; äv. (om nutida förh.) i (mer l. mindre) utvidgad l. oeg. anv., särsk. dels (i vissa kretsar) om utvärdering av idrottares prestation l. idrottstävling under våren (jfr mönstring 1 g), dels om uppvisning av veteranfordon o. d. under våren. Kavalleriinspektören .. anlände hit .. för att under veckan förrätta de sedvanliga vårmönstringarna med Lifgardet till häst, Lifregementets dragonkår och kavalleriskolan. DN 22/4 1890, s. 1. Bilar från årsmodell -68 och fram till nya bilar fanns i lördags på Yxtaholm när Club Corvette Sweden hade sin vårmönstring. EskilstKurir. 9/5 2011, s. 3. Vid den tredje vårmönstringen på 300 meter var elitskytten .. bäst med 179 poäng. Arbetarbl. 29/5 2013, s. 40.
(1, 2) -NACKE. (†) nackok använt vid vårbruk. BoupptSthm 23/2 1661. 2. st. Wåhrnackar med Skjdor och billar. BoupptRasbo 1716.
-NAGELSKIVLING. (i vissa kretsar) om (tidigt mognande) svamp hörande till släktet Strobilurus Singer. Romell Lindblad 43 (1901). Vår herre har varit på donationshumör denna behagliga försommar och serverat rikligt av olika slags murklor, vårnagelskivlingar och aromatiskt doftande vårmusseroner. SvD 28/6 1972, s. 9.
-NAGELÖRT. (†) nagelört (se nagel-ört, sbst.1 2); jfr -älskling. Liljeblad Fl. 351 (1816). Auerbach (1916).
-NATT. natt under våren. GT 1788, nr 42, s. 3. Man dansade och roade sig i den ljumma vårnatten. Nilsson FestdVard. 114 (1925).
-NATTFROST~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) nattfrost under våren. TLandtm. 1897, s. 515. Vårnattfroster inverka stundom menligt på skörderesultaten. SvGeogrÅb. 1938, s. 115.
-NATUR. natur sådan den ter sig under våren. Man lockade ut honom i den unga vårnaturen; lugnet och ett friskt lynne återvände. Arwidsson Dahlgren 8 (1847).
-NEDERBÖRD~002, äv. ~200. nederbörd under våren; jfr -regn. Det är af stor vigt, att klöfversådden må ske i höstsäd tidigt på våren, så att fröet må få godt af vårnederbörden. Arrhenius Jordbr. 3: 7 (1861).
-NOT. (förr) not (se not, sbst.1 1) för användning under våren. ArkliR 1562, avd. 12. ”Vårnoten” anses särdeles skadlig, då vid upphalningen i land en stor del fiskrom förstöres. LAHT 1885, s. 205.
-NY, n. (numera bl. tillf.) om nymåne på våren. Rägn strax efter Vårnyet betyder en Månads rägn, är sannolikt som 5 till 1. Ehrenheim Phys. 2: 122 (1822).
-NY, adj. ny om våren; särsk. om klädesplagg o. d.: ny o. avsedd att användas under våren. Hvad annat vårnytt beträffar så ha Skansens korpar fått småttingar. SvD(A) 6/4 1910, s. 11. Stockholmstösen trippar spänstigt rak / i vårny dress. AB(A) 18/4 1921, s. 7.
-NYHET~02 l. ~20. nyhet lanserad på l. inför våren; särsk. i fråga om vårmode o. d. På de senaste dagarne ha förekommit gamla guld- och silfvermynt på damhattarne, och detta kommer väl att blifva en särskild vårnyhet. AB 23/3 1881, s. 4. Sune tipsar om bästa rödvinerna bland årets vårnyheter. Arbetarbl. 28/2 2015, s. 1.
-NÄMD. [möjl. bildat i anslutning till frost-nämd] (†) som är mager under våren (då vinterförråden är tomma). Juslenius 152 (1745). Den brinnande hast med h(vil)ken General en Chef påskyndar alla anstalter (till rustning i Finl.) .. har ej ringa värkan gjordt på de vårnämde hästarne, under allmän brist i landet på föda för folk och kreatur. Porthan BrSamt. 1: 144 (1788).
-NÖJE. nöje (se d. o. 5) under våren. Wikforss 1: 594 (1804). Kosläpp har blivit ett kärt vårnöje för många familjer. ÖgCorr. 4/5 2016, s. A6.
-OFFENSIV. offensiv under våren; jfr -fälttåg. DN(A) 17/4 1915, s. 8. Det här med våroffensiv är en gammal tradition, men i praktiken är det ingen vapenvila på vintern. GbgP 20/4 2016, s. 17.
-OFFER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) offer (se d. o. 1 b) under våren. Det stora våroffret i det gamla Sverige firades alltid för seger. Geijer SvFolkH 1: 15 (1832).
-OLJEVÄXT~002, äv. ~200. oljeväxt som sås under våren. SvVäxtförädl. 1: 551 (1951). Det var främst våroljeväxter – vårraps, oljelin och vitsenap. TurÅ 1983, s. 113.
-OMGÅNG~02 l. ~20. särsk. sport. om del av seriespel som spelas under våren; jfr omgång II 10 d. I afton kl. 8 spelas sista matchen i Östsvenska seriens våromgång. DN(A) 17/6 1916, s. 7.
-ORKESTER. särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om den samlade ljudbild som kan höras l. hörs under våren; särsk. om fågelsång under våren (jfr -sång); jfr orkester 3 b α. Sommargyllingen, som i vårorkestern representerar flöjten. ÅboUnderr. 2/5 1896, s. 2. Vid Pålsundet sjunga blåslamporna. Skraporna vissla .. Vårorkestern spelar sin uvertyr vid tullarnas varv i dag. DN(A) 28/3 1927, s. 8.
-OXE. särsk. (förr): mytiskt väsen som ansågs uppenbara sig i l. ss. dimma o. d. på åkrar om våren; äv. om vårkaka (avbildande sådant väsen). Våroxen drifver .. Säges när solen om våren begynner at glimma. Ihre DialLex. 192 (1766). Maktens kretslopp är fullbordat på alldeles samma sätt som när julgaltsbrödet (eller julbocken eller våroxen) bakat av den sista kärven, smulades sönder. Celander NordJul 1: 188 (1928).
-PALETÅ. jfr paletå 1 o. -kläder. Lätt Vår-Paletot, så kort att frackskjörten synas inunder. SthmModeJ 1850, s. 32.
-PERIOD. period (för l. med viss aktivitet) under våren; jfr period 3 o. -säsong. Stepp-Vegetationen utmärker sig högel. från de öfriga derigenom, att den har tvänne växt-perioder: en vår-period och en höst-period. Wikström ÅrsbVetA 1835, s. 125.
-PIGG. om person l. djur: pigg under våren l. på grund av att det är vår; äv. om ngt sakligt: som präglas av vårstämning o. d.; jfr -glad. VestmLT 17/5 1879, s. 3. Några av de vårpiggaste insekterna börjar sola sig mot de uppvärmda stenarna. TurÅ 1958, s. 258. Vårpigga cupcakes med grönfärgad frosting och gröna blad. Land 2015, nr 19, s. 25.
-PLANKTON. biol. om plankton som har sin blomning under våren. Skogssjöarnas vår- och höstplankton, samt fjällsjöarnas plankton. BotN 1898, s. 274.
-PLANTERING. plantering under våren; äv. konkret(are). JernkA 1851, s. 299. Vår-Plantering bör utföras innan bladen ännu slagit ut och tillväxten kommit fullt i gång. Juhlin-Dannfelt 306 (1886). Färgstark vårplantering med gyllenlack, ranunkel och penséer. HbgD 22/3 2015, s. D10.
-PLÖJA. plöja (åker l. jord o. d.) under våren; jfr -köra. ÖoL (1852).
