AFLJUDA a3v~jɯ2da, v. (knappast användt utom i p. pr. samt möjl. i pr. ind. o. inf.)
(mindre br.) språkv. om språklig form: uppvisa afljud, vara bildad gm afljud. Afljudande stammar. Lidforss T. gr. 138 (1860). — i jämförelse (med en form) uppvisa afljud; stå i afljudsförhållande. Ett med * Danāv- afljudande *Danū´. K. F. Johansson i Uppsalastud. 74 (1892).
