SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFONI af1ωni4 l. -ån- l. -on-, r. (f. Rydqvist); best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[af fr. o. t. aphonie, nylat. aphonia, gr. ἀφωνία]
med. högsta grad af heshet. Collin (1847). Dalin (1871). P. Wising i NF (1875).
Spoiler title