-PLÖJNING. [jfr -plöja] plöjning (av åker l. jord o. d.) under våren. Gadd Landtsk. 3: 126 (1777). Linåkern bör höstplöjas, så att jorden ej torkar ut .. efter .. vårplöjning. Arenander Lin. 9 (1910).
-PRAKT. om prakt (se prakt, sbst.1 2) som utmärker naturen l. växtligheten under våren; särsk.: praktfull vårblomstring; äv. mer l. mindre bildl. Dina vingar voro stundens vårprakt. Fahlcrantz 1: 53 (1835, 1863). Vårprakten i trädgården ska vara generös. Inte bara i mängd utan också i färg. GbgP 12/9 2005, Bil. s. 8.
-PRAKTTRY~02 l. ~20. trädg. om den under senvåren blommande prydnadsbusken Weigela praecox (Lemoine) L. H. Bailey. Lustgården 194445, s. 308.
-PREMIERING. (i fackspr.) om hästpremiering under våren. SvD(A) 2/12 1924, s. 8.
-PREMIÄR. om första tillfället av ngt under våren; särsk. om den första matchen l. idrottstävlingen för vårsäsongen; äv. om vårens inträde; jfr premiär 4. DN(A) 1912, nr 15039 A, s. 9. På Hammarby blir det troligen vårpremiär med Gefle IF som gäst. IdrBl. 1935, nr 33, s. 10. Den 12 mars är det normalt att strandskatorna gör sin vårpremiär då de brukar komma ljudligt skriande. DN 9/3 2014, s. 46.
-PRIMÖR. om grönsak (l. frukt) som utgör det första l. tidigast färdiga av vårens skörd. SvD(A) 15/5 1915, s. 10. Vi får .. inte glömma naturliga vårprimörer som nässlor, granskott och i landets varmare delar sparris och ramslök. Land 2017, nr 19, s. 33.
-PRISA. (†) vårveronika. Nyman VäxtNatH 1: 168 (1867). BotN 1918, s. 199.
-PROGRAM. program (se d. o. 2, 3 (a)) under våren. SvD 4/6 1888, s. 3. Kristinehamn, som har kvar att möta serieledarna och i övrigt har ett lätt vårprogram. IdrBl. 1935, nr 60, s. 9. Som första punkt på vårprogrammet har läroverkslärarnas förening i Uppsala haft ett föredrag av prof. Torsten Husén. TSvLärov. 1954, s. 297.
-PROPOSITION. regeringsförslag framlagt under våren; särsk. om sådant förslag avsett att (vid behov) rätta till l. komplettera budgetpropositionen (särsk. i uttr. ekonomisk vårproposition); jfr proposition 3. Ingen vårproposition om ny rattfyllerilag. DN(A) 8/1 1955, s. 22. I mitten av april nästa år lämnar regeringen över en ekonomisk vårproposition till riksdagen, motsvarigheten till det som kallats kompletteringspropositionen. GbgP 13/12 1995, s. 25. Regeringen skriver i vårpropositionen att närmare en miljon människor förväntas vara i utanförskap 2020. ÖstersundP 19/4 2016, s. 23.
-PUNKT. (†) om den dagjämningspunkt som solen passerar vid vårdagjämningen. Rosenfeldt Nav. 3 (1693). Den punkt der solen sjelf .. (den 21 mars) befinner sig måste .. ligga i eqvatorn, den kallas vårpunkten. Ericsson Ur. 322 (1897).
-RAPS. om (växt av) varieteten Brassica napus Lin. Annua-gruppen (som sås på våren); jfr sommar-raps. Sommar- och vårrapsen nöjer sig bättre med en lösare jord, än vinterrapsen. Arrhenius Jordbr. 2: 207 (1860).
-REA. vårrealisation. I dag börjar bokhandelns stora vårrea. SvD(A) 22/2 1963, s. 5.
-REALISATION. realisation (se d. o. 3) under våren. DN 2/3 1872, s. 4.
-REGN. regn under (l. typiskt för) våren; jfr -nederbörd, -skur. Om wårtiden, tå warme och solsken och liufligit wår-regn tilkommer. Swedberg SabbRo 285 (1701, 1710).
-RENGÖRING~020. rengöring inför l. på våren; vårstädning. Hvad gjorde det, att vårrengöringen gick litet långsamt och att raststunderna vid manglingen spunno ut sig till en oförsvarlig längd? Lundquist Smink 20 (1887). Min kära cykel ska lämnas in på vårrengöring på Cykelstället och golfklubborna ska putsas. Sydsv. 8/1 2005, s. D26.
-RIKSDAG~20, äv. ~02. om (den del av) riksdag som hålls under våren; äv. om sammanfattningen av ledamöterna i sådan riksdag. AB 19/11 1887, s. 2. Under vårriksdagen 1918 hade högern i första kammaren varit fjärran från tanken på något slags radikal rösträttsreform. Wigforss Minn. 2: 94 (1951). En rad yrkanden i moralfrågor .. som skulle ha behandlats av vårriksdagen har .. uppskjutits till efter valet i höst. DN 10/4 1985, s. 8.
-RING. (numera bl. tillf.) jfr ring, sbst.1 7 h, o. -ved. Vid Löfträn, som göra två årsskott, måste man se sig för, att man (vid åldersbedömning) icke äfven räknar de på somliga trän, fastän sällan, märkbara helt matta vårringarne, utan endast de gröfre, mer i ögonen fallande höstringarne. Stål Byggn. 1: 8 (1834).
-RIT. rit som utförs under l. hör till våren; jfr -sed. En .. vår-rit, som påsken på många trakter i vårt land dragit till sig, är att på påskaftonen tända stora eldar. 2NF 22: 708 (1915). Majstängerna anser han ha varit en utveckling av bröllopsstängerna, en övergång av en initiationsrit till en vårrit. FoF 1930, s. 110.
-ROCK. jfr -kläder. Schulthess (1885). Om du satsar på en mockajacka, skinnjacka, tunn vårrock eller bomberjacka är du garanterat stilfull i vår. Metro(Sthm) 8/4 2014, s. 20.
-ROS. (†) om (individ l. art av) släktet Rhododendron Lin.; äv. om vårkrokus. Frese VerldslD 95 (1717, 1726). Broman Glys. 3: 818 (1724; om vårkrokus). Svensson Kulturv. 394 (1893).
-RUGGNING. zool. ruggning (se rugga, v.3 I) under våren. Alens (dvs. alfågelns) vårruggning är endast partiel. TJäg. 1834, s. 1047.
-RULLE. [jfr d. forårsrulle, nor. vårrull, eng. spring roll; ytterst efter kines. chun juan, ssg av chun, vår, o. juan, rulle] om asiatisk maträtt som (traditionellt äts under våren o.) består av fint skurna grönsaker (o. kött) inrullade i degark. Expressen 21/11 1967, s. 38. Vårrulle med sötsur sås och ris. UNT 20/3 2017, s. B16.
-RUSTA, -ning. iordningställa l. utrusta (ngt) inför l. under våren l. sommaren; i sht med avs. på båt o. d. I går intogs i lilla dockan ångfartyget Freja .. för att genomgå en grundlig vårrustning. AB 9/4 1886, s. 2. Vintercyklisterna har bytt till sommardäck och sommarcyklisterna har börjat vårrusta sina cyklar. PiteåT 21/4 2015, s. 21.
-RYBS. jfr sommar-rybs. Den vårsådda formen av rybs, vårrybsen. SvVäxtförädl. 1: 572 (1951).
-RÅG. [fsv. varrogher] jfr -korn. Brahe Oec. 137 (c. 1580; uppl. 1971). Wår-Råg sås som kornet, bittida om wåren, men är intet hälften så drägtig som höstråg, brukas därföre här sällan. Celsius Alm. 1732, s. 31.
