SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFRAD a3v~ra2d (àvrád Almqvist (1842)), äfv. a3vrad2 l. a3v~rad2 (a`frad, .. l(äs) āvrăd. Weste; jfr Kock Sv. akc. 2: 182), sbst.1, r. l. m. (G. I:s reg. 4: 59 (1527), 6: 7 (1529); Rudbeck Bref 1: 70 (1670); Lind (1749); Weste (1807) osv.) l. (ofta i ä. tid; numera knappast br.) n. (G. I:s reg. 7: 357 (1531); Stiernhielm Fateb. F 2 a (1643); Wallenius Project (1682, jämte m.); Nehrman Inl. t. jur. civ. 266 (1729); BB 24: 1 (Lag 1734)); best. -en l. (till afra; se nedan) -n (Rudbeck Bref 1: 70 (1670)) l. (ss. n.) -et; pl. (föga br.) -er (Stadga 9 Dec. 1682, s. B 2 b; (krono-)afrader D. v. Schulzenheim i LBÄ 5 — 6: 76 (1797)) l. (ss. n. äfv.) =.
(affradh G. I:s reg. 4: 59 (1527) osv. affradt G. I:s reg. 6: 7 (1529) osv.; afrat KOF 1: 529 (c. 1625). affra RP 2: 237 (1632); afra RARP 3: 198 (1642); affraa Lucidor Hel. E e 1 b (1673). afradhe RARP 4: 265 (1649). afreedh HSH 27: 77 (1563). affredt Tegel G. I:s hist. 2: 398 (efter en handling af 1560). affridz-, se under -KOPPAR).
Etymologi
[fsv. afraþ, afreþ n., på olika accentuering beroende växelformer af ä. fornnordiskt *afraiþ, som ansluter sig till fsv. reþa i bet. betala, erlägga, isl. reiða; se Kock Bidr. t. sv. etym. 37, Tamm Etym. ordb. 18; jfr isl. afráð, afrað, n.; jfr äfv. fgutn. afraþr, m., fsv. afraþe, n., samt de till bet. motsv. o. sannol. etymologiskt hithörande, ehuru ännu ej tillräckligt förklarade eng. orden aver-corn, -land, -penny, -silver o. average.]
1) (numera nästan bl. kam.) afgift l. ränta o. d., som af fast egendom l. bergverk årligen bör utgå till egendoms- l. ränteegaren (kronan l. ngn annan); i sht om afgift, som af landbo erlägges till jordegaren. All then spannemål som han får i affradt vtåff fru margretis landtboor .. Och alt thet iærn han får i affradt i bergslaghen. G. I:s reg. 4: 391 (1527). Then affradh och annan renthe som ther föl vtaff dækenedömeth (dvs. den till dekansämbetet hörande jorden). Därs. 4: 59 (1527). Afradt bör wara uthe om Thomas-Mässe för Jwlen. Brahe Oec. 73 (1585). Konungz Skatten och Affradh, som föll ther widh Kopperbärghet. Tegel G. I:s hist. 1: 16 (1622). Med afrad förstås förnämligast Spanmål, penningar och andra utlags perzedlar, samt dagswärcken om wåhren och antiden (dvs. skördetiden). Abrahamsson 386 (1726). Nu tvistas om afrad gulden är; vise thet landbo med qvittobref. JB 17: 2 (Lag 1734). Kronan uppbär af .. (kronogods) icke skatt utan verkelig afrad. Rabenius Kam. § 151 (1825, 1832). (Penesterna) måste mot en viss i lag bestämd afrad odla sina tessaliska herrars jord. Alexanderson i NF 12: 989 (1888). jfr: Afrad eller Ränta .. förblandades med skatt .. Deraf är ock, att i språket Afrad, Ränta, Skatt, Utskyld, ofta förekomma under enahanda betydelse. Rabenius Kam. § 102 (1825, 1832). — (†) bildl.: skatt, tribut. (De) Beklaga hennes (dvs. den gästfria värdinnans) Dödh, så offta theras Maga / Sin Affraa kreffwer. Lucidor Hel. E e 1 b (1673).
2) (mindre br.) afkastning. Rudbeck Bref 1: 70 (1670). Åkrens afrad. Kolmodin Qv.-sp. 1: 559 (1732). Varde all åhrlig ränta och afrad (af jord, hus o. vattenverk) .. under lösören räknad. GB 10: 2 (Lag 1734). HB 9: 9 (Därs.).
Ssgr (till 1): AFRADS-BYGD. (†) Fyra dalers hielpen är odräglig, gör många ödeshemman i the landzohrter som (dvs. där) små räntor äre, men i stoore afradzbygden kan then fuller gå till. RARP 6: 58 (1657).
