SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1893  
AFARTAD a3v~a2rtad, p. pf. ss. adj.
Etymologi
[jfr t. abgeartet, p. pf. af abarten: jfr äfv. d. afarte]
(enst.) afvikande från det normala; som utgör en afart. En cirkel, som prydes med en afartad rundbågsgesims. Brunius i VittAH 21: 207 (1853).
Spoiler title
Spoiler content