Ssg: vårråg- l. vårrågs-blomma. (†) nagelört. Retzius FlOec. 221 (1806). Kindberg SvFl. 252 (1877).
-SAFFRAN. (numera bl. ngn gg) vårkrokus. Rudbeck d. ä. HortBot. 34 (1685). Den röda blomman af Wår-Saffran .. som begärligt sökes af Bien, såsom en af de tidigast framkommande blommor. Retzius FlVirg. 36 (1809).
-SALLAT, äv. -SALLAD.
1) om (odlad) vårklynne. Rudbeck d. ä. HortBot. 82 (1685).
2) om (om våren anrättad) sallad vari primörer o. d. ingår. SvD 8/5 1921, s. 20. Vårsallad med sparris och kronärtskockor. Expressen 26/12 1996, s. 8.
-SALONG. konstutställning under våren; äv. om bilutställning under våren. AB 20/9 1883, s. 3. Den svenska konstens första ”vårsalong”. SvD(A) 7/4 1934, s. 3. Nya bilar på Saabs egen vårsalong. GbgP 26/4 2011, s. 39.
-SAMMANTRÄDE. sammanträde som (återkommande) hålls på våren; jfr -session, -stämma, -ting. Föreningens ordinarie vårsammanträde, d. 19 nästk. April. AB 23/3 1854, s. 1.
-SAV, förr äv. -SAVA. om sav under våren. Vårsafvan stiger med en ofantlig kraft. Agardh Bot. 2: 69 (1832).
-SAVNING. om savning (se sava, v.1 II 1) under våren. Agardh Bot. 2: 199 (1832).
-SED. sed (se d. o. 1 a) som tillämpas under l. hör till våren; jfr -rit. Nilsson FolklFest. 93 (1915). I kväll brinner majbrasorna både här och där. Den hedniska vårseden skulle från början jaga bort häxor och onda andar. JönkP 30/4 2014, 2: 1.
-SESSION. om session (se d. o. 1 (b)) hållen under våren; jfr -sammanträde. Vid vårsessionens början d. 1 Februari och höstsessionens början d. 1 Sept. AB 19/4 1834, s. 3.
-SIDA. särsk. i sådana uttr. som på vårsidan, på vårkanten; jfr sida, sbst. 13 f η. Fryxell Ber. 7: 300 (1838). Rättarens Kerstin hade haft plats i staden under vintern och kom så hem på vårsidan emedan hon slutat sin plats i staden. Thorsén UpplTorp. 114 (1949).
-SILL. om sill (fångad) under våren; särsk. dels om vårlekande l. under våren utlekt o. mager sill, dels om fetsill (jfr matjessill). Uti den rikaste fisketiden hände .. nästan hvarje år, att Sillen kunnat fiskas i myckenhet också vårtiden, men som saltningsbehofvet redan var uppfyldt .. blef sällan något af denna Vårsill fångad. VetAH 1817, s. 34. Norsk vårsill, fetsill. TT 1900, Allm. s. 159. Man skiljer mellan vårsill, som leker på sydvästra kusten i början af året, småsill, som är omogen och fet samt föres upp utefter kusten med hafsströmmarna, samt storsill, som är könsmogen, mager och på färd mot söder. Ymer 1917, s. 262.
-SIPPA. om mosippa; äv. (o. numera i sht) allmännare, om (vårblommande) sippa. PoetK 1822, 1: 244. Movippan eller Vårsippan. Nyman VäxtNatH 1: 274 (1867). Våra vanliga vårsippor – vitsippan, gulsippan och blåsippan. Lidforss Kås. 1: 150 (1908).
-SJUKDOM~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om sjukdom uppträdande (i sht) under våren; jfr -feber, -frossa, -hosta, -katarr, -krämpa o. vår, sbst.2 Martius .. Wåhr-Siukdommarna läre framkomma, och sprida sig widt omkring. Voigt Alm. 1690, s. A 4 b.
-SKARE. om skare som bildas på våren. Den hala och bländande vårskaren. Wacklin Minn. 3: 37 (1845). Snörika vintrar, då vårskaren varade längre än vanligt, voro .. (för vildrenen) förintelsens tider i hög grad. Ekman NorrlJakt 23 (1910).
-SKARP. (†) särsk. i sådana uttr. som på vårskarpen, om svår tid på våren (då vinterförråden är tomma); jfr skarp, sbst.2 2 b. Posten 1769, s. 853. Då på vårskarpen sliter boskapen ondt, när fodret börjar taga slut. Friluftsbild. 131 (1893).
(1, 2) -SKED l. -SKEDA. [fsv. varskedh, varskedhe] (†) vårskida. InventBro c. 1575. GripshR 1607, s. 75.
-SKEPPNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skeppning (se skeppa, v.1 1 d) under våren. Åtskilliga befraktningar för vårskeppningen af trävaror hafva äfven denna vecka skett. AB 26/2 1836, s. 2.
(1, 2) -SKIDA, förr äv. -SKID l. -SKIDE. (förr) om skakel till årder använd vid vårbruk; jfr skid, sbst.1 b, o. -sked. VadaPrästgInvent. 1625. Anspänningen växlar: man möter lång ås och kort ås, den senare dragen med skaklar eller vårskidor. Fornv. 1949, s. 218.
-SKOTT. skott (se skott, sbst.2 23 a β) som utvecklas under våren. Möller 1418 (1807). Har du sett hur de gamla sega eklöfven .. falla bort så snart de första vårskotten börja spricka ut? Roos Strejk. 53 (1892).
-SKRUD. i fråga om natur o. d.: vårlig skrud (se d. o. d γ). Fries BotUtfl. 1: 238 (1843). Naturen börjar nu stå i sin vackraste vårskrud öfverallt i de kära bergslagsbygderna. Johansson Dagb. 3: 159 (1893).
-SKUR. skur (se skur, sbst.1 1) under våren; jfr -regn. Thorild (SVS) 1: 170 (c. 1785). Med detsamma som de första vårskurarna smattrade mot marken, höjdes (osv.). Lagerlöf Holg. 1: 91 (1906).
-SKY. (i sht i poetiskt spr.) sky (se sky, sbst.1 1) (av det slag som ofta förekommer) på våren; äv.: vårhimmel (jfr sky, sbst.1 2). JGOxenstierna 4: 132 (1815). Som en stjerna på en vårsky sitter hon på gångar hvit. Tegnér (TegnS) 4: 116 (1820). Han står och kisar upp mot den skimrande blå vårskyn, där en glada håller med spända vingar. TurÅ 1952, s. 95.
-SKYMNING. jfr skymning 2. GbgP 13/8 1863, s. 1. Det hade blifvit skymning därute, en blå vårskymning med stora enstaka stjärnor. Bergman Dröm. 149 (1904).
-SKYTTE. skytte (se skytte, sbst.3 1) under våren, vårjakt; äv. motsv. skytte, sbst.3 2. TIdr. 1882, s. 155. På senare tider har detta vårskytte blifvit mer och mer bortlagdt .. och i stället har jakten börjat allmännare idkas på hösten. Ekman NorrlJakt 188 (1910). På vårskyttet möts jägaren och sportskytten. SvJakt 1970, s. 216.
-SKÄRVFRÖ~02 l. ~20. bot. om den på (sen)våren blommande växten Noccaea perfoliata (Lin.) Al-Shehbaz. ArkBot. II. 1: 53 (1904).
-SKÖRD. skörd (se skörd, sbst. 6, 7) under våren. Genom vårskörden af denna rotfrukt (jordärtskockan) vinner man ett godt, kraftigt och saftigt foder. Arrhenius Jordbr. 2: 294 (1860). Nordkorea har sagt att mellan 50 och 80 procent av vårskörden av vete och korn har frusit bort. SvD 25/2 2011, s. 25.
