SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1893  
ADVOCERA ad1vωse4ra l. -e3ra2 (advoce´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[af t. advozieren]
1) fungera ss. advokat (se d. o. 1), föra annans talan inför rätta. At Prästerne ey måtte .. advocera vid Ting och stämmor. 2 RARP 2: 328 (1723). Domare och .. advokater .., när de döma eller advocera. Almqvist Am. Hilln. 1: 70 (1840). — oeg. tala l. argumentera (för ngt). Almqvist (1842). Palmblad Fornk. 2: 392 (1844).
2) begagna juridiska l. retoriska konstgrepp för att genomdrifva en sak. Nordforss (1805). Almqvist (1842). Advocera sig till ngt, gm juridiska l. retoriska konstgrepp förskaffa sig l. tillegna sig. Utur (de beslagtagna) skrifternas innehåll advocera sig till en causa agendi. Trolle-Wachtmeister 2: 115 (1815). Europæus (1852). — Advocera bort motståndarens bevis. Læstadius enl. Kindblad (1867).
Spoiler title
Spoiler content