SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFHÄLLIG a3v~häl2ig (a`fhä-llig Weste), adj.
Etymologi
[jfr gotl. dial. avhällug, finländska dial. avhällog, åhällog, mnt. afheldich, t. abhäldig, abhaldig]
(föga br.) lutande; om mark: sakta sluttande (så att vattnet kan afrinna). Vid sättningen (af lönnplantor) bör (man) se til, at jorden snarare formerar en skål kring stammen, än ligger afhällig derifrån, på det vattnet icke må förloradt afrinna. Retzius Fl. oec. 6 (1806). Brant är .. mark .. (, då dess) plan afviker öfver 20 grader från horizontal-planen, sluttande, då denna skillnad är 10 till 20 grader(,) och afhällig(,) då lutningsvinkeln är mindre. FFS 1849, s. 81. Lundeqvist 163 (1855). Larsen (1884).
Spoiler title