(1, 2) -SLADD. (förr) sladd (se sladd, sbst.1 1) använd vid vårbruk. Arrhenius Jordbr. 3: 370 (1861). Pinn- eller vårsladdar, där korta harfpinnar äro infällda i stockarnas kanter. 2UB 4: 55 (1899).
-SLASK. om snöslask o. d. under våren; jfr slask, sbst.2 I 2. Boding ÅngermHush. 42 (1747). Resan, midt i vårslask och källossning, var ingen småsak i dessa järnvägslösa tider. Solnedg. 2: 162 (1911).
-SMILE. (†) vårtåtel. Nyman VäxtNatH 2: 502 (1868). Bolin SvGräsartFrön 6 (1908).
-SMÄLTNING. snösmältning under våren. Vid den skakning, som uppkom, då mannen öppnade källardörren, hade den af vårsmältningen lösa jordmassan nedramlat och kväft Hedberg. Dalpilen 1899, nr 33, s. 3.
-SMÖR. om smör som kärnats av mjölk från kor på vårbete. Viborg 1858, nr 34, s. 1. Öfvergångssmör, d. v. s. sådant, som inrangeras mellan vinter- och vårsmör. GHT 7/7 1879, s. 1.
-SNÖ. om snö l. snötäcke på våren (som smälter lätt); särsk. (i sht i poetiskt spr.) i jämförelser; jfr snö, sbst. 1, 2 c. Altén Landförv. 27 (1795). Dessa försmäktande ljud äro mina, / som falla så mjuka, som vårsnö på sjö / och lika så hastigt i hjertat upptina. Arnell Moore LR 2: 88 (1830). Min kärlek / Till Hermia smalt bort som wårsnö smälter. Hagberg Shaksp. 1: 72 (1847). Spåren, som stodo tydliga nu på vårsnön. Berg Sjöf. 126 (1910).
-SOL. om sol l. solsken sådan den l. det ter sig på våren. Persikan, tåler ganska väl klimatet utan all slags betäckning, blott den skyddas för vårsolen, til dess de betydeligare nattfroster uphöra. VetAH 1798, s. 50. Då jag .. erlade den äskade summan, blef frun vänlig och mild som en vårsol. Nicander Minn. 1: 50 (1831).
-SOLSTÅND~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om vårdagjämning. Wåren går in med dagajämningen och wår-solståndet d. 10. Martij. Tammelin Alm. 1723, s. 37.
-SOMMAR. [jfr fin. kevätkesä (av kevät, vår, o. kesä, sommar), sam. giđđageassi (av giđđa, vår, o. geassi, sommar)] (i sht i Finl. o. Norrl.) (senvår l.) försommar. Finlands svala vårsommar. Topelius Vint. II. 1: 331 (1856, 1881). Nu var det slut med vinterfisket under isen och näten fingo hänga till vårsommarn kom med öppet vatten. Westerlund NybyggLappl. 55 (1937).
-SOPPA. soppa tillredd av vårprimörer o. d. Auerbach (1916). En läcker vårsoppa, kokt på de tidigt uppspirande skotten af nässlor. 2NF 37: 873 (1925).
-SORT. särsk.: sort av grönsak l. frukt som ger vårskörd l. är tillgänglig för konsumtion under våren. Vi förorda .. (äppelsorten) till plantering öfverallt, där man har rum för några hållbara vårsorter. Eneroth Pom. 2: 87 (1866). En två månaders midvinterrädisa (skulle) få en oerhört mycket större ekonomisk betydelse än en 16-dagars vårsort. SvVäxtförädl. 2: 315 (1951).
-SPEL. särsk.: spel (se spel, sbst.1 2) under våren; äv. om fågelsång under våren (jfr spel, sbst.1 9 n, o. -sång). Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 66 (1830). Numera är ju tjädern fridlyst under vårspelet. 2NF 29: 216 (1919). Koltrastens vårspel ljöd under den soliga lördagen. ÖgCorr. 10/3 1970, s. 12.
-SPÄD. om växtlighet o. d.: vårligt späd (se d. o. c). Där stackarn sitter i vårspädt grönt / Med hakan sjunken mot bröstet ner. Bååth Dikt. 61 (1879). Njut av den vårspäda rabarbern. GbgP 24/5 2007, s. 68.
-SPÄRGEL. [efter t. frühlingsspergel] bot. om växten Spergula morisonii Boreau. Lilja SkånFl. 307 (1870).
-STARBRAK, äv. -STABRAK. (†) vårdagjämning. Den kärkomne Wåhr hafwer sin begynnelse af Solens inträdande uthi Wäduren, och gör Wåhr starbrakit i åhr den 10 Martij kl. 8, 20. m. Förmiddag. Spole Alm. 1691, s. 44. Riddermarck Alm. 1694, s. 34.
-STARR. bot. om den vårtidiga växten Carex caryophyllea Latourr. Liljeblad Fl. 40 (1792). Vårstarr .. och Backstarr .. , tvenne smärre, på torrare ställen växande arter, blommande tidigt om våren, med lifligt gröna blad. Fries Ordb. 119 (c. 1870).
-STASS. vårdräkt; jfr stass, sbst. 1 a. Hufvudstadsbl. 14/4 1895, s. 3. När han .. sett de första tidiga söndagsvandrarna drifva fram i sin vårstass. Öberg Makt. 1: 26 (1906).
-STICKLING. stickling (se stickling, sbst.3) tagen på våren. Kalmar 22/4 1871, s. 4. Redan i januari–februari kan man (hos pelargonier) skära de första vårsticklingarna. SvD(A) 9/2 1953, s. 8.
-STJÄRNA.
1) om stjärna ss. den framträder på vårhimlen. ÖNyland 9/6 1887, s. 4. Mellan de silvervita skyarna glimtade vårstjärnorna fram. Oterdahl Skram 25 (1919).
2) bot. individ l. art av det vårtidiga löksläktet Scilla Lin. (jfr blå-stjärna 1); särsk. om Scilla forbesii (Baker) Speta; jfr snö-stjärna 2. Endast två av våra odlade vårstjärnor (är) väl avgränsade, de som jag upptagit som gigantea och sardensis. Hylander PrydnV 130 (1948). Kvant o. Palmstierna VTrädgB 209 (2004; om S. forbesii).
-STORM. om storm (se storm, sbst.1 I 1) under våren; äv. mer l. mindre bildl. Att frihetens vårstormar skakade Europa. SvT 21/1 1852, s. 4. Den store insjöns yta, hvars is nyss sönderkrossats af vårstormen. Rydberg Vap. 230 (1891). Äktenskapets vilda vårstormar. BonnierLM 1954, s. 839.
-STRID. om vattendrag o. d.: strid (se strid, adj. 2 a) på grund av smältvatten. Johansson Skepp. 37 (1915). Efter att ha traskat över myrar och tvärsat vårstrida vattenflöden var vi alla genomvåta och frusna. Lindström LeendGud. 133 (1951).
-STRÅSÄD~02 l. ~20. lant. om stråsäd som odlas på våren. Vårstråsäden, som såddes ovanligt sent, visade likväl .. nästan öfverallt en synnerligen yppig växtlighet. SFS 1889, Bih. nr 4, s. 18.
-STRÄCK. om (period för) fåglars förflyttning under våren; äv. konkret(are), om flock av vårflyttande fåglar; jfr sträck, sbst.4 Ofvannämda fogels (dvs. morkullans) vårsträck öfver Skåne kan i allmänhet anses afslutadt före den 10 maj. TIdr. 1883, s. 97. Det är millioner, som under höst- och vårsträcket passera Alppassen. Quennerstedt Flyttfågl. 29 (1898). Att vårsträcket under trycket av ogynnsam väderlek kan vända och gå tillbaka är ingalunda någon ny iakttagelse. FoFl. 1938, s. 69.
