SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VULF vul4f, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. w-, -ff)
Etymologi
[jfr d. volf, vulf; av t. wolf (se ULV)]
(förr) apparat (med sönderrivande tänder) avsedd för uppluckring (o. sönderdelning) av ull l. bomull o. d., plysmaskin; jfr PLYS, sbst.2 1, VARG 5 e. LdVBl. 1818, nr 30, s. 4. Bomullen öfverlemnas .. åt den första maskinen, som har till ändamål att uppluckra och rensa henne. Det är vanligtvis en s. k. vulf eller öppnare. UB 6: 376 (1874). Ullen piskades med käppar på galler och lades sedan in i den s. k. vargen eller vulfen, en skåpformig maskin, genom vilken gick en axel med järnspetsförsedda armar, som kunde kringvridas med vev. Kjellberg Ull 540 (1943). — jfr SLAG-, ULL-VULF.
Avledn.: VULFA, v. -ning. [jfr d. volfe, t. wolfen] (numera mindre br.) behandla (ull l. bomull o. d.) i en vulf; jfr plysa 1. Då .. oljan ej ändå är tillräckligt förenad med ullhåren, så måste ullen ännu en gång vulfas. IndustriförT 1835, s. 374. Kjellberg Ull 360 (1943).
Spoiler title
Spoiler content