SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFBLOMMA a3v~blωm2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -BLOMNING.
(mindre br.) sluta sin blomning(stid), blomma ut. Om Hösten sedan alt är afblommat och vissnat. Salander 152 (1727). Afblommade kamellier. Löwegren hos Lindgren Trädg. 8: 144 (1884). — jfr BLOMMA AF.
Spoiler title
Spoiler content