-STRÖMMING. om strömming (fångad) under våren. VetAH 1748, s. 108. Sill är störst. Vårströmming närmast i storlek, fet, med skarpa, stora ryggben. Hagdahl Kok. 329 (1879).
-STÄDA. [jfr -städning] idka vårstädning. I färd med att vårstäda i ett förvaringsskjul .. ser han mig gå förbi. Gellerstedt Glänt. 76 (1909).
-STÄDNING. handlingen l. verksamheten att (grundligt) städa (se städa, v.1 2 c) inför l. på våren; äv. konkretare; jfr -rengöring. Det var storskurning, dock ej en sådan der riktig vårstädning, då det vändes upp och ned på hela huset. Hofsten Barnh. 2: 103 (1885). Smögenbarnens årliga vårstädning utefter stränderna. GbgP 22/12 1991, s. 16.
-STÄMMA. stämma (se stämma, sbst.2 2) som (återkommande) hålls på våren; jfr -sammanträde. Vid Skånegillets i Upsala vårstämma 29/3 1898. Lindfors Sägn. 94 (1898).
-STÄMNING. stämning (se stämning, sbst.2 5) som präglas av vårkänsla (se d. o. 1). Sällspord är en så innerlig vårstämning som i den förra sången det korta H-mollmotivet. AB 13/6 1868, s. 3.
-SVAMP. under våren framväxande svamp. Snart sagdt alla vårsvampar äro ätliga. Smitt Svamp. 5 (1863).
-SYN. (numera bl. tillf.) särsk.: besiktning under l. inför våren; jfr syn, sbst.2 2. Byemännen .. (samlades) till den vanliga vårsynen å byalagets hägnader. Sundblad GBruk 162 (1881).
-SYRA. (†) vårfuktighet; jfr syra, sbst.1 3. Större flit fordras .. at dika sin åker, til at undwika eller utestänga wår- och höste-syran, som ibland stadnar och skada giör. Wettersten Forssa 64 (c. 1750). Lundström Trädg. 150 (1852).
-SYREN. trädg. om den vårblommande prydnadsbusken Syringa oblata var. giraldii (Lemoine) Rehder. Lustgården 194445, s. 308.
-SÅ, -ning. i fråga om vårsådd, dels: så (frön l. växter o. d.), dels: beså (jord l. åker o. d.); ss. vbalsbst. -ning äv. i konkretare anv.; jfr -lägga. G1R 23: 221 (1552). Snön gick sent bort, så att vårsåningen blott på ett och annat ställe kunde börjas i slutet af April. QLm. 1: 71 (1833). Sedan är det alltid några åkrar som skall vårsås. GbgP 5/5 1996, s. 57.
-SÅDD. handlingen l. verksamheten att vårså; äv. konkret(are), om resultatet av sådan sådd. SamlRönLandtbr. 1: 91 (1775). Det är isynnerhet af stor vigt, att vårsådden sker i rätt tid, medan jorden ännu har tillräcklig must att kunna drifva den utsådda säden till groning. Arrhenius Jordbr. 2: 13 (1860). Höstrågen böljar och vårsådden gror. Taube BalladBohusl. 62 (1943).
-SÅNG. sång (se d. o. 4) med vårligt tema; äv. om fågelsång under våren (jfr -drill, -kvitter, -låt, -läte, -orkester, -spel); jfr -visa. SvT 20/1 1852, s. 1. Studenterna .. hade sjungit vårsånger under marschen. Lagerlöf Holg. 2: 199 (1907). Honan sågs oroligt flyga hit och dit, följd av hanfågeln som utförde sin drillande vårsång och sin parningsflykt. Rosenius SvFågl. 4: 350 (1935).
-SÄD. [fsv. varsäþ]
1) (†) odling l. sådd (av säd) på våren; jfr säd, sbst.2 1, o. -säde 1. All slags vårsäd lyckas .. vanligen förträffligt efter denna förvext (av potatis). QLm. 1: 38 (1833). Tvåskiftesbruk med växling mellan vårsäd och träde. Sommarin EkonL 1: 8 (1915).
2) utsäde använt l. avsett l. lämpligt för vårsådd; jfr säd, sbst.2 2, o. -säde 2, -utsäde 2. Ath hwar bonde skulle holle medt lag och eed, huru mygin Wåårsädh han sått hade på sin åker. G1R 14: 103 (1542).
3) om säd (se säd, sbst.2 3) som typiskt sås på våren; äv. om produkten l. avkastningen av sådan säd (jfr säd, sbst.2 4). Ath han läther beholle Nils i Herlunde .. för sin vinther sädh skull och vårsädh. G1R 25: 178 (1555). Korn ähr dän bästa wårsädan. Rosenhane Oec. 73 (1662).
Ssgr (till -säd 3): vårsäds-brodd. jfr vårsädes-brodd. Fischerström 1: 494 (1779).
-halm. halm från vårsäd; jfr vårsädes-halm. Rothof 167 (1762); möjl. icke ssg. Samma dags andra utfodring sker med torrt foder af hö och vårsädshalm. LBÄ 44–50: 335 (1801).
-SÄDE.
1) vårsådd (av säd); jfr säde, sbst.1 1, o. -säd 1, -utsäde 1. Rosenhane Oec. 63 (1662). Majus .. war wid början warm och torr, så at med wårsädet fort gick. Broman Glys. 1: 404 (1726).
2) vårsäd (se d. o. 2); jfr säde, sbst.1 2. Skall .. denne Erich Classon uthsåå detta åhrs wåhrsädhe och opskära wäxten. ConsAcAboP 4: 121 (1673). Vår- eller Korn-sädet förskaffades till någon del .. från annan hand; men nog besynnerligt, at alt Vår-sädet af eget förråd .. visar i växten synbart företräde emot förstnämde. VetAH 1803, s. 59.
Ssgr (till -säde 2): vårsädes-brodd. vårbrodd (se d. o. 1); jfr vårsäds-brodd. Lundequist Landtbr. 79 (1845).
-gärde. jfr gärde 3. Adlersparre BrHustru 109 (1814).
-halm. jfr vårsäds-halm. Arrhenius Jordbr. 1: 106 (1862).
-skifte. jfr skifte 6 g. Afzelius Sag. X. 1: 36 (1864).
-SÄSONG. om (del av) våren ss. en period med l. för (intensiv) aktivitet inom viss näring l. verksamhet; jfr -period. Vårsäsongen 1838 var hon engagerad vid den stora teatern La Scala i Milano. AB 15/4 1839, s. 3.
-SÖNDAG~20, äv. ~02. om (solig l. varm) söndag under våren. DA 1839, nr 119, s. 1. Vackra vårsöndagar bjöds frun och de fem flickorna på landå från Freys hyrverk. SErikÅb. 1959, s. 23.
-TAL. särsk. om tal som traditionellt hålls vid valborg. GbgP 1884, nr 304 B, s. 2. Valborgsmässofirande med sång och vårtal. Hälsingerun. 1980, s. 159.
-TALKO. (om förh. i Finl.) om talko som utförs på våren. ÖNyland 3/5 1994, s. 12.
-TECKEN, sbst.1 (sbst.2 se vårdtecken)
1) (känne)tecken på att våren närmar sig l. har kommit; äv. mer l. mindre bildl. Möller 1: 796 (1782). Småpojkarna började trilla kula – ett ofelbart vårtecken. NärGickSkol. 134 (1934). Maj 1891 markerar .. tidpunkten för det första verkliga vårtecknet efter en socialpolitiskt reaktionär epok. Vallquist HNyblom 117 (1987).
