SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABRUPT abrup4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[af t. o. fr. abrupt, lat. abruptus]
eg. afbruten; (om muntlig l. skriftlig framställning) tvärt öfvergående från en tanke l. sats till en annan. Skrifsättet (i boken är) .. abrupt. Palmblad Fornk. 1: IX (1843). Dalin (1850).
Spoiler title