ABECEDARIE ab1eseda3rie2 l. -da4rie, l. a1- (abeceda´rie Weste), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(abcdarie)
Etymologi
[af mlat. abecedarius, en form, som ej sällan förekommer i sv. skrift o. ännu höres i tal; jfr för öfrigt t. abecedar, abecedarier]
en, som håller på att lära sig bokstäfverna l. de första grunderna af boklig kunskap; nybörjare. 4 abcdarier sitta på pallar på ömse sidor om lärmor. Dahm Sv. bildn.-anst. hist. 32(1846). Blanche Bild. 1: 66(1863). (E. Sjöberg) hade .. att för tre abcdarier .. meddela .. upplysningar ”om det mystiska och enigmatiska af Amo och Doceo”. Ljunggren i SAH 50: 105(1875).