2) (†) om var o. en av de stjärnbilder i djurkretsen som solen genomgår under våren (Väduren, Oxen o. Tvillingarna); jfr tecken 4. Krook Alm. 1704, s. 3. Af Astronomien är bekant, at då Solen är i hösteteknen, är Månen i fyllet vid vårteknen. PhysSH 103 (1776). Möller (1807).
-TEMPERATUR. temperatur under l. typisk för våren. Fries BotUtfl. 1: 244 (1843).
-TERMIN.
1) (†) i fråga om terminsaffär: leverans- o. betalningsdag infallande på våren; jfr termin 2 b o. -dag. Schück VittA 4: 31 (i handl. fr. 1695). Bränwin war under börstimmen i stigande .. På wårterminen skedde något mindre omfattande omsättning. ÖgCorr. 30/9 1854, s. 1. EkonS 2: 465 (1899).
2) om termin (se d. o. 3 b) som infaller under våren. GT 1788, nr 28, s. 4. Då vi slutade i plugget på vårterminen hade vi fått en förteckning på trettio växter, som vi skulle ”ta” under sommaren. Selander MarkMänn. 11 (1937).
Ssg (till -termin 2): vårtermins-betyg. om betyg givet vid slutet av (o. avseende elevs prestation under) vårterminen. Verd. 1886, s. 131. Eleverna i årskurs 9 söker till gymnasiet på sitt vårterminsbetyg. Sydsv. 2/12 2006, s. C30.
-TID. (vår- 1536 osv. våre- 16511750, 1907) (tid då det är) vår (jfr tid, sbst. 7 a); äv. mer l. mindre bildl. Syr. 50: 8 (öv. 1536). Kejsaren går ut om wårtiden och plöjer några åkrar, at så mycket mer upmuntra Landtmannen. Osbeck Resa 185 (1751, 1757). Ett budskap om en andelig wårtid, en återuppwäckelsens tid. Bring Högm. 195 (1862).
-TIDIG. som inträffar l. uppenbarar sig tidigt på våren; särsk. om växt o. d.: som blommar l. grönskar tidigt på våren; jfr tidig, adj.1 5. En stor huggorm hade på måndagen låtit den strålande vårsolen locka sig fram ur vinterdvalan .. men förpassades snart till de sälla jaktmarkerna af personer som öfverraskade den vårtidiga reptilen. DN 1905, nr 12575 A, s. 3. Den lilla vårtidiga och gulblommiga växten. UNT 28/4 1922, s. 6.
-TIDLÖSA~020. trädg. om den till tidlösasläktet hörande arten Colchicum bulbocodium Ker Gawl., ljusblomma. Broman Glys. 3: 821 (1724).
-TING. [fsv. varþing] ting (se ting, sbst.1) hållet under våren; jfr -sammanträde. HH XXXIII. 2: 154 (1549). I domsaga, som består af endast ett tingslag, skall hållas två lagtima Ting: det ena, Vårtinget, emellan tjugondedag Jul och Midsommar, samt det andra, Höstetinget. Broomé CivPr. 9 (1882). Vid 1849 års vårting med Konga häradsrätt dömdes hemmansägaren Danjel Andreasson i Kärragärde .. att böta 200 daler silvermynt. Moberg Utvandr. 191 (1949).
-TJÄLE, förr äv. -TJÄLA. (numera bl. tillf.) om tjäle under våren. UHiärne 1Hskr. 30 (c. 1715). Då får .. diket walla sig til hösten, och tål således nästa års wår-käla, utan at af frosten igenfalla. Alm(Gbg) 1758, s. 36.
-TOALETT. (numera bl. tillf.) jfr toalett 4 o. -garderob, -kläder. SthmModeJ 1845, s. 40. Damerna ämnade lysa i nya redan färdiga köpenhamnska vårtoiletter. Adelsköld Dagsv. 2: 430 (1900).
-TOKIG. som är uppfylld av vårkänslor (se -känsla 2); jfr tokig 2 o. -glad 1. DN(A) 2/6 1929, Söndagsbil. s. 2. Det har blivit ett folknöje att titta på vårtokiga kor och nu är det dags att släppa ut dem på grönbete. SvD 22/4 2015, s. 2.
-TORKA. i fråga om åkermark o. d.: förhållandet l. tillståndet att vara torr under våren; särsk. om (för växtlighet skadlig) period l. väderlek utan l. med ringa nederbörd under våren. Rålamb 13: 8 (1690). Ängen .. war mycket stor, men derjemte mycket mager på gräs; ty hon hade lidit af den starka Wårtorkan. Linné Vg. 4 (1747). För att bättre bewara .. (ärterna) för wårtorkan, plär man straxt efter sådden betäcka åkern med gammal halm. Hoving Landtbr. 110 (1850).
-TRÄDE. (†) bearbetning av (åker)jord under våren; jfr träde, sbst.2 3. Verelius 35 (1681). Man säger, at en månad efter .. (taltrastens) första sång, skall all käle vara ur jorden, och straxt derpå vårträdet kunna förrättas. VetAH 1782, s. 159.
-TRÄNING. jfr -övning. Stor uppmärksamhet är av nöden, då man under denna förberedande vårträning löper in sin stil för sommaren. Zander Löpn. 22 (1918).
-TRÖTT. som är trött under våren; särsk. dels om djur som nyligen vaknat ur vintervilan, dels om person: som lider av vårtrötthet; äv. bildl. Halft tärd af frost, halft vårtrött låg violen / och doftade bland blomsterflickans strå. Levertin Leg. 111 (1891). Vårtrött grävling. Trenter SkönJuv. 40 (1991). Solen gör dig vårtrött. SundsvT 17/4 2011, s. 55.
Avledn.: vårtrötthet, r. om trötthet l. nedstämdhet under våren; jfr vår-depression. DN 1898, nr 10302 A, s. 2. Den ofta omtalade vårtröttheten är nog i många fall framkallad av vitaminbrist, ty under denna årstid äro våra födoämnen särskilt vitaminfattiga. Bolin VFöda 117 (1933). Vårtrötthet anses bero på att vår ”biologiska klocka” inte hinner med i den snabba omställningen från mörker till ljus. VästerbK 3/5 2013, s. 25.
-TYG. om (tunt o. ljust l. våraktigt mönstrat) tyg till vårkläder o. d. I vårt Skrädderi-Etablissement har i dessa dagar inkommit ett nytt och väl sorteradt lager af Vår- och Sommartyger. SydsvD 29/4 1870, s. 4.
-TÅG. (†) vårfryle. Liljeblad Fl. 194 (1816). Gellerstedt NerFl. 46 (1831).
-TÅTEL. bot. om gräsarten Aira praecox Lin.; jfr tåtel 2 o. -smile. Gadd Landtsk. 2: 385 (1775). Till släktet Aira i nu gällande omfattning höra 2 i södra Sverige på sandmark växande vårgräs, af hvilka A. præcox, vår-tåtel, är den mindre sällsynta. 2NF 35: 304 (1923).
-TÖREL. bot. om den i maj–juni blommande växten Euphorbia cyparissias Lin. ArkBot. II. 1: 39 (1904).
-ULL. om den ull som får bär under våren; särsk. om ull som klipps under våren (äv. om garn av sådan ull); jfr -lödja. Fåren böra helst tvättas om våren, innan de klippas. I annat fall bör vårullen sedan tvättas, ty den är oftast full af höfrö och halmsmulor. Langlet Husm. 863 (1884). Till inslag bör användas vårull, och det garnet skall snos avigt. Rig 1921, s. 80. Tackor med vårull hängande i trasor. TurÅ 1946, s. 248.
-UTFLYKT~02 l. ~20. utflykt på våren. Ljunggren SmSkr. 2: 96 (1879). En vårutflykt till något vackert ställe en solig dag i månaden maj kan aldrig vara fel. GotlT 16/6 2016, s. 33.