-DAG30~(a3vrads~) l. 31~(a3vra1ds~)2. [fsv. afradsdagher] dag, då afrad bör erläggas. Husesyns ordn. 18 Juli 1681, s. A 3 a. Rätter afradsdag är Thome dag förr Jul. JB 17: 1 (Lag 1734). A. Wahlberg i NF 9: 999 (1885).
-GILL~2. om vara: så god, att den enl. lag bör godkännas ss. fullgiltig vid afrads erläggande. Ren, strid och afradsgill råg. Helgonskyldskorn .. behöfver (icke) vara afradsgildt utan endast försvarligt. Rietz Sk. skolv. hist. 345 (1848). Poignant i NF 1: 212 (1875).
-HEMMAN. (†) Een gård som räntar myket och är itt stoort afradzhemman. RARP 6: 55 (1657).
-HOP~2. vid Falu grufva använd benämning å till kopparverkets understöd o. tjänstemännens aflöning afsatt malm. Bergslag. 12 (1720). Afradshopar kallas nu mera vid stora Kopparberget tvenne Malmhopar af hvarje Lottning, som försäljas jämte flere (lotter.) .. I äldre tider tilhörde AfradsMalmen Kronan. Rinman (1788). Bergslag. 166 (1849).
-INSPEKTOR. (†) vid bergsstaten anställd lägre tjänsteman. PT 1758, nr 25, s. 3. Sv. civ. o. krigs cal. 1791, s. 48.
-JÄRN~2. RR 24 Febr. 1545, fol. 62 b. Afradsjärn .., som .. (borgerskapet i Köping) för .. (år) 1613 bordt utgöra. Hallenberg Hist. 2: 652 (1790).
-KARL~2. [fsv. afradskarl] landbo, som är skyldig att utgöra afrad för sin jord. Afradskarl är hvarje kronobonde, skattebonde och kronoskattebonde. L. G. Rabenius enl. Kindblad (1867).
-KASSA~20. Bergslag. 27 (1729). Medlen (för de s. k. afradshoparna) .. inflyta til Afrads-Cassan. Rinman 1: 10 (1788). Fahlu grufvas så kallade Afrads-Cassa, egentligen bestämd för grufvans tillfälliga behof. Järta Kopparb. 127 (1823, 1826). Tiden 1848, nr 136, s. 4.
-KOL~2. 2 RARP 2: 188 (1723). Botin Hem. 2: 139 (1756, 1789).
-KOPPAR~20. [fsv. afradskopar] Affridz Coparen .. siich loop (dvs. belöpte sig) .. till .. (4) lester. G. I:s reg. 1: 135 (1523). Afradskoppar(,) et visst Qvantum af denna Metall, som årligen tilfallit .. Kronan, i synnerhet vid Fahlun, för Dess af ålder ägande andel i stora Kopparbergs Grufva. Rinman (1788). Afradskopparen har nu mera försvunnit, men kopparräntan .. (är) quar. Rabenius Kam. § 358 (1825, 1832).
-KORN~2. [jfr eng. aver-corn] G. I:s reg. 7: 94 (1530). Branting Förf. 1: 27 (efter en handling af 1761).
-LAND~2. [jfr eng. aver-land] Faggot Præs. i VetA 1760, s. 20. Afradsland, i Jämtland och Herjedalen bruklig benämning på jord, som före afvittringen ej tillhört by eller hemman, men innehafts af hemmansegare mot särskild afrad till kronan, enligt jordeboken. Poignant i NF 1: 212 (1875).
-MALM~2. Bergslag. 12 (1720). Rinman 1: 10 (1788).
-MÅL~2. Rålamb 13: 110 (1690). Förordn. ang. mått o. vigt 1733, § 5. (Spannmålsräntan) utgöres i afradsmål, det vill säga i löst och strukit mål med 4 kappar på hvarje tunna, i stället för råga och skakning. Rabenius Kam. § 440 (1825, 1832). NF 1: 212 (1875).
-PENNINGAR~200. [fsv. afradspänningar; jfr eng. averpenny] 4 gårder ij Täby räntte 4 .. (mark) affradz peninger. G. I:s reg. 5: 115 (1528). Linde Finansr. 272 (1887).
-RÄNTA. (†) Gustaf den Första .. återtog bortarrenderad Afradsränta (af Falu grufva). Rinman 1: 162 (1788).
-SPANN. (†) Hwadh som upbärs medh Afradz spannen. Brahe Oec. 75 (1585).
-SPANNMÅL~20 l. ~02. 2 RARP 3: 193 (1723). Afrads-Spannemål kallas den Spannemål, som i Jorde-Boken finnes i Ränta påförd et Hemman ibland de öfrige Ränte-Persedlar. DA 1771, nr 50, s. 1. Rabenius Kam. § 328 (1825, 1832).
-VRET~2. Bol, utjordar, afradsvretar, tomter. Hallenberg Hist. 2: 438 (1790).
Spoiler title
Spoiler content