publicerad: 2014
VARKUNNA va3rkun2a, v. -ade; förr äv. VARKUNNAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, Österling Männ. 36 (1910: varkunnelserop), Östergren (1966)).
Ordformer
(vardkunn- i avledn. 1640 (: vardkunnesamme). varkund- 1561 (: warkundsamheet)–1745 (: warkundsama). varkunn- (w-, -aa-, -w-, -n-) 1526 osv. wardkund- i avledn. 1712 (: wardkundsam). werckund- i avledn. 1590 (: werckundsamheet); -a 1526 osv. -as 1529)
Etymologi
[fsv. varkunna; motsv. ä. d. varkunne, fvn. várkunna, várkynna (isl. vorkunna, nor. nn. vårkunne); till fsv. varkun, medlidande; jfr fvn. várkunn, ssg av senare leden i ALLVAR, sbst.1, o. en substantivisk avledn. av KUNNA, v.1]
(numera bl. ngn gg) refl.: förbarma (se d. o. 3) sig (över ngn); ngn gg med icke refl. obj.; särsk. i fråga om anropande av Guds barmhärtighet l. nåd. Jesu Dauidz son varkunna tigh vthöffwer mich. Mark. 10: 47 (NT 1526; Bib. 1917: förbarma dig). Du warkunnade icke osz, då wj refwom ögonen. Björner Fridth. 17 (1737). Gud, du Gud Fader, miskunda dig, varkunna dig, förbanna mig icke ännu! Almqvist Amor. 103 (1822, 1839). Bergstedt varkunnade sig över honom som en sann kristen, och bjöd in honom på kaffe och en stunds civiliserat samspråk. Delblanc SamBok 208 (1981).
Avledn.: VARKUNNAN. (†) medömkan l. deltagande l. barmhärtighet. Nordling BergBuda 31 (1921). Kärlekens varkunnan över den av samhället utstötte. Kihlman SvNutDiktFinl. 142 (1928). Östergren (1966). —
VARKUNNSAM, förr äv. VARKUNNESAM, adj. (varkunn- 1526 osv. varkunne- 1588–1640). (numera bl. ngn gg) barmhärtig. OPetri 1: 66 (1526). Tu Herre est godh och mild, och mykit warkunsam öffuer them alla, som åkalla tigh. Liturg. 5 a (1576). När Höga Förmännen nådigt täckas anse des beswärlighet med blida och warkunsamma ögon. VDAkt. 1783, nr 362. Jesus Kristus .. gör oss, som tro, dristiga nog att .. vara förvissade om att vår tillvaro styres av en god och varkunnsam Faders vilja. LD 5/2 1947, s. 12.
Avledn.: varkunnsamhet, r. l. f. (numera bl. ngn gg) barmhärtighet, förbarmande. Svart G1 46 (1561). Och begäre .. (att) e. k. M. wille uthaf stor warkunsamheet och medö[m]kan icke honom med någon lång drögzmål uppehåla. RA I. 4: 935 (1597). (Hon hoppades) kunna hjälpa .. de många tillkrånglade unga liv hon med lågande varkunnsamhet kände sig ålagda. SvLittTidskr. 1963, s. 174.
Spoiler title
Spoiler content