-UTPRICKNING~020. översyn l. utsättning av sjömärken o. d. under våren; jfr pricka, v. II 1. ÅboT 24/10 1886, s. 3. Vid innevarande års vårutprickning komma vissa eljest brukliga sjömärken och belysningsanordningar för tryggande av sjöfarten .. ej att utsättas. SFS 1917, s. 247.
-UTSTÄLLNING~020. utställning under våren; jfr -salong. Trädgårdsutställningen är afsedd att omfatta dels en permanent utställning dels en vårutställning från 15–18 maj, en sommarutställning .. samt en höstutställning. TT 1897, Byggn. s. 6.
-UTSÄDE~020.
1) (numera mindre br.) handlingen l. verksamheten att så under våren, vårsådd; jfr -säd 1, -säde 1. Om sommaren, så snart de sluta sit vår-utsäde, gräfva de up denna torfven ur morasig jord. Kalm VgBah. 70 (1746). LAHT 1883, s. 4.
2) vårsäd (se d. o. 2). GT 1787, nr 62, s. 4. Importerat vårutsäde innehöll genetiskt förändrad raps. SvD 17/5 2000, s. 4.
-VAL. val (till beslutande församling) förrättat på våren. Wieselgren Bild. 182 (1889). Med tanke på det liberala nederlaget redan vid vårvalet samma år var den nya motgången om möjligt ännu kännbarare. Höglund Branting 2: 41 (1929).
-VANDRING. vandring på våren (särsk. om renflyttning); förr äv. om fåglars förflyttning under våren. (Vissa fåglar) måste under sina vårvandringar mot norden följa de Landsträckor som de träffa. VetAH 1819, s. 114. Allt virke är lättare (i tältkåtan) .. emedan det hela skall kunna släpas av renar .. vid vårvandringen till fjälls. Erixon SkansenKultH 104 (1925). Vårvandring i naturreservatet. BlekLT 18/2 2017, s. 19.
-VARM. varm (ss.) på våren; äv. bildl. Ling Riksd. 35 (1817). Du talte ljufva, sälla ord om kärlek, vårvarm lycka. KATavaststjerna hos Söderhjelm Tavaststj. 44 (1881). Solen sken .. öfver ängar och åkrar, där folket gick och arbetade i den lösa vårvarma jorden. Roos Helgsm. 2: 43 (1896). Solig och vårvarm påskhelg. GbgP 14/4 2014, s. 6.
-VARMA, -VARME, se -värme.
-VATTEN. om smältvatten under våren, särsk. dels i vattendrag o. d., dels i mark l. jord o. d.; äv. dels om vattendrag som fått tillskott av sådant vatten (o. därför står högt l. svämmar över), dels mer l. mindre liktydigt med: högvatten. SvTr. V. 1: 289 (1621). Ängs förbetring sker .. igenom öfwerflödande af det feta wår-watnet. Serenius EngÅkerm. 45 (1727). (Han) råkade .. at om en afton rida miste om broen och komma i åen, som af wårwatnet flödat öfwer. SvMerc. 6: 149 (1760). Fisken, som i det höga vårvattnet lätt gick fram öfver pålverket för att der leka. Säve HafvSag. 8 (1880). Det gäller att skynda sig att föra ned timret till älven, medan vårvattnet varar, annars blir det liggande till nästa vår. Sandström NatArb. 2: 26 (1910).
-VECKA. vecka under våren; särsk. om vecka med vårväder. PT 22/12 1873, s. 3. Man ser så många glada ansigtsuttryck i Stockholm dessa vårveckor. GHT 1883, nr 124 B, s. 2. Det råder vattenbrist i Partille kommun efter den soliga och varma vårveckan. GT 15/4 2016, s. 14.
-VED. skogsv. i årsring på träd: under våren bildad ved (se ved, sbst.2 2) (vilken ss. ett ljusare o. lösare skikt avgränsar sig från höstveden); jfr -ring. Om våren .. går denna (cell)delning (hos träd) raskt för sig; cellerna blifva då större och den deraf bildade veden (s. k. vårved) mera mjuk och lös. UB 3: 430 (1873).
-VEGETATION. vegetation (se d. o. 2) under våren; jfr -grönska. BotN 1842, s. 134. Pilarne utslå .. sina blommor tidigt om våren, innan ännu vårvegetationen nått någon synnerlig utveckling. Arrhenius Jordbr. 3: 247 (1861).
-VELE. (†) vårärt. NormFört. 22 (1894). SvD(A) 24/1 1933, s. 7.
-VERONIKA. bot. växten Veronica verna Lin.; jfr -prisa, -ärenpris. Liljeblad Fl. 11 (1798).
-VETE. jfr -korn o. sommar-vete. Wår Hwete, wår Rog och Korn (sås) vthi feett Jord. Brahe Oec. 137 (c. 1580; uppl. 1971). jfr rubin-vårvete.
Ssg: vårvete-försök. jfr försök 1 b. Vårhveteförsöket vid Davide gaf .. icke så nöjaktigt resultat, att det uppmuntrar till odling af detta sädesslag der. LAHT 1893, s. 194.
-VIAL. bot. om den i maj–juni blommande växten Lathyrus sphaericus Retz. Krok o. Almquist 1: 160 (1903).
-VICKER, förr äv. -VICKA. bot. om den i april–maj blommande ärtväxten Vicia lathyroides Lin.; jfr gigels-vicker. Lundequist Landtbr. 330 (1840).
-VIKING. (numera bl. tillf.) viking (se viking, sbst.2) företagen under våren. En annan namnkunnig man, Sven Asleifarsson, hade den sed, att han från vårens början till Midsommaren drog i härnad och kallade det Vårviking. Strinnholm Hist. 2: 367 (1836).
-VIND. vind under (l. typisk för) våren (jfr -blåst, -väder); äv. bildl., om hoppingivande l. nydanande händelse; jfr -bris, -fläkt. Intet .. förtorckas kornen och sädesbrådden af torckan eller wåhrwinden, utan alla kornen komma upp. Stridsberg Åkerbr. 139 (1727). Hon har kommit in som en frisk vårvind i det unga Sveriges .. hopplösa diktarskola. 3SAH LX. 2: 214 (1885).
-VINTER. senvinter (med vårlikt väder); jfr för-vår, sbst. HforsMorgBl. 1833, nr 19, s. 2. På vårvintern tränger snöns smältvatten in i bergens finaste sprickor. LfF 1897, s. 208.
Ssg: vårvinter-dag. dag under vårvintern. ÅboUnderr. 18/3 1890, s. 1. Solvarma vårvinterdagar växlar med frostkalla nätter. TurÅ 1955, s. 157.
-VIOL. om vårblommande viol; förr särsk. dels om buskviol, dels om Viola reichenbachiana Boreau, lundviol. Lilja SkånFl. 160 (1870; om buskviol). Kindberg SvNamn 18 (1905; om lundviol). Vårviolerna blommar mitt i vintern. SödermNyh. 9/1 2007, s. 16.
-VISA. jfr -sång. Färgrika fåglar .. söngo sina tusenstämmiga vårvisor. PoetK 1818, 2: 85. Vår litteraturs äldsta vårvisa. FoF 1944, s. 122.
-VISTE. plats där nomadiserande samer mera regelbundet vistas under våren. BtRiksdP 1882, I. 1: nr 18, Bil. s. 106. Flyttningen sker i rask takt, ty det gäller att hinna till vårvistena, innan snösmältningen inträffar och isen lossar på sjöar och älvar, så att flyttningsvägarna bli oframkomliga. TurÅ 1929, s. 106.
-VITA, ngn gg äv. -VITER. [med avseende på formen -viter jfr snöviter] (†) särsk.: snöklocka (se d. o. 2). Liljeblad Fl. 116 (1792). Leucojum vernum .. Vårhvita. Fries Ordb. 162 (c. 1870).
