SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABERRATION ab1eratʃω4n l. -aʃ-, l. abær1-, r. (f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. o. fr. aberration, lat. aberratio]
afvikelse, afvikning. — i sht astr., fys. (Fixstjärnornas) aberration. Höpken 1: 230 (1745). Sferisk A(berration) .. Kromatisk eller färgaberration. Rubenson i NF (1875). — i andlig bet.: afvikelse från det riktiga l. normala, förvillelse. Geijers spekulativa aberrationer. Tegnér 5: 272 (1822). Psykiska aberrationer. Retzius Nil. 82 (1891). — jfr BRYTNINGS-ABERRATION.
Ssgr: ABERRATIONS-LAG1003~ l. 0103~2. Melanderhjelm 1: 100 (1795).
-VINKEL~20. Kjellin Astr. 89 (1822).
Spoiler title