SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ABBREVIATUR ab1revi1atɯ4r l. abre1vi- (abbreviatu´r Weste), r. (m. Weste, f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. abbreviatur, mlat. abbreviatura]
1) förkortad beteckning af bokstäfver l. ord. Biurman 97 (1729). En abbreviature eller afkortning i skrifvande. Möller (1745, under abrégé). Sjelfva runans namn (maþer) gjorde att den kunde användas såsom abbreviatur för ett helt ord. Geijer I. 8: 44 (1833). — bildl. Namnen äro likasom abbreviaturer af de dem motsvarande föreställningarna. Trana Psychol. 2: 51 (1847).
2) tonk. förkortad beteckning af tonfigurer. NF (1875).
Spoiler title