-VÄDER. (vår- c. 1600 osv. våre- c. 1680 (i vers)) om (soligt l. milt) väder som råder på våren l. gör att det känns som vår; förr äv.: vårvind. OMartini Läk. 47 (c. 1600). Kände tu någon förfriskning af the behageliga wår-wädren? Bælter Christen 11 (1743, 1748). Ända långt fram i November, ägdes det wackraste Wår-wäder med Solsken, lugnt wäder, och tempererad wärma. EP 1792, nr 56, s. 2. Härligt vårväder med skinande sol. GT 17/3 2017, s. 22.
-VÄDERLEK~002, äv. ~200. om väderlek under våren; äv.: vårväder. Denne ortens ruggote wåhrwäderlek och dess långlige köld. SColumbus i 2Saml. 22: 104 (1679). Så framt en behagelig och tidig Wår-wäderlek med blommor ej gifwa .. (de svältande bina) skyndesam räddning. Koch Biskiöts. 4 (1753).
-VÄRME, förr äv. -VARMA l. -VARME l. -VÄRMA. om den värme som råder utomhus under våren. Swedenborg RebNat. 3: 307 (1718). Liksom vårvärman väcker de kallblodige, de giftige krypen till lif; men se, hon väcker äfven blommornas prakt och lundarnas grönska. Tegnér (WB) 6: 124 (1827). Det blef så varmt kring hjertat, det steg som en fuktig vårvärme genom bröstet. Benedictsson Folkl. 201 (1887).
-VÄTA. vårfuktighet l. nederbörd på våren. Gadd Landtsk. 3: 288 (1777). Marken .. var .. gul och fuktig af vårvätan. Topelius Fält. 4: 139 (1864).
-VÄXT. om under våren grönskande l. blommande växt; jfr -ört. At inrätta för boskapen serskilde beteshagar, i hwilka de af tidiga wår-wäxter kunna hafwa bete. Gadd Landtsk. 2: 184 (1775).
-YR. om person l. djur: som uppvisar våryra; jfr -glad 1. (Människorna) hafva mycket roligt åt björnarna, hvilka, våryra äfven de, inlåtit sig i tvekamp med hvarandra. AB 1896, nr 107 A, s. 4.
-YRA. yra l. uppsluppenhet med anledning av att det är vår; jfr -glädje. Strindberg Brev 1: 24 (1870). När korna skuttar, när fotbollsmatcherna återigen spelas på riktigt gräs, då rycks man med i våryran. Barometern 7/5 2016, Weekend s. 2.
(1, 2) -ÅRDER, förr äv. -ÅLDER. (förr) årder använd vid vårbruk; jfr -bill. G1R 12: 39 (1538). Vårlanden plöjdes på hösten och bearbetades före sådden med sladd, vårårder och harf samt trävältar. Uppl. 2: 47 (1903).
-ÄLSKLING. (†) nagelört; jfr -nagelört. Hartman ExcFl. 92 (1846). Auerbach (1916).
-ÄRENPRIS~002, äv. ~200. vårveronika. ArkBot. II. 1: 18 (1904).
-ÄRT. bot. om den i maj–juni blommande växten Lathyrus vernus (Lin.) Bernh.; jfr -vele. VetAH 1741, s. 86.
-ÖRT. jfr -växt. Buskar .. skygga större delen wår-örter för Sol-wärman. VetAH 1739, s. 15.
-ÖVERSVÄMNING. (av smältvatten orsakad) översvämning (av vattendrag l. sjö) under våren. Från Kalifornien berättas om den förödelse, som våröfversvämningen anställt. Sacramento och Marysville stodo under vatten. AB 7/5 1852, s. 3.
-ÖVNING. om övning som utförs under våren; jfr -träning. KrigVAT 1850, s. 392. Ungdomens vår- och höstöfningar i det fria. TIdr. 1881, s. 34.
B (†): VÅRE-BLOMSTER, -BRUK, -DAG, -JORD, -KUR, -TID, -VÄDER, se A.
Avledn. (i allm. till 1): VÅRA, v., l. VÅRAS, v. dep., -ning.
1) till 1: opers.: bli vår l. vårgrönska; äv. (o. numera nästan bl.) dels refl., dels. ss. dep. (se slutet); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tid för vårens ankomst l. vårgrönskans utbredning. När det wårade, tog wädret på at båtna. Björner Fridth. 38 (1737). I vårningen får han en häftig längtan till Italien. Strindberg TjqvS 5: 82 (1886, 1909). Så gick april, det vårade sig alltmer. Väring Frost. 264 (1926). särsk. ss. dep.; äv. (numera bl. tillf.) i pers. konstruktion, särsk. om mark o. d. Ekblad 427 (1764). När snön smälter och det börjar våras. Ericson Fågelkås. 1: 39 (1906). Ty markerna våras och blomma. Heidenstam NDikt. 121 (1915). särsk. bildl., i uttr. det våras för ngn l. ngt, i fråga om att ngn l. ngt genomgår en pånyttfödelse l. får (ny) popularitet. Förgängelsen .. / .. skiljer ej evigt vän ifrån vän, / Vi famne, broder, dig varmt igen, / När för oss alla det våras! DN 18/11 1868, s. 3. Det våras för svensk design. GbgP 28/4 1986, s. 33.
2) till 1, 2: (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utföra vårarbete; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tid för vårarbete; jfr vår-bruka, vår-göra. Huadh han icke wille gifua honom 10 dlr, så skulle han aldrig huarken hösta eller wåra her i werden mehr. VRP 1626, s. 221. En bonde .. (köper) kanske 2 oxar .. Med dessa vårar han, det är, han kör sitt vårbruk. Barchæus LandthHall. 39 (1773). Det var mitt i vårningen, men åkrarna låg obesådda. Moberg FörrädL 163 (1967).
Särsk. förb. (till våra 1): våra l. våras till. Alla Ympe-qwistar skjär jag gjerna, eller tager sidst uti Martii eller först i Aprilis Månader, alt som det bittida Wåras til. Strålenhielm Ymp. 23 (1751). När det vårar till sig på allvar. DN 18/4 1986, s. 22.
VÅRAKTIG, adj. vårlig. JBureus hos Lindroth Bureus 104 (c. 1630). Varför skulle solen glittra så förföriskt, varför skulle luften kännas så frisk och härlig, nästan våraktig. IdrBl. 1935, nr 31, s. 6.
VÅRAS, se våra.
VÅRIG, adj. vårlig. Att folk inställt sina fjällresor, enär de misstänkt att vädret skulle bli alltför vårigt. Upsala 14/4 1938, s. 5.
VÅRLIG, adj. [fsv. varliker] som har avseende l. förekommer på l. hör samman l. förknippas med l. påminner om l. liknar våren; äv. bildl.; jfr våraktig, vårig o. vår-fin, vår-lik. Phosph. 1810, s. 34. Vårligt regn af doft och blom. Rydberg Faust 247 (1878). Bildningsentusiasten (skall beundra G. III) därför att han skapat ett vårligt och svenskt andligt lif omkring sig, med en glans sällsynt i ett kargt hemland. OLevertin i OoB 1892, s. 118. Gubbarna (slog) sig ned vid ett utmärkt smörgåsbord med en vårlig ton av dill, rädisor .. och tomater. Siwertz Varuh. 39 (1926).
VÅRSK, adj. (†) om djurskinn: avtaget under våren (o. därför av sämre kvalitet). GripshR 1583, s. 185. Noch har Märit tillständigt uthfått åth förlofwade Ryttaren Anders .. 2:ne Skin Redningz, men som dhe i Rättan tijd eij woro aftagne, utan wårske, skickade han dhem tillbakas igen. VDAkt. 1716, nr 178 (1711). Tholander Ordl. (1872).
Spoiler title